"Förstås ska man lyssna på oss också"
För att bättre leva upp till FN:s barnkonvention, som firas i dag, tar Kyrkslätt i bruk Unicefs verksamhetsmodell för en barnvänlig kommun.
Redan för sju år sedan föreslog fullmäktigeledamot Minna Pirttijärvi (SDP) att Kyrkslätt borde ansluta sig till "de få kommuner i Finland där det är lika självklart att vid beslutsfattandet utvärdera barnkonsekvenserna som det är att till exempel beräkna kostnader eller utvärdera miljökonsekvenserna."
Hennes motion resulterade i en redovisning över hur kommunen redan arbetar i enlighet med barnens bästa utifrån FN:s barnkonvention och Finlands lagar. Men de förtroendevalda var inte helt nöjda med det.
På fullmäktigeledamot Emmi Wehka-ahos (Gröna) initiativ tar Kyrkslätt nästa år i bruk Unicefs verksamhetsmodell för en barnvänlig kommun.
Nya perspektiv
Wehka-aho hoppas och tror att en analys av barnkonsekvenserna blir en självklar del av denna modell, i enlighet med fullmäktiges beslut.
– Barnkonsekvensbedömningen har varit en svaghet i Kyrkslätt, precis som i många andra kommuner. Nu hoppas vi få hjälp av Unicefs modell som ger oss utbildning och stöd i dessa frågor, säger Wehka-aho.
– Det viktiga är att beakta barnens åsikter och perspektiv i förväg, att se till följderna innan man fattar beslut. Nu utreder vi hur barn har det till följd av redan fattade beslut, men det är inte att vara förutseende. Jag vet att det är svårt, men jag hoppas vi lyckas med en förändring. Tavastehus är ett bra exempel på att det är möjligt.
- Den 20 november 1989 antogs FN:s konvention om barnets rättigheter och i många länder världen över firas därför den 20 november som den stora barndagen.
- Konventionen har ratificerats av alla världens länder utom USA.
- Konventionen består av 54 artiklar. Den första definierar ett barn som varje människa under 18 år, och den andra slår fast att alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter.
-
Ingen får diskrimineras och barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.
Kommuner kan få hjälp av FN-organet Unicef för att leva upp till konventionen. Till exempel Kyrkslätt ansluter sig till Unicefs modell för en barnvänlig kommun 2016. - Målet med modellen är att barn ska behandlas jämlikt och tas med i planering, bedömning och utveckling av tjänsterna.
- Dessutom ska man i beslutsfattandet använda sig av barns och ungas kännedom om sin vardag och bedöma beslutens konsekvenser för barn.
- I Raseborg firar man dagen med att flagga i stadens fastigheter och låta alla femmor i stadens skolor träffa stadsdirektör Tom Simola i Sigurd Snåresalen i Ekenäs.
Inte som de vuxna tror
Som positiva exempel på hur man redan klarat detta fint i Kyrkslätt kan nämnas de så kallade invånarparkerna i Masaby och Gesterby.
Att beakta barnen i beslutsfattandet handlar enligt Wehka-aho om mer än att satsa mer pengar på barn. Det handlar om att se saker ur barnens perspektiv, låta dem komma till tals och ta reda på hur de tänker och vad de gör.
Wehka-aho ger ett exempel som gäller trafikarrangemang.
– När barnen fick rita ut på en karta vilken väg de går till skolan var det i många fall än annan rutt än de vuxna trott och tänkt sig. Redan vetskapen om en sådan skillnad är viktig. Vad något innebär är ofta annorlunda för barn och vuxna.
Ett exempel på hur servicen kan komma till barnen i stället för tvärtom finner hon i Helsingfors. Där gör barnrådgivningen en del hälsokontroller på dagis så att barnen inte måste åka bort under dagen.
Mobbning och droger
Wehka-aho, till vardags jurist, hoppas personligen att samarbetet mellan utbildningssektorn och social- och hälsovården ska bli bättre.
