Straffavgifterna förvärrar läget
Både Hangö och Raseborg kämpar med att sysselsätta arbetslösa då de ekonomiska följderna blivit alltmer betydande. I Raseborg har man lyckats bra.
Kommunernas möjlighet att sysselsätta flera arbetslösa applåderas av både Hangö och Raseborg av flera orsaker. En faktor som blivit alltmer påtryckande i år är de så kallade straffavgifter kommunerna betalar för långtidsarbetslösa man inte lyckas sysselsätta.
– För 2016 har vi budgeterat 600 000 euro för avgifterna, säger Elisabeth Kajander, grundtrygghetsdirektör i Hangö.
Rejäl kostnadsökning
Avgifterna som går till Folkpensionsanstalten har nämligen förändrats från och med 2015. Nu betalar kommunerna en avgift på 50 procent av arbetsmarknadsstödet redan då en person varit arbetslös i 300 dagar och inte hittat eller tilldelats någon annan form av sysselsättning. Tidigare gick gränsen vid 500 dagar. För kommunerna har de totala avgifterna fördubblats.
Även om kommunerna kan sporras till att sysselsätta genom de förändrade avgifterna blir de ett gissel då så många arbetslösa är låsta av arbets- och näringsbyrån. Även medan de arbetslösa väntar på att deras aktiveringsplaner ska godkännas måste kommunerna betala straffavgifter.
– Vi kan inte påverka sysselsättningen för alla dem vi betalar för, säger Stefan Fri, avdelningschef för Raseborgs sysselsättningstjänster.
Bedrift i Raseborg
I Raseborg kommer utgifterna i år öka med närmare en miljon euro, trots att staten kompenserar dem till en del. Avgifterna borde i alla fall landa inom det budgeterade 900 000 euro för ungefär 400 arbetslösa man redan i fjol räknade med, men det är enbart tack vare att man lyckats sysselsätta, och till och med fått ut flera personer i arbetslivet och till skolning, än man ursprungligen hoppats.
– Fram till september hade 35 vuxna och 74 unga arbetslösa gått vidare till arbetsplatser och omskolning. Endast en minimal del av dem hamnar tillbaka till den rehabiliterande arbetsverksamheten, säger Fri.
Målet för hela året är 70 unga och 40 vuxna.
– Det når vi alltså med säkerhet, säger Fri.
Utöver det deltar månatligen 170 personer i den rehabiliterande arbetsverksamheten staden står för i egen regi och via tredje sektorn.
Negativ ekvation, trots förbättring
I Hangö arbetar man med målsättningen att ge 30 långtidsarbetslösa sysselsättning varje år.
– Men det räcker tyvärr inte på långt när. Vi borde få ner antalet vi betalar straffavgifter för till 100, säger Elisabeth Kajander.
I Hangö har man i år gått in för förbättrade samarbeten med tredje sektorn och också utökat sin egen sysselsättande verksamhet. Just nu deltar 102 personer i den rehabiliterande verksamheten.
– Av dem finns 19 i stadens egna grupper och resten via köpta tjänster från tredje sektorn, säger Kajander.
Nästa år måste sysselsättningen förbättras ytterligare. Till exempel bara i september i år betalade Hangö 60 000 euro i straffavgifter. De betalas för de cirka 150 personer som just nu varit arbetslösa i över 300 dagar och som staden, eller någon annan, inte kunnat sysselsätta. Staten betalar tillbaka en viss kompensation, men i september uppgick den till enbart 15 000 euro.
– Kompensationen är alltså ganska liten. Utgifterna är helt klart större, säger Kajander.
Regional resursbrist kostar alla
Av de 150 personer som staden betalar straffavgifter för hör enbart 30 till den rehabiliterande verksamheten.
– Dessa har varit de enda vi kunnat påverka och sysselsätta, säger Kajander.
Resterande cirka 120 personer är låsta av arbets- och näringsbyrån.
– Det är dessa vi ser potentiella möjligheter att placera i vår egen verksamhet. För att det ska lyckas borde byråkratin göras betydligt enklare. Det får inte falla på att man inte får aktiveringsplanerna gjorda på grund av resursbrist. Det blir dyrt för kommunen!