Personalbrist ger trängsel i barnskyddet
Dagis hinner inte, skolan har för få assistenter. Till vårdcentralen är det kö och hemtjänsten har lagts ner.
Familjer som söker hjälp får allt oftare höra att de ska vända sig till barnskyddet för att få hjälp. Det här berättar experter inom barnskyddsarbetet för FNB.
– Barnskyddet är den enda instansen som inte mer kan skicka familjerna vidare. Hjulen kommer i rullning snurra, men först när problemen hunnit växa sig riktigt stora, säger Kati Palsanen, utvecklingschef på stiftelsen SOS Barnbyar.
Hon säger att barnskyddet i Finland är "helt lamslaget" på grund av klientmängden.
Billigare att förebygga
Stiftelsen utredde tillståndet inom barnskyddet genom att intervjua 20 barnskyddsexperter. De intervjuade var ense om att barnskyddet behöver göras om i grunden. Bland annat bör man fördela ansvaret klarare och man bör höra barnen och familjerna bättre.
Verksamhetsledaren för SOS Barnbyar Jari Ketola säger att hela modellen för familjetjänster och inte bara barnskyddet borde omarbetas. Istället för att enbart åtgärda problem bör man förebygga dem och uppehålla välmåendet, anser Ketola.
– Det vore effektivare och billigare på lång sikt. Nu ökar bara behovet av dyra korrigeringar eftersom man inte satsar på förebyggande tjänster, säger Palsanen.
Palsanen och Ketola tycker att det viktigaste vore att forma tjänsterna efter familjen inte att familjen måste rätta sig efter tjänsterna. Hjälpen är dessutom splittrad.
– En familj kan ha att göra med 6–9 olika tjänster som inte står i kontakt med varandra eller om de gör det, så sker det på sin höjd genom barnskyddet, säger Palsanen.
Information sprids inte
Experterna i SOS Barnbyars utredning tycker att det i Finland behövs både en riksomfattande barnskyddsstrategi och klara riktlinjer för kommunerna. Nu gör kommunerna upp egna strategier inom ramen för sina budgeter.
– Det leder till att familjerna är i olika ställning beroende på var de bor, säger Ketola.
Information om vad som fungerar och vad som är mindre lyckat når i dagens modell heller inte alla.
– Hjulet uppfinns på nytt på olika ställen, säger Palsanen.
Centralförbundet för barnskydd vill också ha en gemensam strategi. Trots att man i kommunerna har gjort upp goda nya modeller får reformen av barnskyddet inte vila på enskilda kommuner, anser förbundets programchef Hanna Heinonen.
– Vi behöver framför allt en stark nationell ledning och det saknar vi nu.
Heinonen anser att ansvaret för styrningen på nationell nivå hör till Social- och hälsovårdsministeriet.