Skatten på havets botten
För mer än 500 år sedan blev Hansaskeppet Hanneke Wromes tragiska öde en välsignelse för kusten. Nu har skeppsvraket hittats utanför Jussarö och dess historia fortsätter att fascinera.
Det närmar sig sen höst år 1468 och säsongen är snart över för handelsfartygen på Östersjön. Det mäktiga Hansaförbundet har hållit skeppet Hanneke Wrome förtöjt så länge som möjligt i Lübeck för att undvika sjörövarna som färdas på de södra delarna av Östersjön och kapar skepp på väg till Sverige.
Hansans plan är att sända i väg kapten Hanneke Wrome (därav även skeppets namn) med årets sista konvoj till Stockholm och sedan vidare till den viktiga handelsstaden Reval, dagens Tallinn. Den 11 november lämnar han Lübeck med tre andra skepp och sätter kurs mot det svenska rikets ännu unga huvudstad.
skeppets förlisning var
Skeppet Hanneke Wrome är en av sin tids största och ståtligaste holkfartyg och bär med sig en rik last, bland annat 10 000 guldmynt, så kallade "gulden". Efter att ha kommit fram till Arnholma i Stockholm fortsätter skeppet mot Reval tillsammans med ett annat Hansaskepp. Bland de 200 passagerarna finns flera borgare och deras barn, bland annat frun och sonen till riddare Lars Axelsson Tott, Raseborgs hövitsman. De hade stigit ombord i Stockholm eftersom Axelsson bjudit in dem till slottet Raseborg.
Skrovet splittras
När de bägge skeppen på den tjugonde dagen endast befann sig tio mil från Tallinn möttes de av ett svårt oväder som tvingade dem att ändra kurs och styra mot den svenska (finländska) kusten. När stormen fortsatte under natten stötte Hanneke Wrome på grund och dess skrov slets sönder med detsamma. Alla människor ombord drunknade och den största delen av varorna sjönk till bottnen, samtidigt som det andra skeppet mirakulöst klarade sig helskinnat och slutförde färden till Tallinn.
En del av lasten spreds vida omkring, flöt i land i skärgården, samlades i tre års tid upp av ortsborna och såldes bland annat i Kyrksund i Hitis. Vraket efter Hanneke Wrome hittades aldrig.
Tidvattnet vänder
Ett halvt millennium senare går dykaren och vrakletaren Rauno Koivusaari genom dokument som samlats om det försvunna skattskeppet i Finska viken. För en vecka sedan var Helsingin Sanomat (1.5.2015) först med nyheten om att Koivusaari nu tror sig ha hittat det som finns kvar av Hanneke Wrome.
Hansaholken ligger på havsbottnen söder om Jussarö.
– När jag gick igenom dokumenterat material om skeppets förlisning var det faktiskt inte alls så svårt att peka ut den faktiska haveriplatsen, säger Koivusaari.
Han säger att han bland annat använt sig av material sammanställt av Jalmari Jaakkola (Unohtunut keskiaikainen suurhaaksirikko), hans artikel inom ämnet publicerades redan 1947. Koivusaari tror att orsaken till att ingen har lyckats hitta vraket tidigare har varit användningen av olika måttenheter i kartor och brevväxling efter olyckan. Det har använts både tyska mil (Hansans måttenhet) och league (en gammal enhet med många varianter som användes redan under romartiden).
– Efter att ha växlat mellan enheterna och prövat olika längdtal mätta från Tallinn, där det andra skeppet gick i hamn, pekade båda måtten på exakt samma ställe. När vi hade den ungefärliga positionen klar tog det inte länge för teamet att hitta skeppsvraket. Jag hörde att det varit dykare i området nu på måndagen, men de har sökt på helt fel ställe, säger Koivusaari och skrattar.
Vilket vrak?
Koivusaari är övertygad om att det är Hanneke Wromes vrak som han hittat utanför Jussarö. Förutom att fyndet är ett direkt forskningsresultat av den gamla brevväxlingen, menar Koivusaari att stormens riktning och lasten som skärgårdsborna samlade upp på 1400-talet också tyder på att det är frågan om hansaskeppet:
– Om man kunde samla upp vrakdelar under tre års tid så långt västerut som Hitis, måste det ha varit frågan om en mycket kraftig östlig vind. Dessutom måste skeppsbrottet ha skett i den yttre skärgården, annars skulle inte spridningen ha varit så stor. Kriterierna överensstämmer med den riktning Hanneke Wrome måste ha satt ut när rutten ändrades från Tallinn tillbaka mot det finländska fastlandet. De stämmer också överens med haveriplatsen utanför Jussarö, säger han.
Betydande fynd
I Finland känner Museiverket endast till fem stycken medeltida skeppsvrak, så om dateringen visar att skeppet är från den tidsperioden blir fyndet utanför Jussarö otroligt värdefullt även om det inte skulle vara frågan om Hanneke Wrome.
– Det här är ett mycket sällsynt fynd och därför väldigt viktigt. Vi är glada och entusiastiska över att inleda undersökningen kring vrakfyndet, säger Riikka Alvik, forskare på Museiverket.
Det var också Koivusaari som 1991 fann Finlands mest berömda skeppsvrak, nederländska Vrouw Maria, som sjönk i Nagu skärgård 1771. Även där stod Museiverket för mycket av den påföljande forskningen och Alvik menar att Koivusaaris expertis tas på allvar.
– Vi har redan haft möten med honom där han redogjort för fyndet och nu är nästa steg att ta ett träprov av vraket för att kunna göra en korrekt datering av materialet.
Koivusaari har önskat att Helsingfors universitet ska delta i vrakforskningen och Alvik nämner samarbete både med Raseborg och Tallinn. Museiverket siktar på att kunna göra de första dykningarna till vraket i juni, men eftersom det i praktiken ligger vid öppet hav måste förhållandena vara de rätta.
– Oavsett så ska det göras i början av sommaren. Det här fyndet är av en sådan kaliber att ju snabbare undersökningarna kommer i gång, desto bättre, säger Alvik.
Koivusaari säger att hans team kommer att göra dykningarna tillsammans med Museiverket och det är ännu en sak han vill hitta på havsbottnen. Guldet, som är värt upp mot 50 miljoner euro.