"Kvinna, sikta högt i politiken och ha klara mål"
Kvinnor som vill ta sig fram i politiken ska sikta högt och ha klart för sig vad de vill, säger riksdagsledamöterna Ulla-Maj Wideroos och Christina Gestrin som lämnar riksdagen efter 20 respektive 15 år.
– Man ska tänka ut vad man vill så att man har svaret klart när frågan kommer. Man ska dela sin framgång på något sätt och se till att få med flera. Det är inte så att ensam är stark i politiken. Man behöver vänner och sådana rådgivare som vågar uppriktiga, säger Wideroos.
Blir man besviken gäller det att komma över det på några dagar, lyder Wideroos råd.
– Visst har jag fått klapp på axeln i 30-årsåldern, typ att nog blir du bra när du blir stor. Jag har ju bara vänt på klacken och tänkt att inte är du så stor heller. Det gäller att slå ifrån sig, säger hon.
Gestrin och Wideroos lämnar mångsidiga karriärer i politiken. Båda har suttit i åtskilliga utskott i riksdagen och lett Folktinget.
Gestrin har varit vice ordförande för SFP och gruppordförande för svenska riksdagsgruppen. Hon ställde också upp i ministervalet i svenska riksdagsgruppen 2003, men då gick miljöministerportföljen till dåvarande partiordföranden Jan-Erik Enestam.
När Enestam lämnade ifrån sig ordförandeklubban ställde Gestrin upp i valet av partiordförande, men fick nöja sig med tolv röster.
Den gången var det klart att det var Stefan Wallin som skulle bli efterträdaren.
Wideroos stödde Anna-Maja Henriksson i SFP:s ordförandeval och säger att den dagen kommer att komma när en kvinna väljs till SFP-bas. Också Gestrin efterlyser en kvinna. SFP är snart det enda partiet som inte haft en kvinnlig ordförande, påpekar hon.
– Vi behöver komma ifrån den här planeringen. Det vore roligt om lokalavdelningarna och delegaterna var öppna för alla kandidater i stället för att bli dirigerade, säger Gestrin.
Kompakt motstånd
När Ulla-Maj Wideroos blev invald i riksdagen 1995 hade SFP inte haft en enda kvinnlig ledamot från Österbottensedan Elly Sigfrids på 1970-talet. Under de två senaste riksdagsperioderna har de österbottniska SFP-väljarna valt två män och två kvinnor. Wideroos har lett svenska riksdagsgruppen i två riksdagsperioder och var andra finansminister i Anneli Jäätteenmäkis regering och sedermera Matti Vanhanens första regering. Men när hon ville bli vice ordförande i SFP under sin första riksdagsperiod i slutet på 1990-talet fick hon en rad brutala samtal och valde att dra tillbaka sin kandidatur för att motståndet var så kompakt. Men hon sörjer inte.
– Jag kanske inte skulle ha blivit det jag är i dag, säger hon.
Wideroos hade också gärna fortsatt som minister, men de portföljer som SFP tog om hand i Vanhanens andra regering var hon inte intresserad av. Men inte heller det är något hon är bitter för. De enda anteckningar som hon sparat under sin karriär är ministerkalendrarna.
– Det är för att kunna öppna dem och vara glad att ha ledigt om jag börjar sakna politiken.
Feminismen inget radikalt
Glastak är svåra att peka ut i politiken, men Gestrin säger att strukturerna i riksdagen gynnar männen.
– Alla de tyngsta utskotten leds av män, nästan alla gruppordförande är män och nästan alla talmän har varit män. Det är lättare för män att få ordet i riksdagen. När vi tagit upp det här med talmannen har han sagt att han måste ju ge företräde till (grupp- och utskotts-) ordförandena. Då blir det ju en dominans av män, säger Gestrin.
Gestrin och Wideroos noterar att många kvinnor mitt i arbetskarriären väljer att lämna riksdagen.
– Jag har inte frågat dem, men om man är med länge och inte kommer någon vart, så kanske man vill prova på något annat, säger Wideroos.
Gestrin är också oroad för den kommande valkampanjen då alla partiledare utom Päivi Räsänen (KD) är män. Gestrin har noterat att det ordnas debatter, diskussioner och seminarier med enbart män.
– För en tid sedan såg man till att det skulle finnas både män och kvinnor i programmet. I dag är det ingen självklarhet att man beaktar det. Men det är inte så att när jämställdheten sköter sig själv när den en gång uppnåtts utan det här måste man hela tiden följa med.
Gestrin hoppas att feminismen kommer upp i valdebatten på samma sätt som i Sverige.
– Det finns en feluppfattning om att feminism är något väldigt udda och radikalt, men det handlar om jämställdhet och om att män och kvinnor behandlas och behandlar varandra jämlikt. Först då lika många män och lika många kvinnor är representerade på olika ställen kan man säga att man uppnått jämställdhet, säger Gestrin.
Söker nytt jobb
När Wideroos lämnar politiken ska hon framför allt koncentrera sig på att vara farmor. Vad den 48-åriga Gestrin ska göra är ännu oklart. Hon lämnar riksdagen för att hinna göra något annat än politik under sin arbetskarriär.
– Jag hoppas hitta ett jobb där jag på något sätt kan jobba vidare med de frågor som varit högst på min agenda: Östersjön, nordiska samarbetet, miljö, hållbar utveckling och öppenhet i bred bemärkelse. (FNB–HELLEVI RAITA)
Bildtexter:
– Jämställdhetssträvan i politiken har inte alls utvecklats i en sådan riktning som jag önskat, säger Christina Gestrin (SFP) som lämnar riksdagen i vår. Foto: Jussi Nukari/Lehtikuva
SFP-ledamöterna Ulla-Maj Wideroos och Christina Gestrin lämnar riksdagen i vår. Wideroos har samlat autografer av sina kolleger i sin sista budgetbok.
– Nog har jag haft stunder när jag behövt bada bastu ganska mycket för att lugna ner mig och tyckt att det inte är rättvist det som sker i politiken. Men jag ser bakåt bara med ett leende på läpparna, säger Ulla-Maj Wideroos.