Forskarna tvistar om rätt sätt att rädda havet
Ska vi slippa algblomningarna måste Östersjön bli kvitt sina syrefattiga bottnar. Frågan är om det är syrepumpar eller havsborstmaskar som ska göra jobbet.
- Den tredje största någonsin dokumenterade saltvattenpulsen in i Östersjön i december 2014 har gynnat östra Gotlandsbassängen.Mängden fosfor har miskat klart i djupvattnet, men effekterna på algblomningen syns inte än.
- I Gotlands-bassängens mellersta del konstaterar Finlands miljöcentral ett syrerikt vattenskikt från 120 meter till bottnen (230m).Vid 70-120 meters djup finns fortfarande ett syrefattigt skikt av gammalt vatten som ställvis innehåller svavelväte. För ett år sedan nådde svavelvätepelaren ner till bottnen.
- Mer spännande fakta här
- Och dessutom här
- Flera punkter i listan får du genom att bara trycka Enter
Det kan dröja närmare 50 år att få Östersjön i gott skick, bedömer professor Alf Norkko vid Helsingfors universitets zoologiska station i Tvärminne. Det politiska målet är att Östersjön ska nå god ekologisk status till 2021.
– Det är inte helt realistiskt, säger Norkko.
Politikerna har redan ett tag erbjudits storskalig syresättning av havsbottnen som en snabblösning mot övergödningen, och upphovsmannen driver den åter i en färsk debattartikel i Svenska Dagbladet. Professorn emeritus i oceanografi Anders Stigebrandt vid Göteborgs universitet skriver att fokus bör riktas från den externa källan (främst jordbrukets näringsläckage) till den interna källan, den så kallade inre belastningen som aktiveras av havets syrefria bottnar.
Stigebrandt med kollegor påtalar i debattartikeln att övergödningen inte har minskat fastän den externa belastningen har halverats sedan 1980-talet. De menar att forskare, miljöorganisationer och tjänstemän inte tar till sig ny kunskap. Inte heller är det lätt att få ekonomiskt stöd för stora syrepumpar, beklagar de.
Alf Norkko och en hel uppsjö forskarkolleger har precis skickat in ett svar på artikeln. De varnar för risker med okända biverkningar, ingen vet hur ekosystemen skulle reagera.
– Det är oetiskt, nästan ansvarslöst, att erbjuda snabba och enkla lösningar på långvariga och komplicerade problem. Dessutom är det att rikta uppmärksamheten från problemets orsak till dess symtom. Orsaken finns på land, säger han.
Även om punktutsläppen från industrier och samhällen har strypts väl är den så kallade diffusa belastningen, främst då avrinning från jordbruk, det man måste få bukt med för att havet ska kunna repa sig på sikt.
– Det är inte böndernas fel, de följer gällande regler. Det handlar om hur miljöstöden riktas, och vad vi prioriterar och anser är viktigt.
Alf Norkko påpekar att övergödning tidigare var svår i de danska sunden, men att situationen har blivit bättre där tack vare långsiktigt och målmedvetet arbete.
– Det finns positiva signaler också på att våra insatser ger resultat. Det är viktigt att fortsätta med det.
Mask bättre än människa
För allmänheten är problemet algblomningarna på ytan. Forskarna går ändå på djupet och ser samband mellan syrefattiga bottnar, färre bottendjur, mer fosforurlakning och svårare algblomningar. Tvärminneforskarna har precis publicerat en vetenskaplig artikel om bottenfaunans mångfalds betydelse för syresituationen, och dess kopplingar till algblomningarna.
– Vi ser att bottendjuren bidrar till ekosystemets funktionalitet även när syrehalterna är lägre. Det är först när bottnen är helt syrefri som bottendjuren inte kan leva där, säger Alf Norkko.
Bottendjuren, som havsborstmaskarna, fungerar som maskarna i en kompost: de bryter ner organiskt material. Samtidigt rensar de bottnen som en slags havets slasktratt, och de för ner syre i sedimenten. Det minskar den så kallade interna belastningen. Tvärminnestudien är den första som gjorts ute i fält över hela Östersjöns huvudbassäng.
– Vi ser att ekosystemen spelar en viktig roll, att de är känsligare än vad vi trott och att bottendjuren utför en otroligt viktig ekosystemtjänst, säger Norkko.
Bottendjuren gör alltså på naturlig väg det jobb som den konstgjorda syresättningen är avsedd för. Datormodeller från Stockholms skärgård har visat att bottendjuren kan göra jobbet tre gånger effektivare än det kommunala avloppsreningsverket. Men det förutsätter förstås att bottnarna inte är helt döda.
– Om naturen får lite hjälp på vägen hjälper den oss, sammanfattar Norkko.
Lite oväntad hjälp kom i form av en massiv saltvattenpuls genom de danska sunden i slutet av förra året. Saltinflödet förbättrade syresituationen på bottnen öster om Gotland, men effekterna nådde bara Finska vikens mynning. Bottendjuren i Finska viken lider fortfarande av syrebrist trots att syreläget har förbättrats något i vikens västra ända, uppger specialforskaren Harri Kankaanpää vid Finlands miljöcentral.