De vuxnas svek stiger fram
Nina Wredlund lyfter fram en sak framför andra: De vuxna brast i sin vuxenroll gentemot de unga som försökte berätta om ungdomsledarens närmanden.
Om en dryg månad har det gått ett år sedan Nina Wredlund i en VN-intervju öppet berättade om sina upplevelser av sexuellt trakasseri i en evangeliskluthersk församling.
Intervjun satte en boll i rullning. Julia Korkman konstaterar i rapporten att flera andra personer kontaktade Esbo svenska församling om liknande erfarenheter efter att VN-intervjun fått spridning.
I slutet av rapporten skriver Korkman att flera av de personer hon samtalat med har uttryckt sin tacksamhet till den kvinna som under eget namn gick ut i offentligheten. Det ledde till att händelserna sent omsider blev utredda.
– Många har sagt till mig att det var modigt av mig att ge en intervju. Men det krävde mycket mera mod att ringa upp honom själv och tala om för honom hur illa han gjorde oss. Jag har varit så rädd för honom, säger Nina med syftning på ungdomsledaren som gjorde sig skyldig till trakasserierna.
Bra och konkret
Hon är också väldigt glad över att händelserna rullats upp och att biskop Björn Vikström insåg sakens allvar. Nu finns inom Borgå stift en handlingsplan att ty sig till om man misstänker sexuellt ofredande. Nästa år ska alla anställda också utbildas i problematiken.
Korkmans rapport är offentlig, men innehåller inga namn, varken på den utpekade förövaren eller de intervjuade. Hon har utöver de åtta utsatta samtalat med 20 personer som verkat i församlingen.
Korkman har också tagit del av en tidigare utredning som gjordes då den utpekade personen avsattes från sin tjänst.
Nina Wredlund anser att Korkmans utredning är välgjord och grundlig. Själv hade hon möjlighet att kommentera redan en tidigare version och efterlyste då flera exempel, vilket den färdiga utredningen också har.
Vuxna svek
De vuxnas svek är det som Nina Wredlund reagerar starkast på.
Hon anser att de vuxna brast i sin vuxenroll gentemot de unga. De gav inte stöd till de unga som försökte berätta om vad som försiggick.
– Det är en väldig känsla av ensamhet och utsatthet man upplever som ung om de vuxna glider undan när man försöker berätta.
De vuxna tog inte de ungas berättelser på allvar, eller ville kanske inte tro på dem.
– Vuxna borde lita på unga när de säger att någonting är snett, de kan tolka signalerna.
I något fall lades ansvaret över på den unga som uppmanades att själv föra saken vidare.
– Ett fall kom fram redan på 1970-talet, men ingen vågade vittna. Han utövade också påtryckning på dem som försökte stå upp.
Ett starkt grepp
Ur utredningen framträder bilden av en man som är karismatisk, dominerande, manipulativ och omstridd.
Han upplevdes som "stor och stark" också av ungdomarna, och var även mycket populär. För flera av de unga kvinnorna var ungdomsledaren en viktig vuxen som de hade haft förtroende för.
– Han hade ett starkt grepp om oss och skapade rent av ett beroende, säger Nina Wredlund.
De vuxna i församlingen delades i läger för och emot den omstridda ungdomsledaren, men det var inte misstankarna om sexuella trakasserier som stod i fokus för missnöjet.
De som försvarade honom tog avstånd från prat och misstankar de uppfattade som ryktesspridning och smutskastning.
Misstankarna om sexuella relationer med minderåriga fanns i ett decennium innan ungdomsledarens arbetsavtal avslutades.
Korkman konstaterar att synen på sexuella övergrepp har ändrat markant sedan 1970- och 1980-talen. De misstankar som kommer fram i utredningen och som stannade inom församlingens krets skulle i dag enligt lag gå till polisens kännedom.