De lever för att hjälpa
Sari och Olle Sjöholm ägnar sitt liv åt att hjälpa mindre bemedlade genom matutdelning. Båda bär egen erfarenhet av hur plötsligt man kan bli helt beroende av andras stöd.
Sedan april har paret delat ut matpaket varje tisdag kväll i bland annat Masaby i Kyrkslätt. Där bor de sedan flytten från Karis för två och ett halvt år sedan.
Vi besöker dem en tisdag morgon då de är inne på andra koppen morgonkaffe. Vardagsrumsgolvet är fyllt av leksaker som de börjat samla in till barn i fattiga familjer. Varsin bärbar dator står framme och den vägen tar många kontakt med dem, till exempel via Facebook där de har en grupp för hjälparbetet.
På eftermiddagen ska de åka till Mäntsälä med skåpbil och stor släpvagn för att hämta mat som varje vecka samlas in från olika håll, från både små producenter och stora livsmedelsföretag. Olle bedömer att maten som får rum i deras last skulle vara värd några tusen euro i butiken.
Kvällen innan har de varit i Karis och fått ett tackkort som nu står på köksbordet. Kortet har glansbilder med änglamotiv och en text om att de är den räddande hand som sprider ljus i mångas svåra liv.
– Det är sådant som verkligen känns bra. Folk frågar ibland om vi får lön för det här och det där är den typen av lön vi får och den är värdefull, säger Sari.
- Bor: I Masaby i Kyrkslätt.
- Syssla: Båda är arbetsoförmögna på grund av sjukdom, men arbetar frivilligt med matutdelning och annat hjälparbete i egen takt sju dagar i veckan.
- Verksamhetsområde: Delar främst ut mat i Masaby, men också på olika håll i huvudstadsregionen och i Karis där de bodde tidigare.
- Motto: Problem kan alltid lösas, man måste bara tänka positivt.
- Facebook-grupp: Vähävaraisten ruoka-avun tukiryhmä
Viljan större än smärtan
Sari Sjöholm har levt med svåra nervsmärtor i snart tio år. Det som började med stick i knäet övergick i ryggsmärtor och operationer som paret bedömer gjordes i ett alltför sent skede.
– Jag känner svår smärta varje dag, men det förstör inte min lust att stiga upp från sängen för att göra det här hjälparbetet.
Familjen klarade sig ändå bra tack vare Olles firma. Han brukade till och med handla mat för 200 euro några gånger om året och få den förmedlad till mindre bemedlade.
Att hjälpa andra är alltså någonting paret alltid gjort, även om hjälpen tagit nya former i år.
Var nära att dö
En dag förändrades allting då Olle kände isande smärtor i bröstet.
Hjärtbilden visade att allting var okej och han jobbade vidare en vecka, men mådde inte bra. Väl tillbaka på jouren sade läkarna att allt var bra, men någon tyckte ändå man skulle ta ytterligare ett test.
Resultatet visade i någon mening på en hjärtinfarkt och Olle opererades strax därefter i Tölö.
– Jag var nära att mista livet, säger Olle som sedan dess inte har kunnat driva sin firma.
Av olika anledningar, som paret finner orättvisa, ansågs de inte berättigade till någon ekonomisk hjälp.
– Jag blev utan pengar i flera månader och maten tog slut hemma i skåpen. Vi frågade oss vart ska man vända sig om man inte får tillräcklig hjälp från socialen eller Folkpensionsanstalten. Det fanns en del hjälp att få via religiösa samfund. Vi kom den vägen in i det hela och beslöt att försöka ordna en egen matutdelning, säger Olle, 62 år.
– Vi förstod att det gällde många familjer och inte bara oss, säger Sari.
Hjälp på flera orter
Nu har de har ordnat cirka fyrtio matutdelningar. De flesta har skett i Masaby, men också i Karis och i huvudstadsregionen där de gjort stopp på vägen från matbanken i Mäntsälä.
De upplever att det finns ett stort behov av hjälp, ett behov som bara ökar. I Karis ordnas till exempel matutdelning även utan dem vid Helenius gamla matbutik, men köerna blir allt längre och mer hjälp behövs.
Därför kontaktades paret Sjöholm som börjat köra till Karis med mat ett par gånger i månaden. Den längsta hjälpresan de gjort gick till Kuopio. Någon kontaktade dem även från Uleåborg.
– Det är inte vettigt att vi åker så långt, men vi hjälper att förmedla kontakter så gott vi kan, säger Olle.
Stort och växande behov
Behovet är så stort att de inte någonstans kan utannonsera matutdelningen. Då skulle maten ta slut medan kön slingrar sig vidare. Därför vill paret Sjöholm inte att vi skriver ut var de tänker stanna.
I stället ser de till att familjer som behöver hjälp får direkt information via antingen dem själva eller samarbetsparter.
De flesta som kommer till matutdelningarna är barnfamiljer och äldre. En del kommer varje gång, en del mer sällan.
Dessa tillfällen kan vara både tunga och fina, beklämmande och berörande.
– Jag minns speciellt en gång då det kom en ensamstående mamma med tre barn. Ett av dem fick syn på paketen med havreflingor och ropade glatt "mamma, vi får gröt!", säger Sari.
En livsstil
De jobbar inte ensamma utan har allt som oftast hjälp av fler frivilliga krafter. Det behövs också av praktiska skäl. Alla behövande ska få ett mångsidigt matpaket med sig och det tar sin tid att plocka ihop.
De har grundat en förening för sin mathjälp och nyligen anhållit om lov för en pengainsamling.
– Vi gör det här på heltid, det är som en livsstil. Jag är positivt förvånad över hur det har gått även om jag inte hade några givna förväntningar, säger Olle.
Han tror sig ha nytta av företagaren inom sig som säger att problem alltid kan komma, men också alltid lösas eftersom det är det enda alternativet.