– Det måste bli lättare att konsultera varandra över sektorgränserna. Nu löper inte informationen i många fall. Det finns risk att det går som i fallet Eerika (Åttaåringen som 2012 efter en lång period av misshandel kvävdes till döds av sin pappa och styvmamma, red.anm.). Barn kan lida om för mycket information hålls hemlig.
För Kyrkslätts barn och unga ser hon två centrala problem att ta itu med på bred front: mobbningen i skolan och droganvändningen bland ungdomarna som är betydligt högre än i grannkommunerna.
Trivs som barn
För att höra några unga röster säga sitt om detta åker jag till Winellska skolan och träffar sjuorna Joel Aaltonen, Jessica Westerholm och Emil Strandell.
Jag misstänker starkt att nyblivna tonåringar inte vill kallas för barn utan att de ser sig kort och gott som ungdomar.
Men där tar jag fel.
– Jag tycker det är roligt att vara ett barn. Man är barn och då leker man, sedan blir man gammal och har jobbliv och får familj och det är hur livet går. Jag har bestämt att jag gör så som livet far, säger Aaltonen som bor i Långvik och gärna spenderar fritiden framför datorn.
– Kyrkslätt är bra. Det är inte som i länder där barn måste jobba då de är små.
Viktigt att lyssna också
Han har upplevt mobbning, men ser inte fenomenet som någonting kommunen kan beskyllas för.
Tanken på en barnvänlig kommun välkomnar han ändå varmt.
– Det är bra om man frågar barn och det är bra om man sedan också lyssnar på dem. Men det kan inte vara så små barn. För då man tänker tillbaka gjorde man inte direkt de bästa valen då man var yngre.
Menar du att man måste få känna att det ändå är de vuxna som har ansvaret?
– Förstås. När man kommer i puberteten känner jag att man blir bättre på att ta ansvar, men förstås ska de vuxna ha ansvaret. Det är ändå alltid positivt att lyssna på barnen.
Kortare lektioner och väntetid
Emil Strandell är inne på samma linje.
– Vi är en stor del av den här kommunen så förstås ska man lyssna på oss också. Det är bra att man hör vad vi tycker och att allt som de vuxna beslutar inte bara blir ett minus för oss.
De saker han önskar ändra gäller skolvardagen.
För det första vill han inte behöva vänta 30–40 minuter på bussen hem från skolan.
För det andra vill han inte ha lektioner som är 90 minuter långa och tär på koncentrationen. Han skulle föredra 75 minuters lektioner då man hinner med mycket utan att bli uttråkad.
Eftersom det är barnens önskemål ser han det som möjligt att nå en ändring i framtiden.
Det sägs ofta att det inte finns tillräckligt mycket för unga att göra på fritiden, stämmer det?
– Nej, om du inte vill börja någon hobby och inte tycker om att läsa eller spela och bor så att du inte kan gå ut i skogen kan det vara för lite att göra. Men det är bara att börja någon hobby så får du någonting att göra.
För egen del har han en hobby varje dag: simning, innebandy, segling, slalom, scouter eller frivilliga brandkåren.
– Om det finns tillräckligt att göra handlar om ens egen attityd, säger Strandell.
Skolgården förnyas
Jessica Westerholm sitter i elevkårsstyrelsen och tycker det är ett bra sätt att påverka i skolan.
Hon har bland annat fått säga sitt om hur skolgården ska se ut då den förnyas. Överlag tycker hon det är bra att man frågar barn om deras åsikt i frågor som berör dem, som till exempel vad som ska finnas på skolgården om det finns olika alternativ för anskaffningar.
– Det är bra att fråga dem. Annars kan barnen bli ledsna om det kommer någonting till gården som de inte vill ha, och de inte har fått vara med och tycka till om saken.
Är det någonting du skulle vilja ändra på i Kyrkslätt?
– Att man ska sluta bygga mera hus och låta naturen vara. Det kommer hela tiden nya hus och det börjar bli ganska trångt här. Det finns en park i centrum och det är allt.
Till centrum önskar hon fler gröna parker och till skolområdet en skejtpark.