Vård av egna vardag för många
Enligt en studie gjord av Helsingfors universitet sköter nästan var tredje finländare i arbetsför ålder om någon närstående som är gammal, sjuk eller har en funktionsnedsättning.
Kirsi Ala-Jaakkola som är chef för omsorgstjänsterna i Raseborg och hälsovårdare Cecilia Blomfelt som jobbar inom stadens seniorrådgivning tycker siffran låter hög, men inte orimlig då man också inkluderar de mer sporadiska insatserna, som att till exempel då och då hjälpa någon anhörig med att handla.
– Jag ser heller inga problem i att siffran är hög. Det är bra att man hjälper varandra utan att det alltid skulle behöva leda till ersättning från samhällets sida, säger Kirsi Ala-Jaakkola.
Stöd för närståendevård beviljas i Raseborg för personer som är i ständigt behov av tillsyn och som skulle behöva plats på ett dygnet runt-boende om hen inte vårdades hemma av en anhörig.
Per den sista september fanns 257 personer i Raseborg som fick av kommunen stödd närståendevård. Av dem var 56 stycken under 17 år, 46 i åldern 18-64 år, 42 i åldern 65-74 år, 74 i åldern 75-84 år och 39 i kategorin 85 år och äldre.
Närståendevårdarna är till antalet ungefär lika många som de vårdtagande även om det ibland till exempel förekommit att en och samma person skött om båda sina föräldrar. Av närståendevårdarna i Raseborg är 114 under 64 år, 138 stycken i åldern 65 och uppåt. Fjorton av närståendevårdarna har hunnit fylla 85 år.
– Tuffa människor, konstaterar Kirsi Ala-Jaakkola.
Lagändring på gång
I dagens läge kan kommunerna själva slå fast storleken på vårdarvodet som är uppdelat i tre olika klasser, dock så att minimiarvodet ligger på 384 euro. En nationell arbetsgrupp lämnade våren 2014 in ett betänkande om hur närståendevården i Finland kunde se ut i framtiden. Till det man vill komma åt hör olikheten i kriterierna för närståendevård och i arvodesklasserna som kan upplevas som orättvisa och också leda till tråkiga situationer när man byter kommun.
Hur står sig kriterierna i Raseborg i jämförelse?
– Jag tror vi har ganska stränga kriterier, vårdbehovet ska vara ganska stort för att man ska få närståendevård. Å andra sidan har alla som uppfyllt kriterierna också fått stöd hos oss medan det finns kommuner som har kvoter och där de sökande hamnar i kö när den fyllts, säger Cecilia Blomfelt.
I framtiden förväntas det också bli mer tydligt vad som är närståendevård och vad som är anhörighjälp som man ger åt sina nära och kära utan förväntningar om betalt.
– Jag tror att tongångarna i rapporten ganska långt motsvarar läget vi har i Raseborg, säger Cecilia Blomfelt.
Mörkertal
Alla som skulle ha rätt till det kommunala stödet för närståendevård söker inte om det.
– Man kanske inte vill begära pengar av någon annan. För en del är det också en självklarhet att man ska vårda sin äkta hälft. Kanske man också är rädd för hur stödet skulle påverka den egna beskattningen, säger Cecilia Blomfelt.
En nytta med det officiella avtalet är den garanterade rätten till avlastning. Merparten av närståendevårdarna i Raseborg använder sig ändå inte av möjligheten till tre lediga dygn i månaden.
– Det flesta som vårdas vill vara hemma och inte tas in på vård. Då kan det vara svårt för den som vårdar att kräva det av den andra, säger Blomfelt.
Ett alternativ till den avlastande intervallvården kan vara ersättande vård där någon annan hoppar in och vikarierar i hemmet. I Raseborg har man nyligen sett över placeringen av sin intervallvård.
– Tidigare hade vi intervallvårdsplatser på så gott som alla våra hem. Det kunde göra att det blev lite rörigt och skapade en viss oro, säger Kirsi Ala-Jaakkola.
I stället har det flesta intervallvårdsplatserna nu koncentrerats till avdelning 2A i Mjölbolsta därifrån de kommer att flytta till det nya boendet som byggs i Karis centrum. Genom koncentreringen kan platserna användas på ett effektivt och ekonomiskt vettigt sätt. Bland annat erbjuds fysioterapi.
– Meningen är att man ska vara i lite bättre skick när man åker hem från intervallvården än när man togs in. Det kan handla om att klara av att stiga upp ur sängen, ta tio steg eller på toaletten, säger Ala-Jaakkola.
"Guld värda"
En samhällsgrupp är per automatik utesluten från möjligheten till närståendevård. Det är de ensamstående.
– Lagen förutsätter att det ska vara en anhörig eller närstående som ger närståendevården. På det sättet har man sett till att man har ett system som inte går att missbruka, till exempel att någon startar ett företag som erbjuder närståendevård, säger Cecilia Blomfelt.
Närståendevård anses vara en kostnadseffektiv vårdform. Hur mycket pengar staden sparar genom sina närståendevårdare finns det för tillfället inga kalkyler på. Kirsi Ala-Jaakkola påpekar att helheten förutom vårdarvodet också inkluderar andra saker, såsom olika tjänster för den vårdtagande och hälsogranskningar för närståendevårdaren.
Uppskattningen av närståendevårdarna är i varje fall stor.
– De är guld värda. Många av dem sätter sitt eget liv på hyllan för att vårda en närstående som ofta har ett högt vårdbehov. Det kräver att man verkligen vill göra det man gör, säger Kirsi Ala-Jaakkola.