Pernilla är ändå bäst!

Stämningen i Sjundeås egen eurovisionsstudio var spänd då de sista finalplatserna delades ut. Hejarklacken som gärna sett Pernilla Karlsson gå vidare till final var ändå belåten med sångarens prestation.

På tisdag kväll samlades ett femtiotal Sjundeåbor i bollhallen för att följa med semifinalen i Eurovision Song Contest. När Pernilla Karlsson som artist nummer nio klev upp på scenen jublade hemmapubliken och viftade med den finska flaggan.

Handboll och sång

Linda Olin var en av dem som hade sett till att det fanns en ordentlig tävlingsstudio i kommunen.
– Vi ville att det skulle finnas ett ställe för Sjundeåborna att samlas för att heja på Pernilla. Därför ringde jag till kommunen och frågade om de hade tänkt ordna ett sådant tillfälle. När de svarade nej insåg jag att det bara var att ordna det själv, säger Olin.
En videokanon fick hon låna av sin mamma och bänkar fanns i hallen.
– Ljudanläggningen fick jag hjälp med av Janne Luuppala och min kompis mamma Tanja Koljanen kokade kaffe. Det blev ganska bra till slut, folk har ju till och med hittat hit, säger Linda Olin glatt.
Orsaken till att studiovalet just föll på handbollshallen hade att göra med att Pernilla själv spelar handboll.
– Det kändes kul att vi kunde kombinera hennes två intressen.

Släktingarna hejar

I hallen skulle det ha funnit plats för många fler än femtio personer, men eftersom tävlingen började så sent som klockan tio på kvällen var det många Sjundeåbor som valde att titta på sändningen hemma i den egna soffan.
En som ändå tagit sig till bollhallen var Pernillas farfar Frey Karlsson.
– Det är fint att vara här. Varje gång jag ser Pernilla uppträda blir jag så rörd att en tår faller ner på kinden.
Pernillas farmor Synnöve Karlsson berättar att de tagit sig från sommarstugan i Kimito till Sjundeå enkom för att följa med tävlingen.
Även unga i publiken
Bland de lite yngre i hejarklacken hittas Marja Nisula.
– Jag ville komma hit och se hur det går för henne. Jag har brukat följa med hennes handbollsspel från läktaren och nu följer jag med hennes sång från samma bänkar, säger Nisula.
Hennes kompis Miisa Valkovarta tycker att Pernilla sjöng mycket vackert.
– Dessutom hade hon jätte vackra kläder och såg inte alls stressad ut på scenen utan tog det lugnt, säger hon.
Antti Tahvanainen, som känner Pernilla genom sin syster, håller med om att Pernilla gjorde bra ifrån sig på scenen.
– Det var ett perfekt uppträdande. Jag tror hon går vidare.

Hon var bäst i alla fall

Precis som Tahvanainen verkar de flesta i bollhallen vara säkra på att Pernilla Karlssons låt När jag blundar ska gå vidare till final. När finalplatserna delas ut stiger spänningen i hallen och just innan den sista platsen delas ut är det knäpptyst.
Folk sitter med knäppta händer, en del biter på naglarna och några döljer ögonen med handen. När den sista platsen går till Irlands två spexande Jedward-killar är besvikelsen stor bland publiken som suckar högljutt.
– Hon var jätte duktig och vi är mycket stola över henne. Tänk att hon kom så här långt, säger farfar Frey Karlsson.
– Den skrikande damen från Albanien borde inte ha gått till final. Jag skulle hellre ha hört en lugn och vacker låt i finalen, till exempel en sådan som Pernillas, säger Linda Olin.
De länder som knep en finalplats på tisdagen var Rumänien, Moldavien, Island, Ungern, Danmark, Albanien, Cypern, Grekland, Ryssland och Irland.
Andra som redan i det här skedet är klara finalister är de så kallade fem stora länderna: Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Spanien. Värdlandet Azerbajdzjan har också fått fripass till finalen.