Fler vrak kan gömma sig i gyttjan
Arkeologisk inventering av Södra viken önskas innan en större muddring tar vid.
Delar av spant och bordläggning som följer upp med lermassor från bottnen.
Det försöker man undvika i samband med en eventuell muddring av Södra viken i Ekenäs, en åtgärd som finns med i planerna för upprustningen av småbåtshamnen.
Misstaget skedde redan år 1977. Just i samband med en muddring skadades ett eller båda av de vrak som ligger någonstans utanför kanotklubbens strand.
Då följde trädelar med upp ur dyn. Ut ryckte inte endast VN (se faksimil), utan också museiverkets Risto Halme som tog en titt på vrakdelarna.
Blev fundersam
När VN-läsaren, Snappertunabon William Kenealy-Wirta tog del av de aktuella planerna för Södra viken blev han smått fundersam. Den pensionerade brandmannen och tidigare aktiva dykaren vet att det i vatten likt Södra viken kan gömma sig mer av marinarkeologiskt värde.
Finns det risk för att eventuella vrak stryker med i samband med en muddring? undrade han.
Saken är värd att kolla upp och det visar sig att Kenealy-Wirta är på rätt spår.
På Museiverket säger intendent Maija Matikka att Södra viken, som i flera hundra år fungerat som hamn, är ett så intressant område att verket gärna ser en marinarkeologisk inventering innan en eventuell större muddring inleds.
Matikka, som ansvarar för de marina lämningarna i västra Finland, berättar att hon kopplades in på projektet redan i höstas när planerna för hamnen höll på att utarbetas.
– Det finns inga hinder för att fördjupa viken, men det kräver att området först undersöks.
Olika metoder
Pengar har inte beviljats för hela den upprustningsplan för hamnen som samhällstekniska nämnden godkände i mars, men beslutet är att staden nu ansöker om tillstånd att få muddra. Anhållan kommer småningom att lämnas in, berättar stadens tekniska direktör Jan Gröndahl.
Muddermassorna beräknas röra sig kring 15 000 kubikmeter.
Maija Matikka säger att en arkeologisk inventering kommer att rekommenderas om och när Museiverket hörs i samband med tillståndsprocessen. Det gäller i synnerhet om muddringen går över zoner som tidigare inte rörts.
Inventeringen kan göras med hjälp av flera olika metoder, till exempel dykning, penetrering av bottensedimenten och användning av ekolod och undervattenskamera.
– Arbetet behöver inte nödvändigtvis utföras av Museiverket. Det kan också göras av något företag.
Förutsättningen är att jobbet övervakas av en utbildad arkeolog, säger Maija Matikka.
Jan Gröndahl berättar att den tilltänkta muddringen inte sträcker sig över det område där de två kända vraken ligger. I övrigt är han helt införstådd med att entreprenaden kan förutsätta en inventering.
Också Maija Matikka utgår från att allt sker i gott samförstånd med staden. Det är i allas intresse att eventuella vrak upptäcks i tid, påpekar hon.
– Det här området är så intressant att det också borde vara en arkeolog på plats då själva muddringen görs.
Samma regler
Fornminneslagen gäller likaväl till sjöss som på land. Den som stöter på fynd som kan antas vara över 100 år gamla har en skyldighet att anmäla dem till myndigheterna
Maija Matikka säger att ett vrak inte behöver betyda att en muddring måste avbrytas för gott. Det viktiga är att fyndet dokumenteras. Är det av mindre värde är det inte uteslutet att det kan förstöras efter regelrätt dokumentation.
Ett exempel är vraket söder om vågbrytaren i Västra hamnen i Hangö. Det ska undersökas i sommar och kommer småningom att begravas under massorna när hamnen utvidgas.
- I Södra viken ligger i varje fall två vrak, som båda finns med i fornlämningsregistret. Vraket "Södra viken 1", med nummer 1 487 i registret, ligger på 1-2 meters djup och bedöms vara ungefär 25 meter långt. "Södra viken 2" med numret 1 488 ligger i närheten på samma djup och bedöms vara ungefär 17 meter långt.
- Vraken har inte tidsbestämts – närmast då dendrokronologiskt, dvs. utifrån årsringarna i träet – men de har bedömts härstamma från 1800-talet. I registret sägs att vraken var kända redan på 1960-talet.
- Ett stycke norrut, utanför Västvallen, ligger ett vrak cirka 20 meter från stranden på ungefär 1 meters djup. Också det har bedömts härstamma från 1800-talet. Vraket har nummer 2 627 i fornlämningsregistret.