Stöd i vård av ätstörningar
Närstående till personer med ätstörningar behöver få hjälp för att själva orka stöda den som är sjuk. Det vet Sofia Torvalds som ska vara en av ledarna för en grupp för kamratstöd i Masaby.
Närståendevård på svenska för dem vars barn lider av ätstörningar har länge lyst med sin frånvaro i Finland, trots ett stort behov. Författaren och journalisten Sofia Torvalds har, efter att ha gett ut boken Hungrig år 2013, föreläst om ätstörningar för föräldrar i skolor och då fått frågor om var och hur man kan hitta hjälp på svenska. För att stilla hungern efter vuxenstöd startar föreningen Ätstörningsfamiljer i Södra Finland en kamratstödgrupp i Masaby bibliotek i Kyrkslätt.
Varför Kyrkslätt av alla ställen?
– Att det blev Kyrkslätt handlar om att ge möjlighet även för dem som kommer längre västerifrån att delta. Men vi vill också samla föräldrar från huvudstadsregionen. Man kommer snabbt till Masaby från Helsingfors tack vare den nya motorvägen
Under fyra träffar på våren kan närstående komma till biblioteket för att lyssna på föreläsningar, ställa frågor och diskutera med andra i samma situation. Torvalds talar varmt för att föräldrar kan göra en aktiv insats för att barnet ska tillfriskna.
– När ens barn insjuknar i en ätstörning vet jag att man som förälder känner sig maktlös och till en del förlorar tron på sitt föräldraskap, men genom att själv bli ångestfylld blir barnets ångest ännu värre, säger Torvalds och poängterar att alla typer av ätstörningar grundar sig i ångest på ett eller annat vis.
Hittade själv stöd i litteratur
I boken Hungrig, som bottnar sig i hennes dotters ätstörning och tillfrisknande från den, berättar Torvalds om hur hon själv gick tillväga för att få stöd.
– Som journalist är jag bra på att hitta information. Jag sökte på nätet och i biblioteken efter material om hur föräldrar kan hjälpa sitt barn att bli frisk. Någon kamratstödgrupp besökte jag aldrig, dels för att det inte fanns på svenska men också för att jag hittade informationen jag behövde.
Maudsleymetoden, en familjeinriktad terapifrom som utvecklats vid Maudsley-sjukhuset i London, var den som Torvalds fastnade för. Den handlar om att ge föräldrar styrka, genom att till exempel konkretisera hur man ska uppträda vid matbordet för att göra situationen så neutral som möjligt.
– Bäst är det att lika lugnt som en Bernhardiner hund sitta bredvid, lite leda, men absolut inte hunsa likt en kängurumamma som hela tiden har sitt lilla barn i fickan. Inte heller strutsen är att ta efter. Den sticker huvudet ner i sanden och förnekar att det finns ett problem.
För att få sin egen dotter att äta meddelade Sofia Torvalds att hon serverar fem mål mat per dag som dottern skulle bli tvungen att äta upp, och så blev det. Genom att inte ge möjligheter åt dottern att själv bestämma tog Torvalds hela matansvaret på sig.
– Jag hällde till och med upp mjölken färdigt och sprutade ketchup på maten, för att hon inte skulle behöva ta ett enda beslut. För en som lider av ätstörningar kan det kännas oöverkomligt svårt att överväga ett glas mjölk, om kalorifritt vatten är det andra alternativet.
Avslappningsövningar är en annan metod som kan hjälpa barn och föräldrar, liksom insikten om hur man i hemmet hanterar och talar om ämnen som berör mat och kroppsideal.
– Jag fick rannsaka mig själv och fundera över hur jag ser på min egen kroppsbild. Jag hade vid tillfället då min dotter insjuknade fått ett till barn och jag inser nu i efterhand att jag då talade mycket om att jag hade en putande mage.
Hur pappan i familjen ser på mammans kropp och kommenterar den, samt prat om bantning, övervikt och motion kan också ha förödande effekter på ett barn som lider av ätstörningar betonar Torvalds.
Ta det på allvar
Att upptäcka att ett barn lider av ångest i matsituationer är inte alltid enkelt, men signalerna finns där och kan upptäckas. När mycket av det dagliga pratet handlar om mat är det dags att haja till, och att ta det på allvar.
– Bara för att det blivit vanligt att unga lider av ångest finns det ingenting som säger att det ska vara så. Tänk inte att det går över, utan att det finns hjälp av få. Utgå alltid från att läget är värre än befarat, och upptäck sedan kanske till din glädje att det går att hjälpa sitt barn. De flesta blir faktiskt friska från sin ätstörning.