Kommentar: Buckla i sidan
Det skrällde till rejält. När en båt på närmare 1 500 ton stöter till kajen skakar det naturligtvis till ordentligt ombord.
Pohjanmaa misslyckades i sin landning vid kajen på Sveaborg. Angöringen var en rutinåtgärd som den här lugna höstdagen 1986 inte borde ha föranlett några problem. Den här gången vägrade styrbords bogpropeller i varje fall samarbeta då den skulle dämpa förens rörelse mot kajen, med en skräll som resultat.
En halv timme efter händelsen kallades jag till officersmässen. Tidigare under dagen hade jag fått order om att måla durken i det lilla utrymmet där en del av bogpropellerns styrmekanismer fanns. Ny färg skulle strykas på ytor där den tidigare färgen hade lossnat.
Nu blev jag upplyst om att en kran i en vätske- eller tryckledning hade kommit i fel läge och därmed strypt bogpropellerns möjligheter att verka enligt order. I det trånga utrymmet hade jag av allt att döma lyckats rucka kranens position, möjligen med benet eller armen.
Någon tillrättavisning blev det inte fråga om, allt var ju ett misstag. Tvärtom beslöts att beväringsradisterna – vi var två stycken ombord – inte längre skulle tilldelas uppgifter som inte hörde till deras utbildning, det vill säga radiooperatörens.
Kraschen glömdes snart bort och blev heller inget som jag förknippades med, trots att den skulle ha utgjort en god ingrediens till de historier som odlades ombord.
Stöten lämnade i alla händelser en buckla i fribordet, en smärre inbuktning med en diameter på knappt 1,5 meter. Det är klart att man under sin korta tjänstgöring ombord kunde ha fått ett vackrare bomärke till stånd.