Trotjänare väntar vid sin sista kaj
Minnena kring Pohjanmaa är många. Fartyget som besökt över 100 hamnar i drygt 30 länder har räddat liv, upplevt dop och spanat efter pirater.
Det karakteristiska och smått dova fläktljud som hörs på övre däck möter oss vid kajen. En del av däcksbelysningen är påkopplad och ett svagt sken söker sig ut från kommandobryggan.
Några tecken på liv och rörelse kan ändå inte noteras. Is har lagt sig längs med friborden och färsk snö ligger samlad på landgången. Flaggan vajar heller inte i aktern såsom den gör på de andra fartygen här i örlogshamnen i Obbnäs.
– Var försiktiga, det kan vara väldigt halt på däck, säger kaptenlöjtnant Markus Sjöström när vi tar oss ombord.
Inte museum
Minfartyget Pohjanmaa står stadigt förtöjt vid kajen i sin hemhamn i Obbnäs. Efter 34 års trogen tjänst togs fartyget ur bruk 2013 och är därmed utan både uppgift och besättning.
Försvaret har försökt sälja fartyget till andra stater, utan att lyckas. Någon framtid som museifartyg har det heller inte.
Därmed väntar skrotning. Sanna Laaksonen som är specialsakkunnig på Försvarsministeriet säger att tidtabellen är öppen, men bekräftar faktum: Upphuggningen blir av.
Funktionsduglig
Vi lämnar det bitande vintervädret bakom oss och stiger in i manskapsutrymmena. Värmen kommer emot. Den tudelade officersmässen – ljus och fullt inredd – hälsar oss välkomna. Än andas fartyget liv.
– I princip är all utrustning kvar, säger Markus Sjöström när vi gör en runda genom fartyget.
Sjöström jobbar inom 7:e Ytstridsflottiljen, som fått i uppdrag att hålla fartyget i skick. Som så gott som alla sjöofficerare inom flottan har också han tjänstgjort och fått en del av sin utbildning på Pohjanmaa.
Med noll ettan – fartygets nummer – har han hunnit avverka bland annat två långseglatser. Han ingick också i besättningen då fartyget under flera månader år 2011 deltog i EU-operationen Atalanta, ett uppdrag som gick ut på att skydda civila fartyg från piratattacker vid Afrikas horn.
– Nog har man mycket minnen från tiden här ombord, säger Sjöström och öppnar dörren till den hytt han bodde i under tiden i Adenviken vid den afrikanska kusten.
Köld eller hetta – inget problem
Fartygets femtonde och sista chef, kommendörkapten Mika Raunu, är numera kommendör till sin tjänstegrad och anställd vid huvudstabens planeringsavdelning. Han delger gärna sina minnen från fartyget, även om han den här gången inte har möjlighet att följa med ombord.
På Pohjanmaa tjänstgjorde Raunu 2006 som sekond – fartygschefens närmaste man – medan han åren 2010–2013 förde högsta befälet ombord.
– Pohjanmaa planerades för att kunna operera på alla hav, säger Raunu och förklarar att minfartyget konstruerats för mycket krävande förhållanden.
Dess sjöegenskaper är goda och det klarar sig i såväl is som tropiska förhållanden.
Livräddning
Pohjanmaa har haft två huvuduppgifter, nämligen att fungera som ett bestyckat fartyg i vanlig tjänst och därtill som skolfartyg. Raunu som även skrivit några artiklar om fartyget beskriver det som något av ett andligt hem för flottans sjöofficerare.
Själv har han en uppsjö med minnen från tiden ombord. Till dem hör bland annat uppdraget i Adenviken, då fartygets besättning anhöll 18 misstänkta pirater (som man senare tvingades släppa).
– Det är operationen som helhet som fastnat i minnet.
Seglatsen över Atlanten 2012 bjöd också på några oförglömliga inslag. Under den bistod Pohjanmaa i kommunikationen då två finländare räddades till havs och ett tag senare plockade fartyget upp två skeppsbrutna danskar som flöt omkring i en räddningsflotte.
– Det var en minnesvärd händelse.
1981 räddade Pohjanmaa 21 personer på ett brinnande marockanskt handelsfartyg i Gibraltarsundet. 2006, på nästan samma ställe, hjälpte det finländska fartyget ett 60-tal personer som gett sig i väg i gummibåt från Afrika mot Europa.
Två bröllop
Fartyget har plöjt vågorna på tio olika hav och avverkat en distans som motsvarar 28 varv runt jorden.
Det har också varit scen för två bröllop och likaså har två barn döpts ombord. Fartyget har själv fått många smeknamn. "Gamla damen" är ett.
Raunu säger att den kommande skrotningen givetvis känns vemodig, men samtidigt förstår han vägvalet. Han konstaterar att ett fartygs livslängd normalt rör sig kring 30 år och då får man räkna med en upprustning lik den som Pohjanmaa genomgick för 18 år sedan.
Raunu säger att man måste kunna avstå från fartyg om ingen vettig användning hittas för dem.
– Människorna och minnena består, det är det viktiga.
El och bränsle
Nere i maskinrummen är en pump i gång och bidrar med ett stadigt bakgrundsljud. Cirkulerande vatten hör till fartygets livsfunktioner.
El och bränsle går åt trots att fartyget står stilla. Till exempel måste värmen i motorblocken hållas vid minst 60 grader Celsius för att maskinerna lätt ska kunna startas.
Summan 10 000 euro per månad har nämnts som kostnad för att hålla den gamla damen vid god vigör. Markus Sjöström konstaterar att utgifterna gott och väl kan röra sig i den storleksklassen, exklusive lönekostnader.
– Mycket beror också på hur kallt det är ute.
Källor:
Raunu Mika: Miinalaiva Pohjanmaa. Suomen paras sotalaiva 1979–2013. Artikel i Kylkirauta 3/2013.
Tuurnala Alpo: Harmaat laivat. 2004.
- Minfartyget Pohjanmaa byggdes på Wärtsiläs varv i Helsingfors och sjösattes 1979
- Längd: 78 meter. Bredd: 11 meter. Fart: 20 knop: Deplacement 1 450 ton
- Fartyget förnyades grundligt 1996–1998.
- Besättning: Normalt 80, som skolfartyg kring 120. Under årens lopp har ungefär 300 officerare och 3 000 beväringar hunnit tjänstgöra ombord. Fartyget har 2 bastur.
- Mer spännande fakta här
- Pohjanmaa var flottans flaggfartyg och fungerade även som skolfartyg. Under sina 34 år i tjänst hann det göra 31 skolningsseglatser
- Fartyget togs ur bruk 2013 och ska skrotas.