En titt på resultatlistorna för högstadieflickornas masstafett vid Stafettkarnevalen ger vid handen en sak: i Kyrkslätt kan man springa masstafett!

När tjejerna i fjol sprang guld på Olympiastadion i Helsingfors blev segertiden 3.26,4 dessutom nytt Stafettkarnevalsrekord.

– Nog var det ganska roligt och spännande. Vi hade ett jättebra lag, det visste vi. Men det var så jämnt under tävlingen att vi inte visste hur vi låg till, säger 14–åriga Ellen Voutilainen i årskurs åtta som var med redan i fjol när det begav sig.

– Vi hade jättebra stämning i laget. Jag gick på sjuan förra året, och då var man lite rädd för niorna, men de tog bra hand om oss.

Masstafetten är så till vida intressant – förutom att den till skillnad från de övriga stafetterna löps på gräs – att restriktionerna för deltagande är noggrant stipulerade. Av de arton löparna i ett lag måste minst sex vara från årskurs sju, högst sex från årskurs nio och högst tolv från årskurs åtta. Med arton löpare och totalt sjutton växlingar vet gymnastiklärare Petra Martin vid Winellska skolan att vad som helst kan hända.

– Massen är mångsidig och osäker. Det kan gå hur som helst. Det är en så ömtålig stafett att man aldrig kan utgå ifrån att man klarar sig. Klart det är roligt om vi vinner men huvudsaken är att de har roligt och att ingen kommer gråtande därifrån.

"Håll tempot håll tempot!"

En kulen tisdagsmorgon i början maj. Åttondeklassisterna övar på sandplanen utanför de låga skolbyggnaderna i rödtegel. Gymnastiklärarna Petra Martin och Tomas Ekman uppmuntrar löparna som den här morgonen är elva till antalet.

– Tidigare fram, håll tempot, håll tempot, orka pressa.

Och löparna tar råden ad notam. Springer lite hårdare, fokuserar lite mera på växlingarna, sträcker ut pinnen lite tidigare.

– Jag skulle villa vara med och springa, ropar Ellen Voutilainen.

Hon och ett par andra tjejer är förkylda och står bredvid och följer med övningarna. Men den 22–23 maj får hon springa så snabbt fötterna bär.

Jämfört med fjolåret är hon äldre och mera rutinerad och får axla ett större ansvar än tidigare.

– Vi är ett lag och måste få med alla i lagstämningen. Det kommer nog helt naturligt. Sådant kan inte tvingas fram. Det gäller att uppmuntra också om någon tappar pinnen och lyfta fram positiva saker. Det ska synas också utanför löpbanan, man ska till exempel hälsa på de yngre, säger Voutilainen.

Om allt går som planerat lyckas Winellska skolan med bedriften att försvara sin seger från i fjol.

De som varit med tidigare vet berätta att det är en obeskrivlig känsla.

– Det var kaos i slutet av stafetten. Vi trodde det var helt jämnt men sedan visade det sig att vi hade varvat ett lag. Vi hade ett snabbt ankare och hoppades bara att "Nu tar vi det! Tappa inte pinnen, tappa inte pinnen!". Det var en härlig känsla att märka att vi vinner, minns Voutilainen.

– Det var jätteroligt och spännande. Vi tappade pinnen men gjorde ändå stafettkarnevalsrekord. Jag kommer säkert att komma ihåg den dagen resten av mitt liv, säger lagkamraten Isabella Levonen, 15, som på fritiden spelar innebandy i Rangers C–flickor.

Vad är hemligheten bakom Winellska skolans framgångar?

– Vi har bra växlingar, övar mycket och är naturligt snabba springare och allmänt sportiga, säger Voutilainen som håller på med handboll och friidrott i Sjundeå IF.

I år deltar Winellska skolan med tre lag i högstadieflickornas och två lag i högstadiepojkarnas masstafett.

Och pojkarnas resultat då? Om möjligt lika bra, eller vad säger ni om resultatraden 1–1–2–2–2–1–4?

De kan tydligen det här med masstafett i Kyrkslätt.