Han fick liv i Fiskars gamla kraftverk
Vem kan motstå erbjudandet att rusta upp och driva ett gammalt kraftverk? Inte Fredrik Ek och Timo Karjalainen. Efter hårt slit kan de nu sälja miljövänlig el från Fiskars.
Regnet har strilat ner hela dagen och vattnet i Degersjön i Fiskars står högt. Fredrik Ek anländer lite försenad till intervjun tillsammans med sonen Markus, 7. Dagens arbetspass inne i Helsingfors är över, de två yngsta barnen är förda till en barnvakt och Ek har fortsatt från hemkommunen Sjundeå vidare till Fiskars.
Här, vid Valsverksforsen i Fiskars å, har han tillbringat många timmar tillsammans med företagspartnern Timo Karjalainen.
Orsaken ger sig till känna med ett dovt brummande. Ljudet tränger genom regnsorl och plasket från forsen.
Där Degersjön smalnar och mynnar ut i ån ligger nämligen ett gammalt kraftverk, byggt 1941.
Drivkraft på 1600-talet
Ända sedan 1600-talet har kraften i det forsande vattnet från sjön tagits tillvara.
De gamla bruken i Västnyland ligger som pärlor på tråd längs vattendragen: Antskog, Fiskars, Åminnefors, Billnäs ...
De tog sin energi ur vattnet och skogen och framställde järn. Nu för tiden klarar industrin sig inte längre på de små forsarna och vattendragen. Vattenkraftverket vid Fiskars å togs ur bruk 1991.
Men samhället behöver fortfarande energi.
För tre år sedan fick Fredrik Ek i uppdrag att räkna ut om det lönar sig att få i gång kraftverket.
Han gjorde jobbet i egenskap av energirådgivare på Svenska lantbrukssällskapens förbund. Beställare var Fiskars, ett bolag med anor.
– Fiskars hade dokument ända från 1700-talet över sjöar och vattennivåer, säger Ek.
För dyrt att köpa nytt
Både hans rapport, och andra utredningar Fiskars gjorde, visade att det kostade mycket att byta ut det gamla, rostiga maskineriet – mer än Fiskars var redo att investera.
Kåre Pihlström, skogschef på Fiskars, frågade om Ek själv var intresserad av att restaurera kraftverket. Bolaget ville trots allt få i gång det.
– Hur ofta får man en sådan chans? Jag har lekBakgrund
- Vattenkraftverket vid Valsverksforsen i Fiskars byggdes 1941 och var i gång till 1991.
- Den 2 januari i år startade elproduktionen igen.
- Fredrik Ek och Timo Karjalainen har restaurerat maskineriet, bolaget Fiskars har satt i stånd yttre konstruktioner såsom dammen och vattenrännan av betong.
- Ek och Karjalainen har satsat cirka 25 000 euro och över 1 300 timmar eget arbete på kraftverket.
- Det har haft en effekt på 100 kilowatt denna vinter.
- Elen används dels av grannen, möbelföretaget Nikari, dels säljs det vidare till Oulun Energia som i sin tur säljer strömmen under namnet Farmivirta.
- Nu på lördag kl. 13 invigs kraftverket och det är öppet hus. Adressen är Åkerraden 15, i samma hus som Nikari.
t med vattenhjul när jag var i Markus ålder, säger Ek och ögonen lyser.
Svaret var alltså ja.
– Det var att hoppa med huvudet före ner i brunnen.
Han behövde inte hoppa ensam. Timo Karjalainen, Bromarvbo med verkstad i Fiskars, var redo att hänga med.
De grundade företaget Fiskarsin Voima, förhandlade med bolaget Fiskars, och kom överens om att de restaurerar kraftverkets gamla maskineri och säljer den el som eventuellt kan skapas.
Fiskars äger utrymmena, Ek och Karjalainen hyr dem i 20 år.
Rost, svets och svett
Ek monterar raskt upp en filmduk och bjuder VN på en presentation av hur de fick liv i kraftverket. En rostig turbin på 2 500 kilo spelar huvudrollen. Genom den har sjövattnet strömmat, satt fart på turbinen och därmed på dess axel som går in till generatorn i tegelbyggnaden.
Rosten har varit en riktig bov. En av den förra vinterns riktigt kalla dagar, – 16 grader, sandblästrade killarna turbinen och kunde konstatera att rosten frätt hål i alla turbinblad.
Då tog de fram svetsen och förstärkte vingarna med mera järn.
– Det är inte så svårt att svetsa med MIG, säger Ek glatt.
Han utstrålar en sådan energi och entusiasm att man tror honom. Det är säkert lätt att svetsa.
Fast hela processen låter ganska tung. Ek konstaterar att tidtabellen inte hållit, vilket hans fru varit måttligt road av. Allt arbete har gjorts vid sidan av heltidsarbete i Helsingfors, samtidigt som familjen har tre barn i åldern 3–7 år hemma i Sjundeå.
Medan Ek och Karjalainen jobbade med maskineriet satte bolaget Fiskars i stånd betongrännan, den som leder vatten från Degersjön ner i ån.
Åtgärden måste göras oberoende av kraftverkets framtid. Betongen var nämligen sprucken. Både ränna och damm läckte. Eftersom rännan löper precis invid Fiskars egendom, huset på Åkerraden, riskerade hela byggnaden att få vattenskador.
Fastigheten hyser dels kraftverket, dels möbelföretaget Nikari.
Nu gjordes reparationerna så att man kunde ta vara på möjligheterna i vattenkraften.
Roligt projekt
Den andra januari i år var männen redo att köra i gång kraftverket.
– Det har gått över förväntan. Kraftverket går jämnt och fint. Projektet har varit roligt, fastän alla tidtabeller sprack, säger Ek.
Han och Karjalainen kan numera titulera sig kraftverksföretagare. Visserligen är det här ett litet kraftverk, men det snurrar på och producerar elektricitet som kan säljas. Effekten har varit 100 kilowatt denna vinter.
En del el går till grannen Nikari. Det handlar om cirka 20 procent av kapaciteten. Resten köper bolaget Oulun Energia och säljer vidare under namnet Farmivirta.
Ek hoppas kraftverket kan köra på så länge som möjligt och så småningom ge tillbaka den satsning som han och Karjalainen gjort.
Invigning och pris
Lördagen den 16 maj är det dags för invigning. Då kommer Finlands miljöcentral att överräcka ett pris till Ek, ett så kallat Hinku-pris. Det delas varje månad ut till företag, kommuner och organisationer som gjort en god en klimatgärning som bidrar till att minska utsläppen av koldioxid.
Det här är första gången en privatperson får priset.
I prismotiveringen sägs att Fredrik Ek, tillsammans med Timo Karjalainen, i två års tid på hobbybasis arbetat med att få i gång kraftverket.