– Skillnaderna mellan de lokala samlingarna är förvånansvärt stora. Man ser att Ekenäs varit centrum för hantverk och handel medan de norra delarna som Karis och Lojo varit mer präglade av lantbruk. Men de gemensamma samlingarna skapar en galet fin helhet, säger Leena-Maija Halinen, amanuens på Lojo museum.
Enligt planerna ska tolv museer och organisationer i regionen flytta sitt material till västra Nylands kulturarvcentral i den före detta läkemedelsfabriken i Björknäs i Ekenäs. Det är med andra ord inte bara museala samlingar det är fråga om – till den före detta medicinfabriken flyttas också till exempel alla mappar från stadsarkivet i Raseborg och kulturbyråns konstsamlingar.
Även Pro Artibus och Christine och Görans Schildts stiftelse har flyttat material till landskapsmuseets lokaler.
– Det samlas mycket sakkunskap in under samma tak. Det skapar synergi som vi kanske har saknat i branschen, säger museichef Dan Lindholm på landskapsmuseet.
Vilka är då fördelarna med ett gemensamt lager?
– Vi sparar 30 000 euro om året i lagerhyror genom att flytta våra samlingar hit. Och genom att vi får en överblick över vad vi har gemensamt kan vi undvika överlappningar och på det sättet göra oss av med överflödiga föremål som tar plats, säger Halinen.
– Det blir också mycket lättare att sätta ihop utställningar eftersom man genast ser vad för slags föremål det finns, säger Lindholm.
I planerna ingår att öppna vissa delar av samlingarna som utställning för allmänheten. I Sverige kallar man detta för "öppna magasin".
– Nittio procent av museiföremålen ställs aldrig ut, ingen får någonsin se dem. Därför finns det ett stort intresse i detta, säger Lindholm.
Planen är att kunna förverkliga den första magasinutställningen under Finlands jubileumsår 2017.
– Tanken är att alla sex proffsmuseum skulle vara med om arrangemangen.
Textilexpertis
Sedan början av oktober har också företaget Tupulatäkki funnits i huset. Där sysslar Henna Koskinen och Taina Leppilahti med textilkonservering.
– Vi övervägde länge för- och nackdelar med att flytta från Lojo. Vi ställde ganska höga krav på faciliteterna. Vi behöver till exempel ett rum där vi kan jobba med vatten. Men också ventilationen måste vara ordentlig eftersom vi utsätts för rätt starka kemiska ångor, säger Henna Koskinen.
Hittills har de varit nöjda med beslutet.
– Här finns människor från liknande branscher. Efter att ha jobbat på tumanhand i flera år är det uppfriskande att vara där det finns andra människor omkring oss. Trots att museerna har varit våra kunder länge får vi nu följa med deras arbete på nära håll. Vi är ju faktiskt inne i ett museum nu, säger Leppilahti.
Lindholm säger att Tupulatäkki utgör ett bra komplement till den övriga verksamheten.
– Museerna har inte haft egna konservatorer. Nu finns den tjänsten vägg i vägg med oss. Speciellt när textilsamlingarna från bland annat Fiskars, Karis, Lojo och Hangö kommer hit kommer vi att behöva konsultering, säger Lindholm.
I sinom tid ska man tillsammans göra upp en konserveringsplan för textilsamlingarna.
– Hittills har det varit så att bara material som ska ställas ut får den vård det behöver, säger Lindholm.
Snart fullt
Dan Lindholm uppskattar att bara omkring 15 procent av den totala ytan i kulturarvscentralen fortfarande är disponibel. Av den övriga 85 procenten är allt inte utnyttjat ännu men nog reserverat.
– Målsättningen är att fylla hela huset. Det finns ännu plats för intresserade. Men inte så mycket.
På önskelistan finns en föremålskonservator.
– Det vore pricken över i:et, säger Lindholm.