Tamråttan vinner allt mer terräng
Tamråttan är ett socialt djur som gillar att mysa i famnen.
INGÅ Suomen Kesyrottayhdistys julutställning på Ingbohed i Täkter ordnas för tredje året i rad och har den här gången samlat omkring 100 tamråttor med hussar och mattar. Den mest långväga gästen är från Uleåborg.
– Föreningen har medlemmar över hela landet så vi försöker sprida på evenemangen, säger Minttu Luttinen, Ingåbo och matte till tre tamråttor.
Enligt Luttinen är det allt fler som upptäcker tamråttans charm.
– Tidigare har det funnits fördomar som att den har äcklig svans eller sprider sjukdomar, men fördomarna har minskat. Tamråttan har höjt sitt anseende som husdjur.
För den som funderar på att skaffa sig en råtta som husdjur gäller det bland annat att veta att den är ett flockdjur och alltså bör förses med minst en kompis. Dagligt umgänge med ägaren bör stå på programmet.
– Av gnagarna är tamråttan den mest sociala, den är som en liten hund. Den lär sig till exempel reagera på sitt eget namn och vet när det är matdags. Råttan, i synnerhet hanen, trivs också i famnen, säger Minttu Luttinen.
Honan klår hanen
- Rattus Norvegicus Domesticus, en domesticerad form av brunråttan.
- Finns i många olika färger och teckningar. Pälsen är vanligen slät-hårig, men det finns också rex vars underpäls och morrhår är lockiga.
- En vuxen hane väger cirka 700 gram, honan 400 g. Råttan kan bli cirka 28 cm lång och svansen cirka 25 cm lång.
- Livslängden ligger på 2 till 3 år.
Utställningen i Ingå är av så kallad pet class, vilket innebär att saker som djurets tamhet, temperament och renhet bedöms. En entusiastisk och engagerad domarkår lyfter upp djuren ur deras transportburar och gör en ingående granskning. På de skriftliga bedömningarna kan man läsa lovord som "förtjusande satinaktig päls", "välskött svans" och "fint ansade klor".
Uppe på scenen har en liten hinderbana plockats upp på ett bord. Liksom många andra husdjur tävlar också tamråttan i agility. För att det ska vara fair play tävlar hanarna och honorna var för sig.
– Honorna brukar klara sig bättre i agility. De är vigare än hanarna, säger Minttu Luttinen.
Peppade med beröm och uppmuntrande ord från sina ägare tar sig råttorna över ett vippbräde, klättrar upp och ner för en liten stege, balanserar på ett rep. Enligt Luttinen är agility något som passar råttan överraskande bra, även om det inte är en gren för alla individer.
– Jag har provat agility med alla mina råttor. Har jag märkt att de inte gillar det, får det vara, säger hon.
Råttbiten
Gea Åkerblom har 16 råttor hemma i Ekenäs. Det hela började egentligen som dotterns hobby men numera är det mamma som är den mest entusiastiska.
– Vi är på utställning ungefär en gång i månaden, säger hon.
Riktigt alla råttor har inte fått komma med till Ingå. För en blev det återbud i sista stund på grund av lite rosslig andning på morgonen. De som är med på utställningen har Åkerblom kvällen innan ägnat timmar åt, tvättat deras päls och filat deras klor. Också hon kan rekommendera råttan som husdjur.
– De är sociala djur som tycker om att sitta på ens axel. Och de känner nog igen en. De vet när matte kommer.