Privat vård blir dyrare
Statens ersättningar för privat vård minskar. Igen. De som till exempel går till en privat tandläkare måste betala mera själva.
Regeringens senaste förslag är att skära ner ersättningar för privat sjukvård med 78 miljoner euro. Av den summan ska 40 miljoner euro tas från ersättningar till tandvård, resten är ersättningar för läkararvoden, undersökningar och vård.
– Jag tror de sänkta ersättningarna leder till att den offentliga vården får fler patienter, säger Tuula Kock.
Hon är sakkunnigläkare på Finlands Kommunförbund, med mun- och tandvård som specialområde.
Kock konstaterar att alla invånare enligt lag har rätt att få kommunal tandvård. Men en betydande del av den vuxna befolkningen går till privata tandläkare.
Enligt en rapport från Social- och hälsovårdsministeriet 2013 anlitade ungefär en fjärdedel av befolkningen över 30 år kommunal tandvård medan cirka en tredjedel anlitade den privata tandvården. Uppgifterna kommer från en undersökning med svaranden som gått till tandläkare de senaste 12 månaderna. Undersökningen gjordes 2011.
Patienter strömmar till kommunen
Statens ersättningar för privat tandvård sänktes i januari. Enligt Kock har den kommunala tandvården i stora städer som Helsingfors och Tammerfors fått betydligt fler klienter den senaste tiden.
– Det här beror delvis på sänkta ersättningar men också på de dåliga ekonomiska tiderna. Folk vet ju att de får förmånlig och lika bra tandvård kommunalt, men att de måste köa.
Kock tror inte klientökningen leder till att kommunerna grundar många nya tandläkartjänster. Kommunernas ekonomier är redan ansträngda.
Hon konstaterar att en del människor väljer att inte gå till tandläkare. De kommer först när de är illa tvungna, då tandvärken molar.
– I det skedet har hålet hunnit bli stort och det kan bli fråga om rotfyllning.
Idiotiskt att kapa i förebyggande vård
Tandläkare Gunlög Lönngren sitter i styrelsen för Västra Nylands tandläkarförening. Den är en av Finlands tandläkarförbunds lokalavdelningar.
Hon tar emot på sin privatmottagning i Ekenäs. Lönngren har sett FPA:s andel av arvodet bli allt mindre, från 35–40 procent till 15-20 procent. Det här gäller de genomsnittliga arvodena i landet.
– Förstås är det negativt att FPA-ersättningarna sänks. Allt annat höjs: hyrorna, tandsköterskornas löner, försäkringarna, materialen vi använder ...
Lönngren ogillar i synnerhet nerskärningarna i den förebyggande vården. Till exempel ersätts granskningar en gång vart annat år.
– Det är det mest idiotiska. Det är ju profylaktiskt att folk kommer och granskar sina tänder en gång om året.
Lönngrens klienter kommer trots det här och låter undersöka tänderna årligen.
Hon konstaterar precis som Tuula Kock att den kommunala tandvården kan behöva mera resurser om patienterna strömmar dit. I annat fall riskerar där bli långa köer.
– Det hinner hända allt möjligt om en människa måste vänta upp till sex månader på nästa tid.
Tid och pengar
I Hangö visar det sig att väntetiden spelar en större roll än priset.
Företagaren Anders Augustsson brukar granska tänderna en gång om året. För det mesta använder han stadens tjänster, men han har också gått till en privat tandläkare ett par gånger.
Priset för den privata tandvården minns Augustsson inte och det spelade inte någon större roll. Han ville ha service snabbt.
– Jag orkade inte vänta på en tid till kommunens tandläkare. Jag trodde den privata sidan skulle vara bättre men fick intrycket av att man ville putsa och pynja i munnen och ha mig dit tre gånger om året.
Augustsson använder alltså igen kommunal tandvård.
Anna Sjödahl gillade den tandläkare hon fick gå till när hon arbetade i hamnen och har fortsatt anlita honom även nu när hon är pensionär.
Priset spelar inte en så stor roll.
– Allt kostar, vad kan man göra åt det? Så länge han är med och tar emot mig så går jag till honom.
Hangöbon Sari Miettinen låter granska sina tänder ungefär en gång om året. Det här gör hon på hälsovårdscentralen.
Hon tycker inte att kötiderna är orimliga.
– Nä, jag brukar få tid rätt snabbt.
Källa: Suunterveyttä koko väestölle 2013 (Munhälsa för hela befolkningen 2013), Social- och hälsovårdsministeriet 2013.