En doldis som vuxit sig stor
Det började med lite bankaktier och en lägenhet i Pojo. I dag har Sophie von Julins stiftelse en förmögenhet med ett marknadsvärde på cirka 75 miljoner euro. Socialt arbete och miljö är högt på agendan.
RASEBORG Namnet Sophie von Julins stiftelse dyker upp här och där i Västnyland. Den är en stor aktör regionalt, med en rätt låg profil i offentligheten.
I fjol delade stiftelsen ut närmare två miljoner euro i understöd och stipendier. Det är mycket jämfört med till exempel de lokala sparbanksstiftelserna. Sparbanksstiftelsen i Karis-Pojo gav cirka 346 000 euro i stipendier och understöd 2014.
Sophie von Julins stiftelse delade ut 5,6 gånger så mycket.
Vad satsar man på?
– Grundaren ville understöda en diakonissa och det gör vi fortfarande, genom att betala lönekostnader, säger Petter Bruncrona.
Han har suttit i stiftelsens styrelse i över tio år, först som vice ordförande och de senaste 6,5 åren som ordförande.
Grundaren, bergsrådinnan Sophie von Julin, lät uppföra en bostad avsedd för en diakonissa, i Bollstad by i Pojo. Hon bekostade också diakonissans lön.
Bruncrona säger att stiftelsens tyngdpunkt ligger på stipendier till högskolestuderande med anknytning till Västnyland, sjukvård i allmänhet och övrig välgörenhet. Enligt honom är den sistnämnda formuleringen "till all lycka" med.
En del gamla stiftelser har nämligen ett syfte som försvunnit i och med att världen förändrats. Bruncrona nämner krigsveteranerna från andra världskriget. De är ett utdöende släkte.
– Vi funderar noga på vad stiftelsens grundare skulle ha tyckt.
Han tar som exempel ett bidrag som en gång gavs till läkarhelikoptern Mediheli. Det kan definieras som övrig verksamhet och något grundaren troligen hade gillat. Där finns en anknytning till sjukvård.
Miljön viktig
Under de senaste åren har miljöaspekten blivit större. Bruncrona konstaterar att miljöfrågor är högaktuella.
I fjol satsade stiftelsen bland annat 200 000 euro på ett havsprojekt som Raseborgs miljöbyrå driver, gav 125 000 till Natur- och viltvårdsstiftelsen och 50 000 euro till fonden Puhdas meri (ett rent hav).
Mindre, men hedersfyllt, är Västra Nylands miljöpris som instiftades 2011. Prissumman på 10 000 euro tilldelas någon som gjort en märkbar insats för miljön på området Hangö–Sjundeå.
En stor summa går till ungdomar från Västnyland. Sophie von Julins stiftelse beviljar nämligen stipendier till högskolestuderande med anknytning till regionen. I fjol fick 355 studerande sammanlagt 350 577 euro. Det blir i medeltal 987,50 euro per person.
På frågan om det finns något område Petter Bruncrona känner extra mycket för svarar han:
– Det är roligt att jobba med folk som uppoffrar sig själva, och som sällan får tack. Ta till exempel de som driver föreningen Kaipparen.
Krigsveteranerna ligger honom också nära om hjärtat.
– Att träffa sådana personer är ett nöje.
Han minns en veteranförening som sökt om understöd, inte till sig själv utan för att hjälpa ungdomar.
Bruncrona tycker också det är trevligt att samhället Fiskars lever och växer. Föreningen Tako, som vill bevara Fiskars finska lågstadium, fick över 200 000 euro i fjol.
Stiftelsen övervägde risken för missnöje i samband med det här stödet. Flera mindre skolor i Raseborg är hotade av nedläggning, så varför stödja just denna?
De negativa reaktionerna uteblev, kanske för att det bara var föräldrarna i Fiskarsskolan som varit aktiva och sökt om understöd.
Liten blir stor
Starten var som sagt rätt anspråkslös. Bergsrådinnans sex barn ville hedra sin mors minne och lät grunda en stiftelse efter hennes död 1930. Grundkapitalet var lite bankaktier och lägenheten Fridsbo i Bollstad.
På 1970-talet växte stiftelsen med ett slag. von Julins ogifta dotter Rachel dog 1976 och testamenterade hela sin förmögenhet till stiftelsen.
I slutet av fjolåret var förmögenhetens marknadsvärde cirka 75 miljoner euro. Bokslutet för 2014 visade ett överskott på drygt åtta miljoner euro. Året innan var överskottet 1,6 miljoner euro.
