Kanske en kott eller katt som klapp?
Att få ett husdjur i julklapp är många barns ivrigaste önskan. Men det lönar sig som förälder att tänka till ordentligt för ett husdjur är lika med ansvar i flera år framöver. Det är en klapp som räcker länge.
VÄSTNYLAND Står en levande klapp högst på önskelistan den här julen? Ett husdjur av något slag?
Linda Gustafsson i Ekenäs, uppfödare av afrikanska pygméigelkottar, manar dock till eftertanke. Om man också annars planerat att skaffa ett husdjur till familjen kan ju tanken att tajma djuranskaffningen till jul vara god, men hon påminner om att det är ett ansvar som oftast sträcker sig över lång tid.
– Och det måste ändå vara en vuxens ansvar, man kan inte ge över ansvaret till ett barn.
Helst inte igelkott till barn
Just igelkottar som hon själv har skulle hon inte rekommendera till en småbarnsfamilj eftersom deras skötsel är ganska krävande och risken för att barnet sticker sig och tappar igelkotten i golvet är uppenbar. Fallskador kan vara ödesdigra för de små liven.
Igelkottarna är dessutom nattdjur, så tiden för umgänge mellan barn och husdjur skulle ju bli ganska begränsad. Att de är nattdjur betyder också att det är matdags sent på kvällen. Linda Gustafsson har tre afrikanska pygméigelkottar – hanen Lexus och honorna Kismet och Starlet – och de får sin huvudmåltid vid 22–23-tiden på kvällen.
Föda och vård krävande
De äter främst och helst levande föda i form av maskar, larver och insekter.
– Men också kackerlackor. Jag beställer kackerlackor via nätet åt dem som jag förvarar i frysen och tinar innan servering.
Igelkottarnas magar är väldigt känsliga, så Linda Gustafsson skulle inte rekommendera att man plockar daggmaskar ute och ger till sin igelkott. Ibland kan hennes små vänner få torrfoder avsett för katter, men mest för tandvårdens skull faktiskt. Kackerlackans hårda skal fyller samma funktion.
– Det är viktigt att vara noga, igelkottarna har både laktosintolerans och keliaki. Dessutom har de hög tendens att drabbas av tumörer. Min första igelkott var jag tvungen att låta en veterinär avliva då den hade flera tumörer.
En annan utmaning är just veterinärvården. Det är få veterinärer som känner till hur igelkottarna ska vårdas, säger Linda Gustafsson. I Riihimäki finns en, i Borgå en annan. Också i Vanda lär det finnas en veterinär med kunskap om igelkottar.
– På kliniken i Kullo i Borgå jobbar en norsk veterinär som är specialiserad på exotiska djur, så i mån av möjlighet besöker vi gärna den kliniken då man får prata sitt modersmål.
Nu vill ju inte Linda Gustafsson på något vis avråda folk från att skaffa igelkottar, tvärtom, men hon tycker man ska läsa på och fundera igenom ordentligt innan köp. Skaffar man en igelkott rekommenderar hon absolut medlemskap i igelkottsföreningen, för där är stämningen fin och utbytet av erfarenheter stort.
- Afrikansk pygméigelkott hålls som husdjur och matas i huvudsak med insekter och olika larver, men även små musungar (pinkies) och små mängder torrfoder av hög kvalitet, kokt nöt- eller kycklingfärs, ägg, laktosfri grynost.
- Pygméigelkotten kallas i husdjurskretsar för vitmagad eller vitbukad igelkott.
- Dess latinska namn är Atelerix albiventris.
- Den väger cirka 250–550 gram och är cirka 17–24 centimeter lång. Svansen är 1,7–5 centimeter lång.
- Den har ungefär 2 000 taggar som är cirka 1,5–2,5 centimeter långa.
- De blir vanligen 3–5 år gamla och kostar 300–400 euro styck.
- I Finland finns ungefär tio uppfödare av pygméigelkottar.
-
I vilt tillstånd förekommer den i stora delar av västra, centrala och östra Afrika.
Källor: Wikipedia, Linda Gustafsson, Suomen siiliyhdistys
Svårt med uppfödning
Vilda igelkottar är fridlysta och får inte hållas som husdjur, Linda Gustafssons igelkottar är uppfödda som husdjur och av en art som inte finns som vild i Finland. Hon har gått en uppfödarutbildning som Suomen siiliyhdistys ordnade och har alltså officiella papper på att hon är uppfödare. Dock har igelkottarnas parning inte lyckats ännu.
– Lexus, som jag importerade från Ungern för att få nytt blod till den finländska stammen, är visserligen pappa till en unge som han fick med en annan hona än mina – men mina egna honor har inte reproducerat sig. De har varit på dejt, men det har inte lyckats.
Möjligen börjar åldern ta ut sin rätt, för Lexus är drygt tre och honorna två år.
– Helst ska man inte försöka efter att honorna fyllt två år om de inte fått en första kull innan de är ett och ett halvt år, så troligen blir det inga ungar för Kismet och Starlet.
Också katt och iller
Igelkottarna är inte hennes enda djur, de har sällskap av katten Laku och tamillern Agnes. Illrar skulle Linda Gustafsson inte heller rekommendera åt småbarnsfamiljer, eftersom de kan bitas och är väldigt busiga.
Eller Agnes är det i varje fall:
– Det är som att ha en kattunge eller hundvalp som aldrig växer upp, det är full fart för det mesta och hon älskar att leka. Men sedan kan hon plötsligt somna och sova som en stock. Tamillern sover en stor del av dygnet.
Ok, om genomtänkt
På hittedjurshemmet Skeppsdal Family i Barösund i Ingå tänker Johan Holmberg i liknande banor som Linda Gustafsson.
– Om barnen bett om ett husdjur en längre tid och föräldrarna kommit fram till att man ska skaffa ett så är det ju helt okej att det sammanfaller med julen och blir en julklapp till familjen. Men det bör alltid vara föräldrarna som har huvudansvaret.
Huvudsaken är att det är välgenomtänkt och alla inblandade personer är med på noterna, säger han.
– Det är ju en julklapp som räcker länge så att säga, i flera år. Man ska förstås minnas att det inte är en sak utan ett djur. Och så ska man inte paketera in djuret, möjligen slå en rosett runt en transportlåda.
Just nu har Skeppsdal omkring tio kattungar i varierande ålder och några vuxna katter som söker nytt hem.