Redan på valnatten slog regeringsdörren igen
Redan på valnatten då socialdemokraternas brakförlust var ett faktum stod det klart för SFP-ordföranden Carl Haglund att hans parti efter decennier i regeringen med all sannolikhet skulle förpassas i opposition.
Det politiska korridorsnacket under vintern hade gjort klart för SFP:s Carl Haglund att Centern tänkte ta med Sannfinländarna i regeringen och att regeringsbasen skulle bygga på tre stora partier. Ifall SDP hade tagits med skulle SFP också ha erbjudits plats, men med en borgerlig bas med klar majoritet också utan SFP var situationen en annan.
– Jag vet inte om det märktes på mig under valkvällen, men trots att vi gjorde vårt bästa val sedan 1991 var jag inte särkilt uppspelt men försökte hålla god min.
Då rösterna var räknade vid midnatt var Haglund rätt säker på att hans parti skulle flyga ut ur regeringen.
– Valmatematiken utföll maximalt otursamt för SFP. Vi gick framåt 15 procent i röster mätt, men fick inget tilläggsmandat. De gröna som gick framåt 18 procent knep fem nya platser i riksdagen.
Haglund har bearbetat valresultatet med blandade känslor.
– Visst har det känts lite surt, men nu väljer jag att se positivt på saken. Att förpassas i opposition efter att SFP har gjort sitt bästa val på decennier är mycket bättre än att åka ut i kylan efter ett valnederlag.
Partiprogram tar ställning till Nato
I fjol var tanken att SFP redan på årets partidag skulle godkänna ett nytt partiprogram, men på grund av valrörelsen bestämde partiet sig för att senarelägga arbetet så att det nya programmet klubbas igenom först om ett år.
– Vi befinner oss i en ny situation i och med att vi nu är i opposition. Därför är det alldeles utmärkt att arbetet med att förnya partiprogrammet kommer i gång först nu. Jag har goda erfarenheter av att jobba ute på fältet och delta i möten där medlemmarna får komma till tals. Så ska vi jobba också den här gången.
På vilka punkter borde programmet förnyas?
– Tanken är att uppdatera programmet så det motsvarar dagens behov. Till exempel det säkerhetspolitiska läget och Finlands konkurrenskraft är ämnesområden där det har skett stora förändringar sedan förra programmet godkändes år 2006.
Säkerhetspolitisk debatt vankas det redan på årets partidag där den första motionen föreslår att Finland borde gå med i Nato. Haglund säger att numreringen inte beror på att partiledningen skulle anse att Natofrågan är viktigast, utan kommer sig av att Natomotionen lämnades in först. Partifullmäktiges svar skjuter upp Natofrågan med ett år genom att slå fast att ett medlemskap i försvarspakten är en fråga som partiet tar ställning till när det nya partiprogrammet väl godkänns.
– Först ska vi invänta resultatet av den Natoutredning som den nya regeringen tänker låta göra. Det är ingen hemlighet att många i SFP, också jag, har en positiv grundinställning till Nato, men visst finns det kritiker hos oss också.
Ännu en fråga apropå oppositionssitsen: Hur ofta kommer SFP att rösta som regeringen i riksdagen?
– Det har jag svårt att uttala mig om innan jag har sett ett regeringsprogram. När det gäller den ekonomiska lägesbilden är vår uppfattning rätt lik de blivande regeringspartiernas. Åsiktsskillnaderna finns på annat håll: till exempel vad beträffar människorättsfrågor.
Bävar för repris av Karlebybatalj
Vissa frågor, till exempel politiska beslut som gäller svenskans ställning, skärgårdsfrågor, saker som har med bistånd, flyktingar och kustregionens behov att göra är ärenden som kan bli svårare att försvara i opposition tror Haglund eftersom de här frågorna sällan har haft andra verkliga förkämpar än SFP.
– Vi har en vård- och en regionförvaltningsreform på kommande. Här är det viktigt att också se till den svenskspråkiga befolkningens rättigheter. Men de blivande regeringspartierna har inte en särskilt imponerande historia av att bevaka svenska intressen. Jag hoppas att de inser sitt ansvar den här gången, säger Haglund och påminner om den utdragna Karlebybataljen för några år sedan då Centern som statsministerparti försökte få Karleby att orientera sig mot enspråkigt finska Uleåborg i stället för Vasa. Frågan avgjordes slutligen av grundlagsutskottet som stoppade Centerns planer.
– Jag hoppas att den kommande regeringen har grundlagsutskottets prejudicerande avgörande i minnet då den börjar planera nya reformer.
Ser du en risk för att oppositionstillvaron kan blir långvarig för SFP? Det finns ju inga garantier för att SFP blir regeringsparti igen efter nästa riksdagsval.
– Man kan inte ta något för givet. Men jag hoppas och tror att situationen är annorlunda om fyra år. Sannfinländarna har redan nu fått äta upp flera av sina vallöften och kommer inte på sikt att ligga på samma nivå som i dag.
Haglund har meddelat att han vill fortsätta som partiordförande också efter partidagen om två veckor. Han låter förstå att han inte på ett bra tag har planer på att sluta som ordförande, men att det här förstås är en fråga där makten inte finns i hans utan i partidagsdelegaternas händer.