Vill ni se en stjärna – se på Kaj!
Bilden på Kaj Kunnas och rubriken "Offentlig skitstövel" över Urheilulehtis hela första sida kan sätta kaffet i vrångstrupen på läsaren. Men inte på Kunnas.
– Sårad? Nej, men lite överraskad. Men jag är en offentlig person, jag upprätthålls med offentliga medel och man både bör och får kritisera mig.
Vi tuggar i oss en frukostfralla som Kunnas sköljer ner med en Zero på Brasserie, på andra våningen vid Köpmansgatan i Karis. Karis är Kunnas hemstad sedan 1991.
På idrottsplan är daghemmet Labyrintens barn på vårutflykt och Kaj Kunnas iklär sig vips rollen som kommentator, starter och publik. Några regndroppar och de mörka molnen ovanför Sisuarenan och löpbanorna har jagat oss inomhus.
Munnen går i ett. Han är sådan. Det må gälla att referera hockey, sitta på tåget hem till Karis eller framför tv:n.
– Under OS i Montreal 1976 stängde jag av ljudet och refererade allt själv. Föräldrarna tittade visst lite konstigt på mig. Det gjorde också en dam på tåget för en tid sedan. Hon satt tyst hela tiden, men när hon steg av i Alberga spände hon blicken i mig och sade "Är du någonsin tyst?"
– Jag har ju åsikter om allt och jag har sedan liten varit en spelevink.
Men Kunnas är inte bara en allmän pajas. Det finns ett stort allvar bakom masken.
Rubriken "Julkinen mulkku" i Urheilulehti avfärdar han inte med en klackspark. Han vet vad den bottnar i och han kan analysera den.
Ska en sportjournalist på skattefinansierade Yle delta i Dansar med stjärnorna, sitta och skämta med skådisen Ville Haapasalo i OS-studion, kalla sig för en "slappkuk" på Twitter och själv bli en större stjärna än dem han bevakar?
– Alla kan inte tycka om mig. Åttio procent kanske gör det och tjugo inte. Om det var tvärtom så vore det tungt.
- Ålder: 52.
- Familj: Fru och två fullvuxna döttrar.
- Aktuell för: Indragen i debatten om Yle-journalisternas roll. Växer sig somliga för stora i rutan?
- Fruktar mest: Att bli cynisk.
- Hoppas på: Evig ungdomlighet i själ och hjärta.
- Personer jag gärna önskat träffa: Moder Teresa, Mahatma Gandhi, Martin Luther King.
- Sommarens höjdpunkt: ”Ölympiska” spelen på sommarstugan i Österbotten.
"Be a Star"
– Jag är underhållare. Samhället, sporten och journalistiken förändras. Visst är det målen och centimetrarna som gäller, men det räcker inte.
– Även om jag bjuder på mig själv så betyder det inte att jag är mindre seriös för det. När jag började på Yle 1989 skulle jag rapportera fakta, rätt och slätt, nu är min uppgift att göra det underhållande.
Det har Yles ledning ansett redan länge. I två år gick Kunnas tillsammans med ett tjugotal av de Yle-journalister som betraktas som bolagets ansikte utåt på utbildningen "Be a Star". Bland dem fanns också Bettina S.
– Vi träffades en gång i månaden och lärde oss hur vi ska klä oss, uppträda, tala, vad vi får och inte får säga, hur vi ska hantera offentlighet och feedback. Jorma Uotinen föreläste om image.
– Även om det är en skillnad mellan Yle och de kommersiella kanalerna så får Yle inte stanna vid det gamla.
Offentliga personer har också ett privat liv. Alla inser inte det. Speciellt inte de som på nätet spyr svinaktigheter och hotelser över sina hatobjekt.
– Det gör mig sorgsen, de är människor som antagligen inte mår bra. Man kan hoppas att utbrotten åtminstone lättar på trycket.
– Om jag kritiseras för att vara en dålig referent så är det ok, men om man går åt mig för mina stora öron, min skallighet eller för att jag är finlandssvensk så är det annat.
Jay Leno lärde
Det här med öronen följde Kunnas allt från skolåren långt in i livet. Först i början på 2000-talet blev han riktigt du med sina stora öron.
– Jay Leno bjöd in mig och en japansk hockeyreferent till sin talkshow 2002, japanen för att han var belevad och stillsam och mig för att jag är tvärtom. Som tack skickade Leno ett julkort som betytt mycket för mig. Kortet är en överdriven karikatyr av hans långa haka. Han hade gjort hakan till en grej och jag insåg att öronen ska bli min styrka.
– De har blivit mitt varumärke.
Hur klarar familjen av alla dina upptåg?
– Frun jobbar i Vasa, min yngsta dotter bor i Bonn i Tyskland och den äldre i Quebec i Kanada ...
– Skämt åsido, jag tror de tycker att jag är en rolig och juste figur, som ibland går dem på nerverna.