Tiden ute för patientföreningen
På tuberkulosens tid hade Mjölbolsta patientförening en viktig funktion. Nu går den drygt 70-åriga föreningen i graven.
Sanatoriet i Mjölbolsta hade verkat i tio års tid då inskrivna patienter tog initiativet till föreningen som grundades 1942. Mjölbollstad patientförenings huvudsyfte skulle enligt stadgarna vara att upprätthålla ett gott och trivsamt sanatorieliv, en uppriktig och god kamratanda, utreda meningsskiljaktigheter mellan de så kallade hallarna, arrangera fester och tävlingar samt administrera patientkårens understödsfond.
Viktig verksamhet
Karisbon Gurli Nurmi skrevs för första gången in på Mjölbolsta som 17-åring och kom att tillbringa en stor del av sina ungdomsår på sanatoriet.
– Patientföreningen var väldigt viktig. Inte minst för att den fungerade som en socialnämnd genom vilka medellösa patienter kunde få understöd, säger Nurmi som senare också verkat som föreningens ordförande.
Den tidens sociala lagstiftning var obefintlig och den materiella nöden kunde vara stor bland dem som drabbats av tuberkulos. Förutom att ge ekonomiska bidrag bistod föreningen med ansökningar till sociala och statliga myndigheter.
Fest och förströelse
Sanatoriets behandlingstider kunde vara långa och förströelse behövdes för patienterna som ofta var unga. Under sina mest aktiva år stod föreningen för allt från andaktstunder till fester. Man upprätthöll bibliotek och biograf, ordnade kurser, sände önskekonserter via centralradion, hade en teatercirkel och egen orkester som gick under namnet Bacillo. Tidningen Mjölbollen utkom med två nummer om året. Det ordnades olika mästerskap, bland annat i schack och biljard. Sanatoriet hade också en minigolfbana. De som var friska nog kunde fördriva sin tid med promenader.
– För den som orkade gå till bergsklacken som kallades Pepparkaksberget fanns det hopp hette det, minns Gurli Nurmi.
En stor del av verksamheten man erbjöd sina medlemmar finansierades med inkomster från den av föreningen drivna kiosken.
Föreningens medel fungerade också som grundplåt för stiftelsen Olgahemmet som 1990 uppförde 30 pensionärsbostäder i Karis.
Har spelat ut sin roll
Göthe Österberg är ordförande för patientföreningen sedan fyra år tillbaka. Även om han inte har någon egen koppling till sanatorietiden är Mjölbolsta bekant från åren som socialdirektör i Karis.
Enligt Österberg var en nedläggning av föreningen på tapeten redan 2011 men då var man ännu inte mogen att ta beslutet. Nu känns tiden rätt. Föreningen har spelat ut sin roll. Av de 160 medlemmarna är många skrivna på andra orter. Medelåldern börjar vara hög och bland de nya medlemmar som kommit till vid Andningsförbundet finns inga aktiva.
– Efter att sjukhuset lades ner har föreningen väl främst haft en sammanhållande funktion. På senare år har verksamheten ändå krympt in och utöver styrelsen har ingen kommit på mötena, säger Österberg.
Det avslutande mötet hålls den 2 december.
– Någon avslutande tillställning kommer det inte att bli. Sjuttioårsjubileet 2012 blir den sista stora festen.
De tillgångar som föreningen har kommer att gå till Andningsförbundet för att användas i regionen.
Även om föreningen nu läggs ner finns sanatorietiden dokumenterad på olika sätt. I början av 1980-talet spelade Kurt Österberg in Mjölbolstapatienters minnen på band. År 2002 utkom Mjölbolsta patientförenings 60-årshistorik "Ljus och skugga" skriven av Beatrice Londén.
I sjukhusbyggnadens femte våning finns sedan 2006 ett sanatoriemuseum, som sedan Folkhälsans administration flyttade bort visserligen är stängt. En av museets eldsjälar, tidigare överläkaren Kaj-Olav Forsén hoppas att man ska hitta en lösning för samlingarna som ägs av Folkhälsan.
– Jag är alldeles säker på att man om några decennier kommer att vara glad över att ha minnen kvar.