Musiken känns starkast i Stallören
Musiken återvände till Stallörsparken till tonerna av The Beatles och i strålande väder.
Klockan 15.00 står Marianne Toivonen först i kön i första porten. Hon är ivrig, och inte undra på det. Det är första konserten i Stallören på 13 år och flera band hon tycker om ska uppträda på evenemanget Livs Levande Ledin.
Dessutom finns "inte ett moln, så långt ögat kan nå".
– Det är fint väder och allting, blir säkert en fin kväll. Det är roligt att det ordnas konsert här igen, Stallörsparken är bästa platsen. Man tycker de som gnäller kunde ha överseende med lite musik en dag om året, säger Toivonen och förklarar att hon kommit så tidigt för att hon vill se Jiri Nikkinen The Beatles Tribute Band.
– Jag tycker så mycket om Beatles musik!
Mellan Nikkinen och Måns Zelmerlöw tänker hon ändå gå hem ett varv. Nio timmar i parken skulle bli lite väl häftigt.
Musik för både mor och dotter
Vid den andra porten är det Anette och Elin Holmberg som står först i kön som växer sig längre på grund av en försening.
– Vi kom i god tid för att få bra plats framme vid scenen, säger Anette och berättar att de färmst är på plats för att dottern Elin vill se Zelmerlöw.
– Jag har bara sett honom på tv förut, säger en förväntansfull Elin.
Anette ser främst framemot Ledin själv och Paul Oxley.
– Jag är mest här för de gamla godingarna!
Känsla från sextiotalet
En halvtimme försenat öppnas portarna och minuten efter är artistansvarige Niklas Rosström uppe på scenen och hälsar välkomna och introducerar Jiri Nikkinens band som får köra i gång medan de första besökarna strömmar in.
Nikkinen beklagar att han dras med en sommarinfluensa, men den varken märks eller hörs. Bandet kan sina Beatles-låtar väl och vi får höra klassiker som I'll Follow The Sun och All You Need is Love.
Konstig indelning
Medan Nikkinen tackar för sig och berömmer Ekenäs för att vara en vacker stad tar vi en koll på hur de olika områdena egentligen är indelade i parken. Området utan åldersgräns går längs med stranden och in som en kil framför scenen, men längs en tredjedel av den.
I övrigt är det vad arrangörerna kallar priority-området som sträcker sig fram till två tredjedelar av scenen.
Vipområdet var minst lockande av alla under de två första timmarna då det var helt i skuggan. Men överlag är läget sämst för de som har vanlig vuxenbiljett och vill stå i öltältet (bänkar finns endast på priority-området). De är en bra bit från scenen som till stora delar skyms.
De får helt enkelt "gilla läget" som Ledin hade sagt.
Lokala legender
En stund senare, när vi tyvärr missat Irina Björklunds spelning, är det packat i parken. Paul Oxley´s Unit njuter på scen och får med sig publiken med både gamla och nya rocklåtar. Till Another Heartbreak blir det kvällens första ordentliga allsång, men även nya låten Black Gold gör sig väl live.
Paul Oxley berättar anekdoter i varje mellansnack och under låtarna märks det att de njuter av att spela i Ekenäs. Speciellt för Niklas Björkqvist, Uffe Enberg och Kjell Ekholm är det ju hemmaplan och de hyllas av Paul Oxley och river ner rejäla applåder då de introduceras.
Medan folk strömmar till och fansen gör sig redo för Måns Zelmerlöw går vi till Motell Marine för att träffa kvällens huvudartist Tomas Ledin. Vi får tre minuter och jag väljer att fråga hur han förhåller sig till att fansen nostalgiskt törstar efter hans gamla hits samtidigt som han själv vill leva i nuet, vara mer än sitt förflutna.
Svaret dröjer tio sekunder: "Jag bär förstås min historia som artist, men det är en historia jag är stolt över."
Och vad gäller den stundande spelningen: "Jag säger som på nya låten, vi har kommit för att slösa med all den kärlek vi har".
Väl tillbaka framför scenen är Zelmerlöw redan i full gång och varvar traditionell svensk allsång med hits på engelska. Han talar också om att vägra sättas in i ett fack. Gillar man både allsång och discohits så kör man bägge helt enkelt. Hans mellansnack om känsliga Sverige är överlag underhållande. Och som sista låt blir det förstås Heroes.
Då klockan slår tio kliver Ledin upp på scen och där kopplar han energigreppet om publiken som sprängt gränsen på 6 000 besökare galant. Det greppet håller han i två timmar. Och ja, det blir den väntade hitkavalkaden, men också vissa överraskningar.
En recension publiceras i tisdagens tidning och här på vastranyland.fi på tisdag!