”Språket som krigsorsak är en ursäkt”
För ett år sedan ventilerade Ukrainabördige Mihail Hilko i VN sin oro för läget i Ukraina. Då hade oroligheterna i Kiev bedarrat, nu befinner sig landet mitt i ett krig.
– Vilket språk människor pratar i östra Ukraina hade aldrig någon skillnad. Det är en ursäkt som lyfts upp i nuläget.
Det säger Mihail Hilko utifrån den erfarenhet han har från hemlandet Ukraina. Hilko är född i huvudstaden Kiev men studerade vid universitet i Donetsk i landets östra delar i slutet av 70-talet.
– Även om människorna även då pratade olika språk hade det ingen betydelse om det var ryska eller ukrainska, säger han.
Språket som en orsak till det krig som nu rasar i östra Ukraina, och som senast för en vecka sedan stod inför en vapenvila som snabbt misslyckades, ser Hilko därför skeptiskt på. Andra orsaker ligger bakom.
Som i Västnyland
Mihail Hilko flyttade till Finland år 1989. I dag bor han i Hangö och arbetar i Ekenäs. Det ger en perfekt grund för att jämföra erfarenheterna från östra Ukraina. Hilko jämställer nämligen språkförhållandena där med dem vi är bekanta med i Västnyland. Här samsas svenska och finska, där ryska och ukrainska.
– Det är ungefär som i Hangö, med två nästan lika stora språkgrupper. I östra Ukraina var ryskan på den tiden kanske den lite mer dominerande, men det var en ukrainsk ryska.
Trots det utgjorde språkgrupperna två samhällen och Hilko tror att en oenighet växte fram någonstans på vägen, mellan sent 70-tal, då det östra Ukraina han kände var enat, och 2014 då dagens stridigheter blossade upp.
– Och givetvis gjorde propagandan sin del. Efter hand växte samhällena säkert isär, säger Hilko.
Följer fortfarande med dagligen
Hilko dryftar läget i Ukraina som en fortsättning på den intervju VN gjorde med honom i slutet av februari 2014. Då hade det ukrainska folket rest sig mot det korrupta styret i landet och oviljan att orientera sig västerut. Skådeplatsen för protesterna som eskalerade till blodiga strider var då Kiev och det omtalade torget Majdan.
Men Hilko är även utöver det väl insatt i händelserna i det forna hemlandet.
Hur mycket följer du med läget där?
– Dagligen. Både då jag stiger upp och då jag går och lägger mig. Dessutom håller jag kontakten med mina två småsyskon, ofta varje dag.
Kontakten med släkten i Kiev har alltid varit regelbunden men Hilko säger att den stärkts av händelserna i Ukraina.
– Vi har alltid stått nära varandra, men kontakten har kanske blivit lite tätare i och med kriget. Det berör förstås alla.
Sedan oroligheterna inleddes med demonstrationerna på Majdan i november 2013 har Mihail och syskonen diskuterat omväxlande om vardag, uppror och krig. Båda syskonen bor i Kiev.
– Det är tur eftersom det är lugnt där nu, säger Hilko.
Bra början
Även om Hilko i fjolårets intervju var lättad över det regimskifte som nyligen skett spådde han redan då en möjlig fortsättning på oroligheterna.
Trodde du att en sådan här kris skulle uppstå?
– Nej. Då hoppades jag att det skulle bli fred så snabbt som möjligt, men sådant här är läget. Det är en verkligt sorglig situation.
Hilko poängterar att mycket har skett på enbart ett år, men den positiva förändringsprocess som inleddes efter striderna på Majdan gick snabbt in i väggen.
– Att en korrupt ledare steg åt sidan var en bra sak, men då det ukrainska samhället låg i kaos utnyttjade Kreml det för sin egen vinning.
Som tidigare basketspelare och idrottsintresserad valde Hilko att kalla händelsen då president Viktor Janukovytj avsattes en setseger för folket. Nu hoppas han att förändringen kan förvaltas.
– Det finns ingen återgång till det gamla.
Hilko hoppas på den orientering mot väst som folket på Majdan protesterade för. Korruptionen måste fortsättningsvis elimineras uppifrån neråt men för övriga förändringar behövs tålamod.
– Folket saknar förändring men det kommer inte direkt. Då kriget tar slut kan man fortsätta, säger Hilko.
