Hon delar sin jul med främmande
Ensam vill hon inte fira julen. I stället öppnar hon sitt hem för en ensamstående förälder med sitt barn. Dem hittade hon genom en radannons i lokaltidningen.
Marja-Terttu "Maja" Stenmans hem är julpyntat och fint. I hörnet står en gran som grannen kom med i utbyte mot en burk inlagd svamp och på bordet står en julkrubba hon fått av sin syster i julklapp en gång. Under granen finns ett stort paket. Det ska en sexårig flicka få i dag, en flicka som Stenman inte haft någon kontakt med före december i år. Hon och hennes mamma var de enda som svarade då Stenman satte in en radannons om julsällskap.
– Jag läste i tidningen att barn till ensamstående föräldrar lätt blir utslagna och aldrig kan delta i något för att de inte har råd. Jag tänkte att jag en gång ska bjuda på att någon åtminstone inte behöver oroa sig för varifrån den ska ta maten till jul. Fast jag inte tjänar så mycket själv så kan jag göra det, så dyrt blir det inte.
Efterlyste julsällskap
Det var när det stod klart att hennes bror, som hon vanligen firat jul med, hade andra planer som Stenman började fundera på alternativ. Hon kontaktade kommunens socialbyrå för att höra sig för om de kände till någon familj som kunde behöva en julmiddag men de hörde aldrig av sig.
– Församlingens diakoner fick jag inte ens tag på – kanske hade jag något gammalt nummer dit. Då bestämde jag mig för att sätta in en annons i tidningen.
I texten frågade hon om det fanns någon ensamstående mamma med barn som skulle vilja fira jul med en ensam dag i Porkala.
– Bara en mamma kontaktade mig. Det förvånar mig. Jag tror att modet saknades – folk vågade inte ens ringa mig och fråga vad jag är för en typ. Jag var helt beredd att träffa dem som ringde mig på neutral mark för att bli bekant med dem.
I måndags fick hon ytterligare ett samtal av en ensamstående dam från Svartå, som inte har någon att fira julen med för att alla hennes vänner alla har börjat bilda familj. Också hon sällar sig nu till julfirarna i Porkala.
– Varför skulle inte en familj kunna bjuda in en granne som är ensam att fira jul med dem? Varför måste det göras så svårt? Det här är ingenting krångligt, säger Stenman.
Julen ska dofta rätt
Maja Stenman är yngst av tio syskon - fyra bröder och fem systrar bor runtom i landet och i Sverige. Själv har hon ingen egen familj. Då vännerna stadgade sig och fick barn reste hon omkring. Hon har jobbat som hushållerska i Sverige, USA och Italien. Också jularna har sett mycket varierande ut.
– I Milano jobbade jag hos en judisk familj som själv inte firade jul. Jag skaffade en cypress som jag dekorerade med ett enda ljus. Kvällen slutade med att familjens pojkar båda satt inne hos mig och tittade på trädet. De fick också var sin julklapp av mig. Det hade de aldrig fått förr.
Andra jular har julförberedelserna hört till jobbet.
– I Washington gick jag med familjens flickor för att köpa julgran. Försäljaren undrade vad vi sysslade med då vi alla tre stoppade in huvudena i granarna. Vi sökte en gran med den rätta doften, det är det viktigaste med julgranen.
Också andra dofter är viktiga. En hyacint är ett måste, och doften av pepparkaka hör också till, fast själva pepparkakorna klarar hon sig utan.
– Jag kan lika gärna sätta in en kanelstång och lite ingefära i ugnen, värma upp ugnen och öppna ugnsluckan. Det ger också god doft.
På julbordet är det mest fisk som gäller. Ibland har hon fiskat fisken själv med sin nuvarande arbetsgivare men i år håller hon till godo med inköpt lax, som hon gravat, och rom. Från sina år i Amerika minns hon att just fisken var ett problem på julen.
– Så man fick jaga fisk i butikerna i USA! Det fanns fiskhandlare men där var fisken jättedyr. På fisktorg kunde man få en lax om man var där senast klockan sex på morgonen. Sen kom restaurangerna och köpte upp allt som fanns, säger hon.
Ett annat måste på julbordet är rosoll.
– Utan det blir det inte jul.