Trähuskvarter på paradplats
Fastighetsinvesteraren Martti Kalpala ska förverkliga sitt drömprojekt på Nycandergatan 3. Hans vision är en trähusmiljö där det är ljust i fönstren året om.
Martti Kalpala planerade de facto ett fyravåningshus på tomten år 2005 tillsammans med Stig Lindqvist.
– Jag är glad att det inte blev av, säger Kalpala med facit på hand.
Fastigheten har varit helt och hållet i Kalpalas ägo sedan tre fyra år tillbaks. Som ensam ägare har han kunnat utveckla området i den riktning han själv vill.
– Jag har tillräckligt att göra. Själv behöver jag inte det här projektet. Men Hangö kanske gör det.
Förbipasserande har eventuellt noterat att ett av järnvägsmannaförbundets ljusblå hus har fått en ny fräschare skepnad. I huset med långsidan mot Brankis ska småningom sju lägenheter stå klara, bland annat två lägenheter med balkonger mot hamnen. Följande skede i projektet är ombyggnaden av det nedre huset. Också det ska bestå av sju bostäder. Tre av dem har balkonger. På vinden finns också en gemensam bastu med utsikt över båda hamnarna.
– Trots att det är lite avsides är det ändå bara femtio meter från restaurangerna, säger Kalpala.
För de två första skedena har han fått grönt ljus av staden. Planerna har fallit i god jord hos Museiverket och byggnadstillsynen i Hangö. Det kan delvis bero på att husen återfår sådana attribut som de saknat i åratal. Kalpala har till exempel låtit återuppföra de trekantiga takkupor som husen hade innan de flyttades till Nycandergatan, det ena från Hangö och det andra från Terijoki, och byggdes upp på nytt.
– Mitt mål är att göra en bra sak för staden med respekt för det gamla och för områdets identitet. Det här är ingen plats för pråliga slott. Sådana passar i Dubai men inte i Hangö.
Det är arkitekt Dominicus Björkstam som har planerat byggnaderna. Gårdsplanen har designats av Eva Wuite som är känd från tv-programmet Huvila & Huussi. Kalpalas fru, den ansedda inredningsarkitekten Inger Lauritzon-Kalpala, är inredningsdesigner.
Hälften hyrs, hälften säljs
På Nycandergatan 3 finns 7 000 kvadratmeter byggrätt. Det tredje skedet av projektet är byggandet av en radhuslänga i två våningar i trä parallellt med Korsmansgatan. Det fjärde och sista skedet är ett flervåningshus i trä i det sydvästra hörnet av tomten, nära Satamaruokala. I båda fallen handlar det om byggnader med en total våningsyta på cirka 1 800 kvadratmeter.
Kalpala har inte för avsikt att utnyttja hela byggrätten. Hans idé är ett trähussamhälle med en parklik luftig trädgård mitt i och byggnader runtom. Varje lägenhet får en egen gård på mellan 130 och 170 kvadratmeter. Han räknar med att de nya invånarna tillbringar mer tid på stället om de har en gård att vistas på.
– Jag vill bygga ett levande Hangö där det är ljust i fönstren året om.
Tidtabellen för projektet är öppen.
– Det beror på intresset. Det är bättre att ha någonting man vill förverkliga på sikt än att göra någonting med våld.
Kalpala siktar ändå på att inleda renoveringen av det nedre huset i slutet av sommaren.
Han vill inte heller tala om kvadratmeterpris.
– Fastighetsförmedlarna har en idé, disponenterna en, spekulanterna en och jag en. I Hangö kan man betala allt mellan 500 och 9 000 euro per kvadrat. Marknaden får utvisa vad människor är villiga att betala för lägenheterna.
För inte länge sedan sålde han en av dem. Den var inte ens renoverad ännu.
– De vägrade ge sig av om de inte fick köpa. Det är sådana personer jag vill ha här. Sådana som ser värdet i det här stället.
Preliminärt tänker sig Kalpala att han hyr ut hälften av bostäderna och säljer andra hälften.
– På det sättet är det liv på gården året om.
Inte orolig
Är det skrämmande att ro i land ett projekt som det när det råder lågkonjunktur?
– För min egen del är jag inte orolig. Jag har alltid något jag kan hyra ut eller sälja. Men Hangös ekonomi oroar mig mer. Det finns Sommar-Hangö med stor köpkraft och Året om-Hangö med liten köpkraft. Där måste vi få en bättre balans. Vi behöver fler som bor här året om. Staden måste fråga sig vilka investeringar som gynnar staden och dess invånare på sikt.
Kalpala anser att staden bör vara en aktiv part och ha sina känselspröt uppe när det gäller samarbete med näringslivet.
– Det finns proffs som vet hur man kan förlänga turistsäsongen från en månad till närmare ett år. Det skapar förutsättningar för en levande stad och ekonomisk välfärd. Men det händer inte på ett år.
Han säger att de som vistas i Hangö en vecka eller en månad i året är viktiga.
– De utgör en styrka som många andra städer inte har. Men utvecklingen av staden måste starta från Hangöborna själva. Målet bör vara att investeringarna på de strategiska platserna ska tjäna året om-verksamhet. Med inkomster som detta genererar kan vi investera mer och göra Hangö till en levande stad året om med bra service för invånarna.