Cirkeln slöts för Maj-Len Söderlund

Eva Hagman

Raseborg När Maj-Len Söderlund slutade som socialdirektör i Ekenäs tänkte hon ta det lugnt. Nu skulle hon vara försiktig med att kasta sig in i nya saker.

– Jag hade gått från möte till möte och inte haft ledig tid.

Så ringde Pia Slögs från Västra Nylands medlingsbyrå. Man skulle starta en kurs för frivilliga medlare. Var Maj-Len intresserad?

– Det började bränna. Mitt första riktiga jobb var på fängelseföreningen, så det kändes som om cirkeln slöts, minns Söderlund.

Den nyblivna pensionären gick alltså en kurs för medlare. Där fick hon ge avkall på några av sina fördomar, till exempel att man inte medlar när det handlar om våld i nära relationer.

Året var 2006 och lagen om medling hade trätt i kraft. Våld i nära relationer hade börjat falla under allmänt åtal. Det tyckte Söderlund var bra. En misshandlad kvinna ska inte behöva bära ansvar för att få sin man till rätten.

Hon påpekar att en medling i ett sådant här fall inte fråntar allmänna åklagaren ansvaret att bedöma fallet. Åklagaren behöver inte följa medlingens förslag.

Det är bara polis och åklagare som kan ta initiativ till medling i fall som gäller våld mot närstående.

Ett bra alternativ

Sedan starten 2006 har Söderlund hunnit medla i cirka 50 fall. De har bland annat handlat om snatterier, stöld och ofog. Hon tycker medling är ett bra alternativ till rättegång.

– Den som stulit och den som blivit bestulen träffas vid samma bord och kan fundera på vad som hände och på följderna. Det har gjort många gott.

När medling fungerat som bäst har tanklösa ungdomar insett vad deras ofog betytt för den andra parten. Söderlund minns fall där unga betalat sin skuld genom arbete.

– Det har varit jättebra.

"Man är ju ingen domstol"

På frågan om vilka egenskaper en medlare ska ha svarar Söderlund att man ska ha ett intresse för andra, kunna hålla tystnadsplikten, leda diskussionen och inte vara alltför dömande.

– Man är ju ingen domstol.

När medlingsbyrån får ett medlingsfall kontaktar den först de parter som är inblandade. Om alla går med på medling kopplas medlarna in. Vill de åta sig detta?

Västnyland är litet och kretsarna små. Man stöter på varandra på gympan, i mataffären, på krogen ...

Maj-Len Söderlund har jävat sig om hon haft en relation till någon där hon känt sig partisk. Strax efter pensioneringen kunde det handla om någon hon haft att göra med i sitt arbete som socialdirektör.

Tiden före medlingsmötet är jobbigast. Ett möte med främmande människor i en känslig situation väntar.

– Det är alltid en viss spänning före den första kontakten. Vilken stämning blir det?

Hon tillägger att utgångsläget ofta är gott, folk kommer ju frivilligt till medling. Sedan gäller det att få kontakt med människorna så de vågar berätta vad de gjort och vad de tänker.

Ibland är medling förlösande.

– Jag har sett hur båda parter blivit lättade när de får något som plågat dem ur världen.

Ogillar aggressivitet

Ett par gånger har situationen känts hotfull.

– Jag tycker inte om aggressivitet. Det har jag aldrig gjort, inte någonsin, säger Söderlund.

Hon påpekar att ilskan inte riktats mot henne, utan mot en av parterna i medlingen.

I ett sådant läge kan medlaren föreslå att man avbryter diskussionen.

Medlarna jobbar alltid parvis. Söderlund ser det både som en trygghet och som en kvalitetsfaktor. Två par ögon ser mera än ett par.

När diskussionerna är avslutade och parterna överens gör de upp ett skriftligt avtal.

– Vi hjälper till men det är inte vårt avtal. Vi finns med som vittnen.

Sedan är medlingen vanligen slut. Stöter Maj-Len Söderlund på någon av parterna på stan brukar hon inte hälsa, om inte den andra hälsar.

– De ska inte känna sig pressade att känna igen mig.

Maj-Len Söderlund fyllde nyss 75 och beslöt att sluta som medlare. Åldern och hälsan sätter stopp.

– Jag är jättenöjd att jag varit med om det här.