"Vi behandlas som alla andra"
Sanna Elonen jobbade i flera år som personlig tränare innan hon sökte sig till brandmansutbildningen. – I grund och botten drivs gymvärlden av pengar och business. Jag ville jobba i en mer humanistisk bransch med något som verkligen gör skillnad, säger hon om sitt nya karriärval.
Man kan lugnt säga att de gjorde historia. När Sanna Elonen och Suvi Suojalehto antogs till brandman-nautbildningen i våras gjorde de något som ingen annan kvinna lyckats med på över tio år.
– Det blev ett stort hallå och vi fick en massa uppmärksamhet i offentligheten. Men som tur är har vi inte fått någon specialstatus inom skolans väggar. Ingen bryr sig om könsdiskussionen här och vi behandlas som alla andra, säger Sanna Elonen.
De hårda fysiska kraven i utbildningen nämns ofta som en orsak till att så få kvinnor blir brandmän. Räddningsskolans inträdesprov inleds med ett styrke- och konditionsprov, och bara de bästa kan ta sig vidare till nästa steg där man testar bland annat psykologiska egenskaper.
Sanna Elonen förstår att de krävande styrketesterna kan vara avskräckande men säger i nästa andetag att hon gärna ställer upp som levande bevis på att de ingalunda är omöjliga (videon kan ses på HBL.fi). Efter många år som personlig tränare visste hon exakt hur hon skulle lägga upp sin träning för att placera sig väl i uttagningarna.
– För en person som är van vid att träna är inträdesprovet inte alls särskilt svårt. Det enda momentet som jag tränade riktigt målmedvetet för var bänkpressen. Eftersom kvinnors kroppsbyggnad är annorlunda än mäns får man sätta in lite extra träning för att lyckas där.
Numera tränar hon cirka fem dagar i veckan, ibland flera gånger om dagen.
– Inträdesprovet är småpotatis jämfört med själva utbildningen! Det är svårare att komma ut ur skolan än att komma in, säger hon och skrattar.
Varför då? Det svarar Elonen på genom att leda oss ner till räddningsskolans omklädningsrum där brandoveraller, syreflaskor och hjälmar hänger i prydliga rader. Två minuter senare står en brandman i full mundering framför oss.
– Nåja, ska vi göra några pull ups då!
En brandman på uppdrag måste kunna röra sig obehindrat med den 20 kilogram tunga utrustningen, och därför får studenterna vänja sig vid att träna med både dräkt, syretuber och mask på. Träningscykeln och springmattan får åtskilliga omgångar innan syreupptagningsförmågan är på max och man är redo för fältet.
– I slutet av utbildningen gör vi ett test där man bland annat ska springa coopertest med utrustningen på mitt i sommaren. Det är svettigt!
Men de hårda fysiska kraven duger inte som förklaring till varför så få kvinnor vill bli brandmän. Sanna Elonen tror precis som Taisto Hakala (se artikeln invid) att det snarare handlar om att det behövs fler rollmodeller.
– Vi behöver kanske få upp ögonen för att det här yrket är en helt naturlig möjlighet för kvinnor? Jag själv är mycket glad över mitt val. Jag vill ha ett arbete som känns värdefullt och viktigt, och jobba i en tajt arbetsgemenskap där kollegerna blir som en familj.