Snäppet från världssuccé
Maria Turtschaninoff står inför en magisk sommar. Nu är allt möjligt, dörren till det stora internationella genombrottet för den prisbelönta fantasyförfattaren står på glänt. Hennes senaste bok, Maresi, kommer ut i sju länder på fem språk.
Turtschaninoff
- Ålder: 38
- Familj: Man och barn.
- Aktuell för: Skriver som bäst en ny bok som utspelar sig i samma fantasyvärld som Maresi.
- Har skrivit åtta böcker. Arbetade tidigare som redaktör på Yle.
- Fruktar mest:Att något ska hända familjen.
- Hoppas på: En stressfri sommar då alla hålls friska.
- Person jag gärna vill träffa: Sommartid lever jag eremitliv och träffar mest bara familjen.
- Sommarens höjdpunkt: Att ligga i hängmattan och äntligen komma in i en riktigt bra bok.
– Visst tänker jag på det. Det är ju nu allt håller på att hända. Den engelska översättningen är klar och jag mejlade just med min tyska översättare.
Maria Turtschaninoff träffar oss på sitt favoritställe, Dönsby Bed&Breakfast i Karis.
– Jag kommer ofta hit för att skriva. Det är nära vårt hem, men här i lugnet kan jag koncentrera mig fullständigt. Inga obäddade sängar, ingen tvätt, ingen disk, inget dagis.
– Att komma till Dönsby är som att gå till jobbet.
Dönsby är en fullkomlig rödmylleidyll med blommande krikonträd och vita knutbräder. Spetsgardinerna fladdrar lätt i draget när värdinnan Nora Garusi tittar in.
Längre bort från stora världen kan man inte komma, men det är dit Turtschaninoff är på väg.
– Jag träffade min brittiska förläggare i Helsingfors. Det kändes mycket bra, säger hon och smakar på orden "min brittiska förläggare".
– De planerar att flyga mig till England när boken börjar marknadsföras.
Förlaget Pushkin Press har inte bara köpt rättigheterna till Turtschaninoffs succéroman Maresi, de har köpt rättigheterna även till de två kommande böckerna.
"Det är svårt att hitta tillbaka
till det lustfyllda läsandet.
Det har varit mitt största nöje på somrarna
och det känns konstigt när det försvunnit"
Den första av dem är på god väg. Författaren är just hemkommen efter en tio dagars intensiv skrivperiod i Visby på Gotland. Nu ska texten bearbetas så att manus är leveransklart i slutet av året.
– Då tas det om hand av min förlagsredaktör Sara Ehnholm-Hielm. Hon är helt oumbärlig för mig. Det är hon som format mitt författarskap, säger Turtschaninoff uppriktigt.
– Jag har inte gått någon utbildning i författande. Jag har till exempel ingen plan för mitt manus, bara en vag uppfattning. Det ska finnas en intressant huvudperson, en konflikt och en miljö. Mest funderar jag på hur där ser ut, fast jag får inte fastna i det för då blir det ingen berättelse.
Turtschaninoffs genre är fantasy. Förr skulle man ha kallat berättelserna sagor - för barn och vuxna. Trots att de är fantasiprodukter kräver de benhårt faktaunderlag och mycket research.
– För Maresi måste jag undersöka öars topografi och vad man lever av på öar. Där finns ett kvinnokloster så jag måste ta reda på vad de dyrkar och därför studerade jag vad man tillbad och vad man hade för ritualer före kristendomen.
– Orsaken till att jag stjäl och lånar från vår egen värld är att det ger en trovärdighet åt berättelsen, det berör läsaren.
Själv läser Turtschaninoff gärna fantasy och finlandssvenska kollegers böcker. Inspiration för det egna skrivandet söker hon i böcker om historia, antropologi och resor.
Att själv beröras av andras böcker har blivit allt svårare för Turtschaninoff. Allt färre påbörjade böcker blir slutlästa. Hon vet att hon inte är ensam om fenomenet.
– Jag trodde först att det beror på de sociala medierna. Att koncentrationen splittras, att man blivit äldre, att man har barn ...
– Det är svårt att hitta tillbaka till det lustfyllda läsandet. Det har varit mitt största nöje på somrarna och det känns konstigt när det försvunnit.
Turtschaninoff är stadsflickan från Kronohagen som alltid drömde om en egen trädgård. Den hittade hon i Karis.
– Husen blev billigare och billigare ju längre västerut vi sökte oss. I Ekenäs blev de igen dyrare, så vi stannade i Karis.
De direkta kontakterna med författarkollegerna har därför av naturliga orsaker minskat. Den personliga bloggen och Facebook är därför viktiga andningshål.
– Man inser att andra sitter och kämpar med samma skrivarvåndor som man själv.
Sommaren tillbringar hon i Västnyland. Resor lockar inte.
– Jag är för neurotisk för att resa på riktigt och blir stressad av blotta tanken. Om jag reser så gör jag det i fantasin.