Risk för problem också med underjordisk el
Satsningen på jordkabel ska ge säkrare el. Samtidigt innebär satsningen nytt ansvar för markägare, gräventreprenörer och väglag.
VÄSTNYLAND Skogsbruksingenjör Carl-Johan Jansson är tydlig med att poängtera att han inte är negativt inställd till jordkablar.
– Tvärtom tycker jag att det är det bästa som har hänt infrastrukturen på landsbygden på länge. Däremot är jag orolig över förverkligandet. Riskerna för problem är uppenbara, säger han och tycker att leverantörerna borde ta ett större ansvar för att skador inte uppstår.
Märks inte ut
Ett av problemen som han ser det är att kabelnedläggningen inte dokumenteras i några kartor. Så länge markägaren och leverantören är överens uppstår inga officiella dokument.
Jordkablarna märks heller inte ut i terrängen även om Jansson tycker att det rätt enkelt borde låta sig göras.
Någonting i likhet med de röda stolpar som post- och televerket på sin tid använde för att märka ut sina linjer tror han skulle fungera bra.
– Jämfört med att man nu har elstolpar på 60-70 meters mellanrum skulle arbetet och kostnaderna för en sådan märkning vara ganska försumbar. Stolparna går att placera ut så att de inte stör snöröjning och annat.
Påminnelse
Genom stolparna skulle den som tänkt gräva på området bli uppmärksammad på att det finns en kabel i närheten och förstå att beställa en kabelvisning.
Påminnelsen behövs inte minst med tanke på att kablarna nu på vissa håll grävs ner på platser man enligt Carl-Johan Jansson inte skulle kunna föreställa sig.
– I synnerhet på platser där man vet att det finns en risk för att man i något skede kommer att gräva borde kablarna märkas ut. Till exempel då kablarna går längs eller under enskilda vägar, vid åkerdiken eller blöta skogsmarker där tunga skogmaskiner ska fram.
Faller i glömska
Det nuvarande systemet är enligt lagens krav. Elmarknadslagen förutsätter enbart att leverantören tillhandahåller uppgifter om kablar i digital form. Markägaren ska få uppgifterna på begäran.
I dag finns också två webbaserade lokaliseringstjänster, kaivulupa.fi och johtotieto.fi, där man kan registrera sig och beställa uppgifter på om det på området man anger finns kablar och ledningar. Ingen av de två tjänsterna är i nuläget ändå heltäckande.
– Det jag efterlyser är ett öppet register där vem som helst kunde gå in och titta på kartor och där alla som lägger ner kablar skulle vara tvungna att vara med, säger Jansson.
Han tror inte att jordkablarna kommer att skapa problem så länge som nedläggningen finns i färskt minne.
– Men den kunskapen försvinner ganska fort. När lokalkännedomen faller i glömska är risken för skador stor.
Väcker debatt
Caruna har i år startat upp stora investeringar i jordkablar på flera håll i Västnyland.
Kablarnas märks ut under jorden med gult markeringsband. Dessutom förser man vid behov sina kunder med kabelkartor och erbjuder gratis kabelvisning. Att märka ut jordkablarna i terrängen är enligt Sauli Antila, chef för Carunas strategiska egendomsförvaltning, något som väckt debatt både för och emot.
– Det har visat sig svårt att hitta ett bra sätt att göra det på. Metallstolpar kan förstöra slåttermaskiner och andra redskap, plastkäppar går lätt sönder.
Caruna gav i somras ut sin kabelinformation och -visning till webbtjänsten kaivulupa.fi. Antila ser det som ett steg i riktning mot att informationen på alla underjordiska kablar och ledningar samlas på ett och samma ställe.
– Så vitt jag vet är det inte en utveckling som elbolagen skulle bromsa upp. Däremot kanske telebolagen inte gärna ser att konkurrenten vet var de egna fiberkablarna går.
De elkablar som Caruna grävt ner i Raseborg i sommar ska slutdokumenteras och godkännas och hittas av den anledningen ännu inte i webbtjänsten.
Bättre info
Den som gräver sönder en kabel utan att ha begärt kabelvisning blir i princip ersättningsskyldig. Enligt Sauli Antila är det ändå något som utreds från fall till fall. Ofta nämns att kablarna ska ligga på ett normdjup på 70 centimeter, men det är en sanning med modifikation.
– Ligger kabeln på 70 centimeters djup behöver den inte skyddas, men den kan också läggas grundare om den förses med skyddsrör, säger Antila.
Hittills har risken för söndergrävda kablar inte varit speciellt stor utanför tätorter.
– Numera grävs det mer och mer också på glesbygden och på platser man inte nödvändigtvis tänker på att där kan finnas kabel. Vårt mål är att göra folk mer medvetna och förbättra vår information.