Nya tag för innebandyns framtid
Innebandyn i Hangö befinner sig i ett brytningsskede. Oroade röster höjs för hur framtiden ser ut. Det som behövs nu, är folk som ställer upp samt långsiktig planering.
Det nya året föregicks av en livlig diskussion om innebandys framtid i sportkretsar. Christian "Cicka" Snell, som lett klubben Snell's Angels, meddelade att han avvecklar verksamheten under 2016. Snell var den första i Hangö med riktiga juniorlag, och under guldåren hade klubben elva lag. I dag är man nere i två lag, varav det ena spelar i division 4 och det andra i division 6. Hangon Hyrskyt har för tillfället fem lag, men under det senaste året har spelarna minskat med hälften. Något verkar alltså ha gått snett.
Ingen långsiktig plan
– Så är det, bekräftar Joakim Eriksson, mångårig spelare i HaHy, och tränare för herrlaget i division 2. Egentligen har jag under en lång tid noterat att situationen varit ohållbar. Ett för stort ansvar har legat på för få personer. Det har lett till att det långsiktiga arbetet blivit lidande. Det har helt enkelt inte funnits någon övergripande plan för sporten, utan man har lite konkurerat sinsemellan och lagt sina egna intressen i främsta rummet.
Juniorarbetet i fokus
Först såg det ut att krisa till sig på innebandy-himlen, men tack vare snabbt agerande från Hangon Hyrskyts sida, ser sporten nu ut att genomgå en ommöblering i stället för att gå en sakta död till mötes. HaHy tar emot de spelare som övergår från Snells lag.
Eriksson säger att man beslutat att återuppliva juniorarbetet. Målet är starta tre juniorgrupper i februari, för att trygga tillväxten. Först då det är gjort kan man börja satsa på att stiga i divisionerna.
– Sporten har utvecklats så mycket att det inte går att avancerat utan ett gediget fotarbete från unga år.
Alla borde ge lite till
Enligt Eriksson är det viktigaste nu att få organisationen i skick.
– I praktiken borde alla orka ge lite till av sin tid och sitt kunnande, för att få i gång arbetet på lång sikt.
Det här gäller Eriksson själv, liksom flera av hans lagkamrater. Målvakten Jani Hedback från representationslaget är en av dem.
– Gärna skulle jag så småningom lämna över till yngre förmågor, men det ser ut som jag får ställa upp en tid till.
Koncentrerade resurser
En positiv följd av att klubbarna slås samman, är att resurserna koncentreras. Det gäller såväl i organisationen, som på spelplan.
Tony Bäckman, representationslaget, ser att nya spelare kan gynna kedjorna på spelplanen:
– En kedja behöver olika typer av spelare, och ju fler typer det finns att tillgå, desto starkare kan man bygga kedjan.
Juniorer behövs också till damerna
På damsidan inom HaHy är läget rätt stabilt. Det finns två damlag, ett som spelar i division två och ett som spelar i division fyra.
– Även för oss är det största problemet tillväxten. Vi har ju fått nya spelare, i och med att de damer som spelat i Snells fortsatt i HaHy, säger damernas kontaktperson Marika Pulliainen.
Men i övrigt gäller samma som på herrsidan: nya juniorer är mer än välkomna.