Grekiska demonstranter: Nu tusan får det vara nog!
Nej, Nej, Nej! skallar protestropen på Syntagmatorget utanför det grekiska parlamentet. Hit har folk kommit för att manifestera att det nu får lov att vara slut på EU:s stålbad.
Stämningen är i topp som på en rockfestival. Människor i alla åldrar har kommit för att markera att grekerna har lidigt länge nog och att EU inte längre har rätt att kuva det grekiska folket.
– EU:s institutioner äger inte våra liv. Vi är här för att protestera mot att vara beroende av andra. Vi vill ha tillbaka vår självständighet och vill inte gå med på eurogruppens villkor, säger den bildsköna 24-åriga läraren Christina på perfekt engelska.
Hon har kommit för att delta i folkfesten tillsammans med sina två lärarkolleger Maria, 24, och Sophia, 27.
De tre kvinnorna säger att det nu får räcka:
– Vi vill ha makten över vårt eget öde och motsätter oss eurogruppens strikta krav. Många greker klarar inte av mer nedskärningar. Det här är vår sista chans att bevara vår värdighet, fortsätter kvinnorna.
I motsats till många andra jämnåriga har de jobb. Men eftersom den offentliga sektorn inte har råd att hålla sig med tillräckligt många anställda, har de för få lektionstimmar för att nå upp till en skälig inkomstnivå. Maria som har en magistersexamen säger att hon bara tjänar 600 euro i månaden som lärare. Under sommaren då skolan är stängd får hon ingen lön alls.
Sophia säger att nästan alla som hon känner kommer att rösta nej i den instundande folkomröstningen.
Zorbadans och kampsånger
Allt fler människor anländer till torget och stämmer in i kända kampsånger från 1970-talet. Folk bildar en ring och tar varandras händer för att dansa zorba. Mitt i ringen står en trumslagare med en marschtrumma och anger takten.
På väg bort från demonstrationen uppenbarar sig en ung man i propra businesskläder. Han berättar att han är anställd vid parlamentet och jobbar för en av ledamöterna där. Han sympatiserar inte med demonstranterna utan var på plats för att kolla in läget.
– Jag köpte den här kommunistblaskan för en euro, säger han med något föraktfull röst och visar upp en tidning med röda rubriker.
Han fortsätter och säger att han anser att de människor som deltog i demonstrationen inte förstår landets bästa.
– Det där var fattiga människor från särskilda delar av staden. Kom på nytt nästa dag så får ni se en annan demonstration med människor som jobbar och gör något produktivt för landet.