"De lokala kårerna är guld värda"
Från Hangö i väst till Esbo i öst verkar uppemot 50 avtalsbrandkårer. Enligt FBK-eldsjälar blir den frivilliga verksamheten allt viktigare i ekonomiskt kärva tider.
I slutet av juli rapporterade Yle om hur frivilliga brandkårer i Österbotten har svårt att locka ungdomar. Oron är speciellt stor på landsbygden där den lokala kårens hjälp kan vara en fråga om liv och död.
I Västnyland råder inte samma oro: FBK-verksamheten lever och mår bra i en stor del av regionen. Under västra Nylands räddningsverk lyder 12 ordinarie brandstationer och närmare 50 frivilliga kårer, eller avtalskårer som de kallas i dag.
Roger Roos, kårchef för Ekenäs FBK och organisationschef för Finlands svenska brand- och räddningsförbund FSB, säger att juniorverksamheten inte håller på att försvinna.
– Överlag mår FBK i Västnyland relativt bra. Situationen varierar från enhet till enhet, men i regel har vi inte problem med att få med ungdomar i verksamheten.
Han får medhåll av Karis brandmästare Jari Sopen-Luoma som jobbat hos räddningsverket i 33 år.
– Vissa kårer har en bredare bas, andra lite mindre. I vår region finns ändå inget FBK där läget vore katastrofalt. Juniorverksamheten är mig veterligen rätt hyfsad hos oss.
Ungdomsledare efterlyses
Roos understryker att en fungerande juniorverksamhet förutsätter kompetenta ungdomsledare, något som inte finns i samma utsträckning som intresserade ynglingar.
– En ganska stor utmaning för oss är att få ungdomsledare som orkar engagera och utbilda nykomlingar, säger Roos.
Enligt honom har Finland ett fantastiskt koncept i FBK, men för att verksamheten ska kunna fortsätta måste konceptet säljas till såväl juniorer som lite äldre, eventuellt blivande ledare.
– I FBK har vi världens bästa brand, röda bilar med blinkande blåljus som hjälper människor. Utmaningen som hela Svenskfinland egentligen står inför är att hitta fler engagerade ledare till verksamheten.
En annan utmaning för regionens avtalskårer ligger i beredskapen att rycka ut, alltså alarmavdelningen. Problemet är att ha tillräckligt med folk i beredskap också under dagarna då de frivilliga brandmännen är upptagna med sina vanliga jobb.
– Det blir svårare och svårare att komma bort från det vanliga jobbet mitt under dagen. Det är inte heller alla som jobbar på sin hemort, och då kan det bli svårt att ställa upp vid ett larm.
Krav på cheferna
Bengt Österlund, i dag vice kårchef för Lappviks FBK och ordförande för västra Nylands brandkårsförbund VNB, är benägen att hålla med Roos, men säger att man i Lappvik sällan haft brist på ungdomsledare.
– Det finns säkert en sanning i att ungdomsledare är svåra att få tag på, men vi har inte haft några större problem med det i Lappvik. Just nu är vi inte så många, men vi har haft perioder med många superduktiga ledare. Alla blir förstås inte långvariga, folk flyttar bort efter jobb eller studier.
Österlund gick med i Lappviks FBK-verksamhet år 1968, bara fyra år efter att föreningen grundades. I 18 år jobbade han som kårchef där, och i många år utbildade han FBK-juniorer i hela Finland.
– I sju år jobbade jag som ungdomsledare inom VNB, sedan blev det åtta år till i FSB. Jag ser att intresset för FBK finns hos såväl unga som lite äldre, men det går i vågor förstås.
Enligt Österlund ligger det vissa utmaningar i att hitta ledare för FBK-enheter: kraven på utbildning har skärpts markant.
– Utbildningen var väldigt annorlunda upplagd tidigare, man fick det att gå ihop med vardagen. I dag behöver man i regel 6 månader i Kuopio, men ibland erbjuds kurser i vår region också.
Ovärderlig verksamhet
Enligt Bengt Österlund är FBK en oersättlig resurs.
– Min fasta åsikt är att FBK-verksamheten är jätteviktig i vår region. Ordinariebrandkårerna behöver vår hjälp. Det är inget fel på kompetensen i våra ordinariekårer, det är i personalstyrkan det brister. Ibland är brandmännen inte tillräckligt många helt enkelt.
Brandmästare Sopen-Luoma är av samma åsikt.
– Avtalskårerna blir allt viktigare då det görs ekonomiska nedskärningar. De lokala kårerna är guld värda, där finns lokalkännedomen om till exempel landsbygden och skärgården.
Han menar att samarbetet mellan avtalskårer och ordinariekårer fungerar bra.
– Ordinariebrandkåren försöker i dag sköta så mycket som möjligt på egen hand, men ibland måste man få hjälp. Lokala avtalskårer är en oerhört viktig resurs, speciellt i glesbygden. Är det larm i till exempel Bromarv är FBK alltid först på plats, säger Sopen-Luoma.
Också Roger Roos är inne på samma linje.
– Vi skulle inte klara oss utan FBK. Verksamheten sker i princip på helt frivillig basis, så vi är dessutom en förmånlig resurs. Räddningsverket har en budget på omkring 30 miljoner euro, varav FBK:s andel är cirka 8 procent.
Ett andra hem
Avtalskårerna är inte bara viktiga för Finlands säkerhet: verksamheten är otroligt viktig för avtalskårernas eldsjälar landet över. Roger Roos betonar samhörigheten i avtalskårerna och säger att det finns något för envar.
– Vi ordnar grundutbildning för juniorer som fyllt 16, och kurser i bland annat rökdykning, första hjälpen, räddningsarbete. I regel har en avtalskår inte bara alarm- och ungdomsavdelningar, utan också en veteranavdelning och damavdelning. Det finns plats för alla.
För Bengt Österlund är Lappviks FBK ett andra hem.
– Man blir tacksam för allt det vackra och man orkar med allt det hemska som man upplever i FBK-livet, men alltid är det värt det.
Utryckningarna i Lappvik handlar inte bara om regelrätta släckningsarbeten.
– Tidigare var FBK inriktat på bränder och sanering, men i dag är arbetet mer varierande. Vi kan bli larmade till trafikolyckor, fallolyckor, eller om något händer ute i skärgården. Vi har en Busterbåt på släp som alltid står redo.
Djurräddning ingår också i arbetet, allt som oftast i form av en klassiker: rädda katten från trädet.
– Det är sällan vi egentligen behöver rädda katten, om man orkar vänta lite så kommer den oftast ner på egen hand. Svanar som fastnat i isen har vi också fått handskas med, berättar Österlund.
Många avtalskårer har också annan verksamhet vid sidan om själva räddningsarbetet - Lappvik är inget undantag.
– Vi har brukat hjälpa ortsbor med mindre jobb som att fälla träd och spola stora gårdar, det är ett sätt att samla in lite pengar. Vi brukar också delta i läger av olika slag, och ibland har Lappviks FBK ordnat rekreationsdagar i skärgården.