Svårtämjda inkräktare
De främmande arterna får allt större spridning i Raseborg. VN har tagit reda på var de finns, varför de trivs och hur du gör dig av med dem.
RASEBORG Det finländska landskapet har redan under en längre tid inkräktats av främmande arter. Den här sommaren har de spridit sig särskilt snabbt och måste därför bekämpas, de både tar kål på de naturliga växterna och kan vara skadliga för människan.
– De flesta främmande arterna som finns i den finländska naturen har kommit hit som prydnadsväxter, säger naturinventerare Esko Vuorinen.
De saknar ofta naturliga fiender såsom insekter och sjukdomar och klarar därför av att sprida ut sig över stora områden. I och med det förstör de den naturliga landskapstypen och skadar inte bara växterna utan också indirekt insekter och andra djur som lever där.
– De flesta prydnadsväxter överlever inte naturligt i det finländska klimatet eller klarar av att sprida sig. Men de som klarar av det ställer ofta till med stora problem, säger Vuorinen.
Vacker men skadlig
En av de arter som ställer till med bekymmer är jättebalsaminen. Den härstammar från Himalaya och trivs därmed bra i vårt klimat. Den ettåriga växten sprider sig väldigt snabbt med sina frökapslar och utrotar enkelt all annan vegetation med sina rötter. Rötterna utsöndrar ett medel som hindrar andra växter att växa. Dessutom har jättebalsaminen ett svagt rotsystem, vilket gör att jorden urlakas då inga rötter håller den på plats. Det svaga rotsystemet är dock en fördel vid bekämpningen.
– Det är bara att riva upp dem, hur lätt som helst, säger Vuorinen och tar tag i några jättebalsaminer och visar upp de ljusa, spretande rötterna.
Han rekommenderar att växterna rivs upp och komposteras. Ett annat alternativ är att ta bort blommor och frökapslar innan de "sprängs".
– Eller så äta man dem, fast det skulle jag ändå inte rekommendera, skojar han.
Växten går att äta som sparris men Vuorinen varnar för att den är lite giftig och inte speciellt god. Han tittar en sista gång på den rosa blomman innan vår färd bär vidare.
– Det är svårt att uppskatta de vackra blommorna då de förstör för andra organismer.
Svårbekämpade jättelokan
En annan mer svårbekämpad växt som har fått fäste i vår natur är jättelokan. Den har också sitt ursprung i Asien men är en mångårig växt med kraftigare rötter. Den orsakar direkt skada på människor, bland annat i form av allergianfall och brännskador från den vätska som finns på växten.
– Jag har själv slarvat och plockat utan handskar. Just när man plockar händer det ingenting, men då huden exponeras för solljus uppstår det brännskador. Jag duschade till och med av mig vätskan, men någon dag senare när jag var ute i solljuset fick jag blåsor, säger Vuorinen.
Därför är det viktigt att skydda sig med handskar när man plockar bort jättelokorna.
Vuorinen säger att vi ändå än så länge kan vara lugna, men varnar för att en aggressivare sort, armenisk jätteloka, har börjat sprida sig norrut. Den orsakar stora problem i S:t Petersburg och breder ut sig snabbt.
På Raseborgs stad säger miljöinspektör Jouni Stordell att det är viktigt att ta bort jättelokan från sin egen gård, eftersom den snabbt sprider sig vidare och är svår att bekämpa. Han har själv varit ute och plockat bort av växten.
– Man kan hälla ättika i stammen på jättelokan efter att man slagit ner den, säger han.
Vuorinen säger att jättelokan tar lång tid att bekämpa och rekommenderar att man flitigt plockar bort den under flera somrar, med några veckors mellanrum.
- Jättelokan finns både i Ekenäs och i Karis. I Trollböle och i Västerby finns det stora förekomster samt på Rockers i Karis där bekämpningen i år har lyckats bra.
- Lupinen växer längs vägrenen.
- Jättebalsaminen trivs på fuktiga ställen, till exempel nära bäckar. Den sprids från gårdar och finns också ute i skärgården.
- Mördarsnigeln finns i Billnäs bruk samt i Västerby och Trollböle.
- Alla arter finns också utspridda över nästan hela Raseborg. På fredade områden, privata och på stadens.
Insekternas fiende
En annan vacker blomma som gör intrång längs vägrenen och på soliga backar är lupinen.
– Den planterades ut längs landsvägar för att man tänkte att den skulle vara fin där, men nu tar den över andra växters och insekters utrymme, säger Stordell.
Speciellt i Västnyland finns det flera hotade insektarter som lever på solöppna platser, på exempelvis vägrenar. Lupinerna rubbar därför deras mikroklimat. Även vägrensväxternas fortlevnad är hotad.
Lupinen är dessutom svårutrotad då dess frön är väldigt hållbara.
– Det gäller att plocka bort lupinerna direkt då de börjar växa på en ny plats, säger Vuorinen.
Om växten däremot redan har fått fäste är den svår att göra sig av med. Vuorinen rekommenderar att man plockar bort frökapslarna.
– Det går också att slå ner dem om man gör det tidigt före blomningen och flera gånger. Det har fungerat vid omfartsvägen i Karis, säger Stordell.
Allätande mördarsnigel
– Den förstör överallt och äter allt den ser, säger Vuorinen och lyfter upp den stora snigeln.
Mördarsnigeln, eller den spanska skogsnigeln, klarar sig extra bra eftersom den också kan leva på ganska torra platser. Dess ägg sprids lätt med jord och plantor och det är därför viktigt att begränsa dem genom att inte flytta jord från drabbade områden, vare sig som privatperson eller som försäljare.
Stordell säger att det är besvärligt att göra sig av med sniglarna.
– Ferramol kan användas som bekämpningsmedel men det är problematiskt då andra sniglar också tar skada samt igelkottarna som äter sniglar.
Han rekommenderar därför att man ta bort ris och lövhögar eller kalkar högarna. Då sker det en förändring i pH-värdet vilket gör att sniglarna inte trivs. Ett annat alternativ för att bli av med sniglarna är att plockar dem för hand och sedan lägga dem i ättika eller salt. De döda sniglarna kan sedan komposteras.
Det gäller dock att hålla reda på vilka sniglar man plockar bort. En inhemsk och ofarlig art är den svartgråa kölsnigeln som kan misstas för en mördarsnigel. Det finns även andra kölsniglar som också är ofarliga och som till och med hjälper till genom att äta döda växtdelar.
Otillräckliga lagar
För tillfället finns det en lag om främmande växter. Det är den 43 paragrafen i naturvårdslagen och den förbjuder spridning av främmande arter, förutsatt att det finns en risk för att de blir ett permanent bestånd i naturen.
Vuorinen säger att lagen inte fungerar så bra i sin nuvarande form.
– Men nu håller man på och bereder en lag om fastighetsägarnas skyldigheter när det gäller främmande arter, så kanske det blir bättre sen.
Stordell säger att det krävs mycket tid och arbete när man bekämpar främmande arter.
– Bekämpandet måste ske på lång sikt.
Jouni Stordell tar gärna emot anmälningar om främmande arter. Det går även att meddela dem på vieraslajit