En natt med fyllon, bråk och öde vägar
Avslocknade fyllerister, blåstest, slagsmål, alkoholstinna alfahannar, kritik … Sådant hanterar polisen i Västnyland under en helg. VN följde med en patrull när lördag blev söndag.
Vi har knappt fått på oss säkerhetsvästarna då larmet går. Klockan är strax över elva lördag kväll och en fyllerist ligger och sover på en gata i Hangö.
- Det är inte bra i det här vädret, säger äldre konstapel Markus Ramstedt.
Hans parhäst, konstapel Robin Huldén, styr patrullbilen ut från Ekenäs till riksväg 25 mot Hangö.
De två poliserna inledde arbetet klockan 17 på lördag eftermiddag och är halvvägs genom skiftet när de plockar upp pressen. Deras pass tar slut klockan 05.00 på söndag.
Snön har yrt på många ställen i Finland denna lördag, men västligaste Västnyland ligger försänkt i ett fuktigt mörker. Tre polispatruller ska hålla ordning här i natt. Två är stationerade i Raseborg, en i Hangö.
Ramstedt säger att kvällen börjat lugnt, antagligen på grund av vädret.
Lugnt innebär en hjortkollision, några fyllerister och blåstester.
Bråk på förläggning
Strax före Lappvik kommer ett samtal. Nödcentralen har fått mera information om fylleristen på gatan. Han verkar ha fått ett epileptiskt anfall och en ambulans är tillkallad. Utryckningen är avblåst.
– Vi tar ett varv via Lappvik när vi ändå är så här långt, säger Huldén.
Varvet blir av det kortare slaget, en U-sväng där byn börjar. Det kommer nämligen ett nytt uppdrag. Ett slagsmål har brutit ut i flyktingförläggningen i Raasepori Resorts, utanför Karis.
Nu kommer snön meteorologerna talat om. Blöta flingor virvlar och flimrar i billyktornas sken, sikten är bara några meter. Huldén håller 100 kilometer i timmen på riksvägen men saktar ner efter avtaget till Antby. Sju kilometer slingrig väg återstår.
– Avstånden är jättelånga på vårt område. Vi har tre bilar i dag och strävar efter att en är i Hangö. När den får ett uppdrag tar det minst en timme att åka via stationen i Ekenäs, säger Ramstedt.
Under ett tolvtimmars pass kör en patrull i medeltal 200 kilometer. I enstaka fall blir det upp till 400 kilometer.
Utanför Raasepori Resorts är det beckmörkt. Pressen får inte komma in, för detta är ett privat område. Huldén parkerar bakom en annan polisbil och de två poliserna försvinner i mörkret. Ljudet av upprörda röster hörs.
Vi lyckas utlösa larmet i bilen flera gånger, bland annat genom att röra en lampa i taket. Tjut och blink följer.
Ramstedt sticker in huvudet och kollar läget. Bilen är tydligen känslig för rörelse då dörrarna är låsta.
– Här har skett en misshandel. En har slagit en annan upprepade gånger i huvudet. De är hetsiga så det här tar en stund.
"Bad words"
Klockan är 00:04 och det enda som hörs är ett upprört sorl.
Klockan 00:13 ljuder ett skratt.
En stund senare hoppar poliserna in i bilen. Några asylsökande hade spelat fotboll och en hade varit oförskämd, sagt "bad words", varpå en annan slagit till honom. Hela händelsen finns filmad. Den misshandlade mår efter omständigheterna bra.
En annan patrull transporterar nu den misstänkte till polisstationen i Ekenäs, både för att skydda förläggningen mot brott och störande beteende och för att trygga förundersökningen.
Ramstedt förklarar att om mannen lämnats kvar kunde de inblandade komma överens om vad de ska säga till polisen när det är dags för förhör.
– Enligt den nya polislagen är det jätteviktigt att personen som är del i en förundersökning känner till sin ställning.
Eftersom den asylsökande varken kan finska eller svenska kontaktas en tolkbyrå. Mannen har nämligen rätt att få information på sitt modersmål. Via telefon berättar tolken vad polisen säger.
Utredningen fortsätter sedan på dagstid.
På vägen från Raasepori Resorts berättar Ramstedt att det här uppdragit bundit upp områdets alla tre patruller. Därför har en fältchef kallat in förstärkning från Lojo och Kyrkslätt. En patrull har hunnit ända till Karis, men kan vända om.
Lugnande effekt i Karis
Huldén styr mot Karis centrum. Alarmuppdrag har högsta prioritet, att ta hand om fyllerister hör också till arbetsuppgifterna. På helger är allmän övervakning på sin plats. Så polisbilen kör en sväng förbi krogarna Ewalds, Affes och Club 18.
Det är också för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet färden går längs ödsliga vägar mot Billnäs och Pojo.
I Pojo kyrkby är det dött. Varken människor eller bilar syns till.
Ramstedt konstaterar att det är livligast i Karis och Ekenäs centrum på helgerna. Men man kan inte lämna andra områden obevakade, fastän till exempel restaurangerna i Pojo och Fiskars sällan sysselsätter polisen.
– Gör vi det i ett par månader vet folk att inga bilar kommer hit.
På återvägen dyker ett par billyktor upp i mörkret. Pojo är inte helt dött. En väktare är vaken och i arbete.
02:00 Kaffepaus och döden
På frågan hur polisen lyckas hålla sig uppe hela natten lyder svaret: kaffe.
På polisstationen i Ekenäs puttrar snart en kaffekokare och konstaplarna hinner berätta lite om sitt yrke.
