"Regeringen ställer lagstiftning på ända"
Då kommande lagstiftning krockar med redan ingångna avtal kan det bli problem med grundlagen. Det säger professor emeritus Kari-Pekka Tiitinen.
Om två år har det gått hundra år sedan bestämmelserna om åtta timmars arbetsdag infördes, ett jubileum som kan komma att firas med dystra förtecken, säger professor emeritus i arbetsrätt Kari-Pekka Tiitinen. Han syftar på regeringens förslag till åtgärder för att förbättra produktiviteten och konkurrenskraften, som han betecknar som mycket överraskande.
Regeringen vill bland annat lagstifta om sänkt ersättning för söndagsjobb och övertid, kortare semester och en oavlönad karensdag vid sjukfrånvaro.
– Att regeringen vill lagstifta om tak för till exempel söndagsersättningar är helt exceptionellt. Lagstiftningen om arbetsrätt har kommit till för att skydda arbetstagaren, nu vill man skriva in paragrafer som skyddar arbetsgivaren.
Arbetsgivaren skyddas
Enligt Tiitinen är förslagen problematiska med tanke på arbetsrättens utgångspunkter.
– Att man vill skriva in paragrafer som skyddar arbetsgivaren är helt nytt och kan leda till starka reaktioner. Det rubbar cirklarna. Då lagstiftningen hittills innehållit bestämmelser om sådant som är förhandlingsbart och om minimiskydd för arbetstagarna kommer nu ytterligare bestämmelser som skyddar arbetsgivaren, det blir en märklig helhet.
Då lagstiftaren går från att garantera minimiersättningar till att fastställa tak för ersättningarna begränsas förhandlingsutrymmet på arbetsmarknaden.
– Då går det inte att förhandla om bättre villkor i kollektivavtalen. Med en övre gräns går det i princip att komma överens om ännu lägre ersättningar. I praktiken blir det knappast aktuellt, men det är något som bör beaktas då paragraferna filas.
Att lagstiftaren till exempel fastslår en övre gräns för ersättningar eller förkortar semestern binder parterna på kollektivavtalsnivå, men förhindrar knappast enskilda arbetsgivare från att ge de anställda bättre villkor, om de vill det.
– Med åtgärderna har man försökt förhindra förhandlingar, också på lokal nivå. Man går från förhandlingskultur mot ett system som handlar mer om att enskilda arbetsgivare kan fatta vissa beslut.
Ojämlik position
Målet är att paragraferna skulle träda i kraft senast nästa sommar, och därmed skrivas in i kollektivavtalen i samband med nästa förhandlingsrunda som inleds på hösten. Men om lagstiftaren genom tvingande lagstiftning kan påverka innehållet i kommande kollektivavtal – däremot inte de rådande – åtnjuter enskilda anställdas personliga arbetsavtal ett starkare skydd.
Avtalsfriheten är en grundrättighet som visserligen kan begränsas av lagstiftning och andra normer. Men att genom kommande lagar försämra villkoren i ett redan ingånget avtal kan vara problematiskt.
– Här finns ett grundlagsproblem. Det är knappast möjligt att ingripa i enskilda avtal i normal lagstiftningsordning med enkel majoritet, utan skulle kräva beslut i grundlagsordning.
Och berörs inte de som har villkoren inskrivna i sina personliga avtal av de nya paragraferna, medan majoriteten som bara har en hänvisning till lagen eller kollektivavtalet berörs, hamnar folk i olika positioner.
– Det blir ett A-lag och ett B-lag, beroende på hur avtalen är skrivna. Här finns ett problem. Men det är mycket komplicerat och än känner vi inte till detaljerna, säger Tiitinen.