"Svenskan i Finland bör också diskuteras i Sverige"
När den svenska journalisten och programledaren John Chrispinsson i december skrev ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där han uttryckte sin oro över att svenskan blivit allt osynligare i Finland blev han överväldigad av den stora mängden respons som han fick.
– Hälften tyckte att mitt inlägg var bra och många finlandssvenskar tackade mig. Men andra hälften av responsen var negativ. Högt utbildade personer skrev bland annat att svenskan i Finland är ett tecken på det storsvenska.
Enligt Chrispinsson bevisar responsen att det finns ett behov av att föra en diskusson om svenskans ställning i Finland också i Sverige.
– Det finns alltid olika historieuppfattningar som bör diskuteras. Det som överraskade mig var den aggressiva tonen i en del av responsen. Det fanns en strävan efter att skapa konflikt och vidga klyftan istället för att hitta nya saker som förenar.
I debattartikeln nämner Chrispinsson Yles beslut att lägga ned Min morgon som ett exempel på en förlust för svenskan i Finland. Det är enligt honom i sig inte en så stor sak, men det är en del av något större.
Chrispinsson är förvånad över att politiker och kulturpersonligheter i Sverige varit så tysta om att journalister som försvarat eller värnat om svenskan i Finland mordhotats under det gångna året. Däremot uttryckte många i Sverige sin åsikt i samband med att Framstegspartiet kom in i regeringen i Norge. "Vi är vana att höja våra röster mot övergrepp i hela världen. Därför är det märkligt tyst när det sker några mil öster om Stockholm", skriver Chrispinsson i debattartikeln.
Offer för nynationalism
Chrispinsson tror att en orsak till tystnaden är att svenskar är ovana vid att se svensktalande som "nynationalismens offer".
– Jag tror att många i Sverige hade tagit starkt avstånd om det näthat som nu riktats mot finlandssvenskarna hade riktats mot romer, samer eller serber.
– Jag ser inte nynationalismen, som bland annat Sannfinländarna representerar, som särskilt farlig. Däremot är den inskränkande eftersom den strävar efter att utesluta andra.
Enligt Chrispinsson finns mycket att lära sig av de nationalistiska tankarna i slutet av 1800-talet.
– Då ansåg många kulturpersonligheter, bland annat Ellen Key, att nationalismen var bra. Hon ansåg att det var viktigt att känna sig själv och sitt land för att kunna öppna sig utåt och skapa nya kontakter.
I debattartikeln nämner Chrispinsson Ellen Key och Selma Lagerlöf som exempel på kulturpersonligheter som i början av 1900-talet tog ställning emot hetsen mot svenskan som då ägde rum i det finska nationsbyggets namn.
Chrispinsson såg gärna att invånarna i de nordiska länderna skulle känna sig hemma överallt i Norden.
– I den globaliserade världen är det bra om begreppet "hem" är större än landet där man bor. Jag tror ändå att det här kräver ett gemensamt skandinaviskt språk. I annat fall försvinner mycket av gemenskapskänslan.
Mycket att lära
Chrispinsson har finlandssvenska vänner som han länge umgåtts med. En annan orsak som bidragit till hans intresse för svenskan i Finland är att han för två år sedan skrev boken "Den glömda historien" om ländernas gemensamma historia.
– När jag skrev boken blev jag överraskad över hur otroligt mycket det var som förenade länderna. Det är ledsamt att gamla band inte föds, upprätthålls och värnas om utan i stället slits sönder.
Enligt Chrispinsson skulle Sverige gynnas av att mera följa med vad som händer i Finland.
– Det skulle berika det offentliga samtalet. Vi har diskuterat det finländska skolsystemet, men Sverige kunde gärna lära sig av Finland också på andra områden.