Koverhar byter ansikte
Rivningen av det gamla stålverket är i full gång. Först rök transportbanden och kokstorken i hamnen. Sist försvinner "byxtornet" som tronar över stålverkets innersta kärna, masugnen.
– Jag får göra det roliga. Och det värsta.
Byggnadsingenjör Alexandra Forsén är med om sitt största projekt hittills i rivningsbranschen. Under drygt 1,5 år leder hon arbetet med att riva det konkursdrabbade stålverket i Koverhar, bit för bit.
Trettiofyra byggnader och konstruktioner ska vara borta i slutet av 2016. Kvar blir cirka 20 byggnader.
Rivningsarbetet inleddes på allvar i början av maj. Före det hade Forséns arbetsgivare, företaget Delete, studerat ritningar över stålverket på Hangöudd och funderat på hur man jämnar det med marken på bästa sätt.
Solen strålar över Koverhar den dag Forsén tar emot och visar runt. Skirt gröna småbjörkar sticker upp ur asfalten, på avstånd hörs maskinbuller och gnissel.
Medan hon rattar bilen ner till hamnen förklarar hon vad jobbet som arbetsledare går ut på.
– Jag får gå omkring och titta och peka ut vad som ska tas ner, på ett säkert sätt.
Det är den roliga delen. Den tråkiga är att sköta pappersarbetet. Forsén måste bland annat redovisa till myndigheterna hur mycket material man river och hur många personer som arbetar här.
Just nu är tolv personer sysselsatta på området. I något skede kommer de att vara omkring 20.
Allt sorteras
I hamnen står resterna av kokstorken. Ur en betongvägg sticker ett virrvarr av armeringsjärn ut. Bredvid ligger betongklumpar, förvridna metalldelar och ringlande transportband av svart gummi.
Det är här Delete började riva.
– Allt ska separeras, så vi kan återvinna materialet, säger Forsén.
Stål- och järnskrot går att sälja, kopparkablar likaså. Betongen är knepigare. En del kan återanvändas till olika markbyggen, en del blir avfall.
Delete lyckades sälja några transportband till en kund som behövde dem. Forsén tycker det är bra att banden fick ett nytt liv. Dels är det ett miljövänligare alternativ än att föra dem till en avfallsstation, dels ger det lite klirr i kassan.
Inne i kokstorken fanns fortfarande koks kvar. Den tar Delete till vara och försöker sälja.
– Det märks att folk gått omedelbart vid konkursen, säger Forsén apropå den kvarlämnade koksen.
En maskin är under infernaliskt gnissel i färd med att släta till marken i hamnen.
– Målet är att här ska finnas en bra grund att bygga upp något nytt, säger Forsén.
Tråkigare än på film
Rundvisningen fortsätter. Vi passerar öde fält, övergivna lok och skrothögar. Den som väntat sig dramatik med fallande fabrikspipor i ultrarapid blir besviken. Det mest dramatiska är en frontlastare som tömmer silohuset på koks inför rivningen.
– Nä, det är inte som på film. Det här är tråkigare, eftersom vi river på ett tryggt sätt, säger Forsén.
Under sina två år på Delete har hon bland annat hunnit ta ner ett kraftverk och ett vattentorn i Vanda, K-supermarket i Hangö, OP-gruppens huvudkontor i Helsingfors, plus ett och annat småhus. Nu är hon här.
När folk hör vad Forsén håller på med konstaterar de ofta att Koverhar är stort.
– Jag svarar jo, det är stort. Dem jag umgås med vet att jag är i rivningsbranschen. De tycker det är tufft att jag får vara med i stora projekt och får erfarenhet.
Till lärdomarna i Koverhar hör bland annat hur man river metall och bearbetar den till lämpliga bitar, som går att sälja.
Själva försäljningen kallar hon en hel vetenskap.
– Man ska veta vem som behöver vad.
Tufft att få lönsamhet
FN-steels stålverk gick omkull sommaren 2012. Sedan dess har konkursboet försökt sälja både maskiner och material för att täcka de enorma skulderna. Somt har man lyckats sälja, somt finns kvar.
Delete tog uppdraget att riva stålverket under en tid då priset på stål var bättre än i dag. Forsén konstaterar att det är tufft att få lönsamhet just nu.
En titt på olika skrotföretags webbsidor visar att priset på rostfritt stålskrot är cirka 70 cent per kilo just nu. På Taloussanomats sidor finns en översikt över råvaror. Priset på rostfritt stålskrot har gått ner 17 procent på ett år.
Men nu är Delete i gång. Man startade som sagt nere i hamnen. Sedan står silohuset i tur, därefter hallarna runt omkring och masugnens gasklocka.
Sist av allt rivs stålverkets hjärta – själva masugnen.
Den hann förnyas strax innan konkursen var ett faktum.
– Jag hoppas masugnen blir såld, det är synd att riva något som går att använda, säger Forsén.
FN-steel var en stor arbetsgivare och många människor drabbades av konkursen. Man kunde tänka sig att rivningen väcker stora känslor.
– En man på bensinstationen sade vemodigt: "Ni river vår fina fabrik." Sedan finns det unga som sagt att det är bra att vi river. Då är det lättare att glömma och det ger hopp om att något nytt kommer. Stålverket har stått som ett monument över konkursen, säger Forsén.Bakgrund
Arbetet pågår till slutet av 2016.
Företaget river 34 byggnader och lämnar kvar cirka 20 byggnader.
Målet är dels att göra förtjänst genom att sälja skrot och maskiner, dels att lämna en grund där ny verksamhet kan starta upp.
- Masugnen i Koverhar tändes för första gången i november 1961.
- Sommaren 2012 gick FNsteels stålverk i Koverhar i konkurs.
- Det har stått stilla sedan dess.
- År 2014 fick rivningsföretaget Delete Finland oy i uppdrag att riva stålverket.