Båda har gått polishögskolan och jobbat några år i Västnyland, främst på fältet. Ramstedt har också avlagt underbefälsexamen. Det ger behörighet att söka tjänst som överkonstapel, den dag en sådan blir ledig.
Den allmänna inställningen till lagens väktare är kluven. Å ena sidan vill man inte ha med polisen att göra, å andra sidan är polisen välkommen när det krisar.
– Till exempel vid en kollision har folk sagt att det var en lättnad för dem när polisen kom, berättar Huldén.
– Jag hade aldrig sett en död människa före polisskolan. Vi fick följa med en obduktion och det kändes overkligt, säger Ramstedt.
– Man blir konstigt van, jag har sett så många lik, inflikar Huldén.
Till saken hör att när någon dör, även av naturliga orsaker såsom ålder och sjukdom, utanför institutionsvård så tillkallas polisen ofta.
– I vårt yrke ser man att folk dör. Döden är inte tabu, konstaterar Ramstedt.
Båda tycker de fått ett annat perspektiv på tillvaron av att se både misär och olycka.
– Ens egna bekymmer blir små, säger Huldén.
Alfahannar vid korvkiosken
På vägen till kaffepausen stoppade Huldén och Ramstedt ett par bilar för att kolla körkort, bilens skick och förarens nykterhet. Undertecknades diffusa bild av hur polisen kontrollerar hastigheten klarnar. Moderna polisbilar kan mäta hastigheten på andra fordon, även på mötande trafik. Dessutom har polisbilen utrustning som läser av registerskyltarna. Via dess dator ser polisen uppgifter om bland annat besiktning och beskattning.
Efter kaffepausen är det dags att göra flera blåstest. I slutet av november har säsongen för firmajulfester kommit i gång, så en och annan rattfyllerist kan röra sig i trafiken.
Platsen är riksväg 25, vid infarten till Dragsvik. Två polispatruller hejdar bilar och låter förarna blåsa.
Natten är kylig och få bilar är i farten. Ingen av de stoppade har alkohol i blodet, ingen blir sur. Tvärtom ropar en förare glatt:
– Får jag holken!
Kring halv tre beslutar poliserna att det får räcka för denna gång. Ekenäskrogen Santa Fe stänger, vilket brukar betyda stök utanför korvkiosken på Stationsvägen.
Mycket riktigt. Klockan 02:37 står en mumlande, svajande folksamling vid kiosken. En konfliktunge verkar blossa upp i kön. Ramstedt och Huldén hoppar ur bilen och kollar läget.
Det uppskattas inte.
– Nej, nej, jag har inte gjort något f*n, ropar en man.
Poliserna står kvar en stund och återvänder sedan till bilen.
– Folk är så berusade att de blir alfahannar hela bunten. Det slutar med att någon har blodig näsa, säger Ramstedt.
Just då stannar en skåpbil vid kiosken och ut väller minst ett halvdussin passagerare.
Poliserna är snabbt framme och räknar huvuden. Tio passagerare och en chaufför i en bil avsedd för två passagerare och en chaufför betyder ordningsbot.
Det uppskattas inte heller. En man med ölburk i näven kommer fram och ska förklara situationen.
– Nu är det så här att vi körde från Santa Fe. Jag lockade med folk. Det är mitt fel. Varför ska han få böter? Och har ni inte viktigare saker att göra?
– Nä, det har vi inte för tillfället, svarar Huldén.
– Det här är f***t löjligt, hojtar mannen.
– Det är din åsikt. Vi råkade vara här och såg er, då måste vi ingripa, säger Huldén.
Han upprepar budskapet flera gånger innan mannen lugnar sig och stapplar i väg. Den unga killen som körde skåpbilen står tyst. Ramstedt skriver ut böter på datorn.
Men tekniken krånglar. Ramstedt ber killen komma till polisstationen på måndag och hämta sin böteslapp.
– Gå inte med på att skjutsa folk. Om något händer är det ditt ansvar.
Killen nickar och går. Tio sekunder senare är mannen med ölburken tillbaka.
– Alltså. Varför hamnar han till polisstationen?
Huldén förklarar läget och säger att man nu ska göra de där viktigare sakerna som mannen efterlyste.
Under ståhejet med skåpbilen kom två unga kvinnor fram och berättade att en kvinna i 20-års ålder ligger avslocknad bakom kiosken.
Man ser inte mycket, bara ett mörkt bylte vid parkeringen.
– Hallå, polisen här. Hör du mig? säger Ramstedt och lyser med ficklampa på ett blekt ansikte.
Den unga kvinnan mumlar något till svar. Poliserna hjälper henne upp och håller i henne medan hon spyr.
– Hon kan inte ta vara på sig själv. Vi tar henne till butkan, säger Ramstedt.
Enligt polislagen får polisen gripa en person för att skydda denna, till exempel om hen inte kan ta vara på sig själv.
Klockan 03:05 håller vi utanför ingången till polisstationens häkte. Då har ett larm om en misshandel i en lägenhet i Hangö just kommit.
En vakt tar emot tjejens ytterkläder och skor medan Ramstedt och Huldén fyller i en rapport. Sedan stapplar flickan strumpfota i väg till en cell och VN:s team körs till redaktionen på Genvägen.
Denna natt har varit lite lugnare än vanligt, med rätt typiska uppdrag. Nu återstår drygt 1,5 timme tills polisernas pass är slut. På frågan om de somnar efter en sådan här natt svarar båda jakande.
– När man tar av sig uniformen lämnar man jobbet, säger Huldén.