Enigheten blev starkare
Hos sina landsmän känner Hilko av en stark vilja att sträva mot det bättre. Han tror inte att den nuvarande krisen i östra Ukraina får följder i det övriga landet.
– Då jag senast besökte Ukraina i somras kände jag tvärtemot av att krisen enar Ukraina. Självklart delas landet i två delar men majoriteten vill vara enad.
Den enigheten menar Hilko dessutom är både starkare och tätare än för två år sedan, före händelserna på Majdan.
Trots det är det självklart att krisen påverkar hela landet, bland annat ekonomiskt.
– Det är verkligen tufft, särskilt då korruptionen påverkat negativt redan tidigare. Levnadsstandarden är sämre och kriget äter konstant stora pengar.
Rysslands roll förvrider
Hilko är öppen med sin syn på Ryssland som en aktiv part i den konflikt som just nu rasar i landets östra delar.
– Den tredje parten är också en direkt deltagare i kriget. Det är min åsikt.
Han förklarar bakgrunden till sin ståndpunkt med ett så konkret exempel som de bilder dagstidningarna regelbundet publicerar på de proryska separatisternas krigsmateriel i Ukraina.
– Varifrån kommer de toppmoderna vapnen och utrustningen? Självklart kan man ifrågasätta det men enligt mig säger bilden allt.
Hilko står fast vid sin ståndpunkt men påpekar att det är svårt att få en bild av vad som egentligen händer i de östra delarna av hans hemland.
– Det är absolut inte lätt. Läget påverkas för det första av det östra grannlandets kraftiga propaganda. Situationen framställs sådan som det passar dem.
Den snedvridande propagandan är ständigt närvarande och förvrider även traktens nyhetsrapportering.
– Därför följer jag inte längre med några nyheter därifrån. Sanningen är en omöjlighet. Om jag vill veta läget följer jag finländska eller engelskspråkiga medier.
Stark känsla för ursprunget
För ett år sedan ansåg Hilko att medierna i Finland gav en balanserad och rättvis bild av vad händelserna i Ukraina innebar.
– Det tycker jag fortfarande. Men en mera realistisk och aktuell bild får man kanske i de engelskspråkiga medierna.
Syskonen i Kiev levereras dessutom en liknande bild.
– De får nog ganska samma information som vi i Finland, säger Hilko.
Är det viktigt för dig att följa med händelserna?
– Det är självklart. Det är mitt hemland.
Även om Hilko bott i Finland i över 25 år betyder rötterna mycket. Hans förfäder har varit med om att bygga upp landet Ukraina.
– På ett känslomässigt plan berör det mig starkt, säger han.
Själv besökte han Ukraina och Kiev i somras. I sommar reser han troligtvis dit på nytt.
Högsta önskan: fred
Att se tillbaka på vad som gick fel tjänar inte mycket till men Hilko tror att krisen skulle ha kunnat passera utan ett krig. I början, då det ukrainska folkets inre missnöje kring språkfrågor och tillhörighet blossade upp i öst, lugnade sig läget efter en tid. Och att diskutera skulle ha kunnat hjälpa.
– Det borde inte har varit någon skillnad vad man pratar, och det är en inrikessak, Ukrainas egen inre angelägenhet.
Situationen blev svårare då Ryssland trädde in.
– Ryssland har inget att göra i Ukraina. Att en tredje part kommer och dikterar vad man borde göra är absurt.
Vad hoppas du att framtiden för med sig?
– Det är en mycket svår fråga. Men från djupet av mitt hjärta hoppas jag först och främst på fred i mitt hemland.
- Protesterna i Kiev inleds i november 2013. President Janukovytj avsätts av parlamentet.
- Parlamentet röstar för att överge ryskan som officiellt språk i östra Ukraina. Den rysktalande befolkningen reagerar.
- I oron riktar sig Ryssland mot den ukrainska halvön Krim. Ett lokalt parlament röstar för att ansluta sig till Ryssland. EU och USA inför sanktioner.
- Kriget mellan proryska rebeller och ukrainsk militär inleds i landets östra delar våren 2014. Ryssland anklagas för att bistå rebellerna.
Kriget mellan proryska rebeller och ukrainsk militär inleds i landets östra delar våren 2014. Ryssland anklagas för att bistå rebellerna.