De första asylsökande nu i Ingå
Ingå kommun planerar anställa en tilläggsresurs till ungdomssektorn som ska fungera som en förenande länk mellan de asylsökande ungdomarna och övriga Ingåungdomar.
INGÅ De första ensamkommande asylsökande barnen anlände till Ingå förra veckan och fler väntas denna vecka.
– Drygt trettio unga i åldern 16 till 17 år från Irak och Afghanistan har anlänt till Ingahemmet och också till Heimgård väntas de första den här veckan. Där är det fråga om yngre barn, säger Mari Hedberg, biträdande chef för flyktingförläggningarna i Ingå.
Deras ankomst har förberetts i flera veckor vid Röda Korset, Migrationsverket och i kommunen.
Vid kommunfullmäktiges möte den 9 november föreslog Samlingspartiet att en tilläggsresurs borde anställas till ungdomssektorn för att fungera som en förenande länk mellan ungdomar som redan bor i Ingå och de nyanlända asylsökande ungdomarna.
Förslaget omfattades enhälligt. På onsdag kommer ärendet upp på bildningsnämndens möte.
Möjlighet till samvaro
Den här tilläggsresursens huvudsakliga uppgift blir att tillsammans med ungdomar, andra ungdomsarbetare och aktörer som idkar ungdomsverksamhet planera och ordna verksamhet som erbjuder ungdomarna en möjlighet till bekantskap och positiv samvaro.
Bildningschef Merja Olkinuora, som har berett ärendet för bildningsnämnden, säger att hennes förslag är att ungdomsarbetaren skulle anställas på deltid för en prövotid på sex månader.
– Om tjänsten ska vara på 50 procent, eller mer eller mindre, får nämnden ta ställning till.
Kunde man tänka sig en modell med en tjänst som totalt blir en heltidstjänst där kommunen står för hälften och Röda Korset för den andra halvan?
– En sådan modell har jag inte tänkt på, men kanske, om vi får en lämplig person och modellen skulle fungera för både kommunen och Röda Korset, svarar Merja Olkinuora.
Hur tjänsten fås in i budgeten som redan är godkänd är litet öppet:
– Finansieringen är inte klar, vi måste utreda den biten i samband med att vi gör upp en dispositionsplan för våra budgetmedel.
Om nämnden godkänner bildningschefens förslag kan rekryteringen börja antingen genast efter att beslutet fattats eller efter julledigheten.
– Och så kan personen kanske börja jobba i februari.
Merja Olkinuora säger att det eventuellt är en specialungdomsarbetare man behöver, gärna en som har erfarenhet av mångkulturalism. Hur det än blir är det de faktiska behoven som styr allt som har med de asylsökande att göra.
– Vi vet inte ännu vilka barn och unga som stannar i Ingå, det kan finnas barn vars familjer finns på andra håll i landet och som därför ännu förflyttas.
Därför är det också oklart hur många studiepliktiga barn som kommer få undervisning vid Merituulen koulu.
Lär sig finska fraser
Ungdomarna som bor i Ingahemmet får redan ett slags basundervisning. Jaana Wikström fungerar som deras lärare och berättar att man använder helt nya metoder:
– Det är en undervisningsmetod som utvecklats vid Helsingfors universitet och bygger på att man i första hand lär sig tala det finska språket. Vi börjar med alfabetet och sedan lättare grundfraser. Vi använder mycket ansiktsuttryck och gester, ett ordlöst språk, för att förstå varandra nu i början.
Vissa av ungdomarna kan varken skriva eller läsa så man avser att dela in dem i grupper på basis av vilken nivå de är på.
Vardagssysslor
Utöver skolgång sysslar man med helt vardagliga ting vid förläggningen i Ingahemmet, säger Mari Hedberg.
– Till exempel har ungdomarna hjälpt till med att byta glödlampor och de har köksturer. De är otroligt hjälpsamma och artiga, håller upp dörrar och så.
Mari Manninen, chef för Röda Korsets enheter för ensamkommande barn inom Helsingfors och Nylands distrikt, har samma erfarenhet från Harjulinna i Sjundeå.
– Ungdomarna som kom till Harjulinna kom till rum som var färdigt upprustade och möblerade av frivilliga krafter. Nu då vi ställde i gång Ingahemmet stod de på kö för att få komma hit och skruva ihop sängar och rusta upp rummen. De är tacksamma och vill ge tillbaka för det som de fått.
Bara pojkar hittills
Samtliga som hittills kommit till Ingå är pojkar. Mari Manninen berättar att endast 6 procent av de ensamkommande barnen är flickor. Hon har en teori varför:
– Det är en otroligt tuff och hård resa som de företagit sig. Jag tror att föräldrarna skickar sitt starkaste barn om de måste välja, om inte hela familjen kan fly. Dessutom har föräldrarna ingen aning om vart barnen hamnar.