Varvslöften var inte slagna i sten
Kampen om den så kallade oljeskyddstomten i Tolkis har resulterat i att Borgå Varv flyttar från en annan plats i hamnen till Lovisa och Konevuori lagrar grus på det ställe varvet ville ha. Staden har beskyllts för att samma tomt utlovats två olika aktörer. Verkligheten är ändå en annan.
BORGÅ Spräng- och krossverksamheten är i full gång. Nytt grus kommer till dagligen och en del högar växer medan material också kuskas bort i den takt Konevuori får det sålt. Platsen är som ett månlandskap och lastbilarna liknar små leksaksbilar i jämförelse med de massiva grushögarna på upp till 15 meter. Det bullrar ordentligt och man förstår varför myndigheterna krävt att en del av gruset ska användas för stora bullervallar mot bebyggelsen.
Nu åtgärdas del två av den aktuella tomten, som totalt omfattar cirka 8 hektar. Konevuori schaktar omkring 900 000 ton, lika mycket som i första skedet.
Tillspetsat läge
I slutet av september, då det blev klart att Borgå Varv flyttar till Valkom före sommaren 2016 och planerar en investering på cirka 3 miljoner euro i Lovisahamnen, krävde stadsstyrelsens ordförande Matti Nuutti (SDP) i Borgå en utredning om varför staden inte slagit vakt om varvsverksamheten i Tolkis. Han sade att ena handen inte vetat om vad den andra gjort och menade att så här får det inte gå till.
En frustrerad och besviken direktör för varvet, Jukka Jaatinen, intervjuades i medierna. Han hade räknat med att få hyra en del av oljeskyddstomten och hunnit säga upp sitt gamla hyreskontrakt. Han har inte tidigare verkat på stadsägd mark. Till tidningen Östnyland sade han att det ändå inte leder någonvart att bråka.
Varvet uppfattades bland allmänheten som offer medan främst staden och också Konevuori stämplades som skurkarna i dramat. Folk undrade vilka de inblandade tjänstemännen egentligen är och somliga påstod sig veta.
Den utredning Matti Nuutti krävde i september har inte gjorts. En sådan behövdes inte.Biträdande stadsdirektör Fredrick von Schoultz säger att stadsstyrelsen i två repriser tidigare fått den här informationen.
– Det borde vara fullkomligt klart för styrelsen hur vi har gått till väga. Också Borgå Varv har känt till alla fakta från första början.
Öppen process
Konevuoris verkställande direktör Reijo Wuorio instämmer.
– Processen har varit helt öppen för alla parter och den baserar sig på myndighetslov. Här finns inga oklara detaljer.
Vad har alltså hänt? Vi undersökte saken.
Det stämmer att staden, närmare bestämt biträdande stadsdirektören, en längre tid förhandlat med Borgå Varv, som tog kontakt med Borgå sommaren 2014 och hörde sig för om att få hyra eller köpa oljeskyddstomtens norra del. Varvet var i behov av ett 2-2,5 hektars område med sex meters djup vid stranden.
Oljeskyddscentralen kom ju aldrig och Konevuori har schaktat på området sedan början av 2000-talet. Gruset lagras också på platsen.
Stadens kontrakt med Konevuori fanns alltså då förhandlingarna med varvet inleddes. Stadsplanen tillåter ändå också varvsverksamhet och staden började på tjänstemannanivå utreda ett eventuellt hyreskontrakt med varvet. Samma år presenterade varvet sin egen plan för området. Den innehöll också en bassäng.
Många krav
Diskussionerna fortsatte och staden ställde flera krav. Ett krav var att Kråkvikens område fylls i enlighet med stadsplanen. Staden framhöll också under hela processens gång att extra utgifter för Borgå inte över huvud taget får uppkomma och att det i slutändan är politikerna som beslutar om dylika större hyresavtal.
Det var också helt klart för båda parter att det redan finns ett gällande schaktningslov med tillstånd om lagring på området (Högsta förvaltningsdomstolen 30.9 2013). Varken i tillståndsansökan eller tillståndet har man beaktat eventuell ny verksamhet under schaktningsperioden.
Varvet förhandlade också direkt med Konevuori, men i de här diskussionerna var staden inte med.
Borgå Varv ville börja bygga sin nya hall i slutet av 2015 och ville att schaktningsmassorna avlägsnas på en tio meters radie från bygget. Enligt bolagets planer skulle hallen stå klar så snart som i mars 2016.
Staden var med på noterna förutsatt att inga extra kostnader uppstår, att det hittas en ny lagringsplats för gruset, att arrangemangen inte leder till myndighetsproblem (gällande lov förutsätter bland annat att en del av gruset används för bullervallar) och att Kråkvikens planer kan förverkligas.
Påpekas bör att de massor som fanns lagrade på platsen var massiva, inte något man avlägsnar i en hast.
Ansökan om förlängning
Våren 2015 anhöll varvet om att Konevuoris schaktningstid förlängs med två år och man började reda ut vad det innebär i praktiken. Borgå stad konstaterade slutligen att riskerna är på tok för stora.
Fredrick von Schoultz säger att det nuvarande schaktningsavtalet med Konevuori går ut i slutet av nästa år och den 1.7 2017 ska entreprenörens grushögar vara borta från området.
– Hade man förlängt schaktningstiden med två år skulle frågetecknen blivit för många. Det hade exempelvis krävts nya myndighetslov som kunde ha lett till besvär. Arbetena hade avbrutits och det hade varit oklart när staden kan ta i bruk hela området.
Enligt von Schoultz ville staden naturligtvis utreda varvets tomtanhållan och förhålla sig positivt till den och det hade varit bra om man hade fått till stånd en bra lösning för alla parter. Den här gången lyckades det inte.
– En motsvarande tomt vid havet har vi inte heller att erbjuda, säger han.
Reijo Wuorio påpekar å Konevuoris sida att det bara inte var möjligt att flytta lagret så snabbt som Borgå Varv önskade.
– Här finns helt enkelt inte tillräckligt med rum. Om varvet haft möjlighet att vänta en tid hade läget varit ett annat.
Wuorio säger att i princip hade Konevuori kunnat förlänga schaktningstiden, men han förstår att staden vill få jobbet gjort så snabbt som möjligt. Tomten kommer ju säkert att vara attraktiv för många aktörer. Det är fråga om stora pengar för Borgå.
Nya vallar
De jättelika tillfälliga bullervallarna borde dessutom ha flyttats om varvet fått tillstånd att etablera sig i önskad takt. Det kräver myndigheterna. Manövern hade inte varit alldeles enkel.
På frågan varför staden gick så långt som till ett avtalsförslag svarar Fredrick von Schoultz att det är fråga om en normal process, där en möjlig ny hyresgäst informeras om villkoren i ett kontrakt.
Aklka parter anser strulet kring Tolkistomten vara olyckligt. Stadsledningen och Konevuori hänvisar till befintliga lov och beslut och enligt ÖN:s utredningar är allting i ordning.
Vad missuppfattningarna kring saken berott på vill ingen spekulera över i offentligheten.
Jukka Jaatinen är ändå i slutändan nöjd med att hans varv får en bra tomt i Valkomhamnen och att Lovisa går med i fastighetsbolaget kring varvsverksamheten. Inom loppet av fem år planerar han kunna sysselsätta cirka 30 personer. I dag är de anställda åtta.