100 000 flyende finländare fick omedelbart hjälp
Finland var illa ute. Invånarna i Norra Finland måste evakueras och man bad Sverige om hjälp. Svaret kom på två timmar: "Vi tar emot hundratusen förutsatt att någon reser till Stockholm och berättar vad allt handlar om".
Pensionerade ambassadören Markku Reimaa gav i går ut sin bok "Pohjoismaisia yhteyksiä" (Nordiska kontakter) i vilken han behandlar de nordiska ländernas samarbete under andra världskriget trots totalt olika säkerhetslösningar.
Som ilsken väckarklocka fungerar avsnittet om hur Finland lösgjorde sig från kriget i september 1944 och plötsligt måste rikta vapnen mot den forna vapenbrodern Tyskland.
Mot dagens grymma verklighet med miljoner syriska flyktingar som på egen hand tvingas forcera gränshinder och ta sig genom Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien och Ungern innan de i bästa fall kommer in i Österrike eller Tyskland framstår allt som mycket enklare 1944.
När Finland hade undertecknat avtalet om vapenstillestånd insåg försvarsledningen att befolkningen i norr måste evakueras undan det förestående kriget mot tyskarna.
Finlands ambassadör i Stockholm G.A. Gripenberg tog den 8 september kontakt med kanslichef Erik Boheman i svenska regeringen och bad om hjälp. Två timmar senare kom svaret.
"Hundratusen får komma, förutsatt att någon reser till Stockholm och berättar vad allt handlar om".
Följande dag samlades svenska regeringen till möte under ledning av prins Gustav Adolf där alla nödvändiga handlingar undertecknades. Evakueringen av folket från Lappland och Uleåborgs län kunde inledas.
Civila tittar på medan Kemi brinner. Foto: SA-kuva
– Vi hade ett gigantiskt problem som svenskarna löste på 24 timmar, rapporterade ambassadör Gripenberg hem till Finland.
Tyskland i fokus
I fokus för Markku Reimaas bok står Tyskland. Han jämför de nordiska ländernas helt olika inställning till Tyskland under kriget. Det fick de nordiska länderna att fjärmas från varandra, trots att samarbetet många gånger fortsatte och framför allt Sverige gav hjälp.
Medan Norge och Danmark ockuperades av tyskarna var Finland vapenbroder med grannarnas fiende. Reimaa har letat i arkiven och inte hittat en enda handling där Finlands regering ens med ett halvt ord skulle fördöma Tysklands angrepp på de nordiska bröderna.
Tvärtom var relationen till Tyskland känslig. När fortsättningskriget bröt ut uppmanade Sveriges ambassadör i Helsingfors Karl-Ivan Westman Finlands regering att återerövra Hangö och Viborg, men sedan göra halt och inte gå över den gamla gränsen.
Läs också: Flyktingbilden som skakar Europa
– En sådan politik skulle också de allierade förstå, sade Westman.
I Finland ville man inte lyssna till goda råd av ambassadör Westman så han förklarades för persona non grata och president Risto Ryti uppmanade honom att lämna Finland med det snaraste.
– Har någonsin ett grannlands ambassadör på detta sätt körts ut ur Finland efter bara ett halvt års tjänstgöring, frågar sig Reimaa.
Också K-A Fagerholm fick känna av att man i Finland inte tålde kritik av Tyskland. 1943 då den norska motståndsrörelsen aktiverat sig och tyskarna svarat med omfattande terror och avrättningar firade vänskapsföreningen Finland-Norge årsmöte. Ordförande K-A Fagerholm beklagade de tyska förföljelserna vilket ledde till att han tvingades avgå.
Judar räddas
Markku Reimaa understryker att Tyskland behandlade Norge och Danmark helt olika. Danmark fick hålla sitt samhällskick, administration och rättsväsende trots ockupationen. Danskt näringsliv och danska bönder gjorde guldkantade affärer med Tyskland.
Här återvänder de civila från evakueringen i Sverige. Den här mannen får hjälp av svenska soldater i Övertorneå eftersom han inte kan gå själv. Foto: SA-kuva
Danmark saknade inte bara en aktiv motståndsrörelse, man saknade också ett aktivt nazistparti. Bägge fanns i Norge vilket gjorde situationen där mycket mera explosiv.
Tyskarnas kommendör i Danmark, Werner Best, gjorde sitt yttersta för att hålla danskarna på gott humör. Han hade räknat ut att tyskarna kunde upprätthålla ockupationen av Danmark med hjälp av bara 89 tyska tjänstemän tack vare det "mjuka" styret. Antalet var mångfalt större i länder där tyskarna gick hårt fram.
Best gick så långt att när Heinrich Himmler i augusti 1943 krävde att Danmark skulle göras judefritt så kontaktade kommendören snabbt danska flottan och varnade för att det var dags för judarna att sätta sig i säkerhet i Sverige.
Tyskarna tittade åt ett annat håll när över sjutusen danska judar på en månad skeppades i säkerhet till Sverige. När allt var över kunde Best rapportera till Himmler att uppdraget var utfört, "Danmark är judefritt".