Petter Bruncrona förklarar varför fjolåret gick så bra. I aktieportföljen finns ett stort innehav av Fiskarsaktier. Och bolaget Fiskars betalade en extra utdelning år 2014.
Att hantera sådana här stora summor kräver sin man, eller kvinna. Sophie von Julins stiftelse har valt att låta Ålandsbanken förvalta en del av förmögenheten. En annan del är placerad i den schweiziska banken Credit Suisse, förvaltningen sköts av WM Partners.
– Man måste sprida på risken, också globalt sett, säger Bruncrona.
Han konstaterar att förvaltningen tidigare handlade om Finland. Numera riktar Ålandsbanken in sig på hela Norden, medan Credit Suisse agerar globalt. Stiftelsen har till exempel en särskild USA-portfölj.
Tidigare var det inte möjligt att göra så här.
– Du kunde investera via en fond i en finsk bank, som tog tre procent i provision. En schweizisk bank tar 0,5 procent.
Bruncrona påpekar att investeringsverksamheten inte får vara ett självändamål. Det är inte tillåtet.
En del stiftelser dras med problemet att deras syfte är snävt definierat och förmögenheten stor. Då finns det inte alltid tillräckligt med sökande som fyller kriterierna.
Bruncrona tror inte Sophie von Julins stiftelse hamnar i den kategorin. Den växer knappast Västnyland över huvudet.
– Att bli för stor är en angenäm risk, som kan undvikas tack vare vettiga formuleringar i stadgarna.
Kone-stiftelsen störst
Fastän förmögenheten är stor hör stiftelsen (ännu) inte till de riktigt stora. En forskningsrapport från 2014 av Matti Virén, Yleishyödylliset yhteisöt Suomessa, listar de 100 största stiftelserna i Finland. Han rangordnar dem enligt balansomslutningen 2012, det vill säga enligt det som står på balansräkningens sista rad.
I topp finns Kone-stiftelsen, Koneen säätiö, med 1,585 miljarder euro. Tvåa kommer Aalto-stiftelsen (1,375 miljarder), följd av den finska kulturfonden Suomen Kulttuurirahasto (1,247) och SLS-koncernen (1,220). Koncernen består av Svenska Litteratursällskapet och Svenska Kulturfonden.
KSF Medias ägare föreningen Konstsamfundet ligger på sjunde plats med knappt 529 miljoner euro. Andra bekanta finlandssvenska institutioner är koncernen Folkhälsan på nionde plats (drygt 405 miljoner euro) och strax efter den stiftelsen för Åbo Akademi (drygt 391 miljoner euro).
Källor: SvJ-stiftelsens bokslut för 2014, Matti Virén: Yleishyödylliset yhteisöt Suomessa (allmännyttiga samfund i Finland), forskningsrapport från Svenska handelshögskolan 2014.
- 218 000 euro Föreningen för främjande av kultur, hantverk och konst, Tako.
- 200 000 euro Raseborgs miljöbyrå.
- 125 000 euro Natur- och viltvårdsstiftelsen.
- 92 000 euro Fiskars Hembygdsförening.
- 78 000 euro Mielenterveys-yhdistys Kaippari/Kaippare (förening för psykisk hälsa).
- 76 380 euro Vänstugan i Ekenäs.
- 65 000 euro Andelslaget hantverkare, formgivare och konstnärer i Fiskars.
- 65 000 euro Raseborgs kyrkliga samfällighet (Karis-Pojo sv. församling 45 000 euro,
- Pojo sv. och fi. församling 20 000 euro.
- 50 000 euro Fonden Puhdas meri (ett rent hav).
- 30 000 euro Mannerheims barnskyddsförening i Fiskars.
- 25 000 euro var Ekenäsnejdens krigsveteraner, Föreningen Kulturhuset Karelia och Kulturföreningen Etnokult.
- 23 937 euro Västnyländska kultursamfundet.
- 22 500 euro Slow food Västnyland.
-
22 000 euro Karjaan Seudun Kehitysvammaisten Tuki (förening för stöd till Karistraktens funktionshindrade).
20 000 euro var - Radio Fiskars och Pohjan Sport.
- 15 000 euro var Karisnejdens krigsinvalider, Krigsinvalidernas brödraförbunds Ekenäsavdelning, Natur och Miljö, Stämbackens Garantiförening, Suomalainen Kamariorkesteri.