Gnägget var före sin tid
Året är 1974. Kjell Ekholm spelar Rock The Boat av Hues Corporation. Basen vibrerar i de gamla stockarna. Ölet säljs metervis och cigarettröken luktar fest. Ungdomlig lycka kittlar i magen.
Det har gått 45 år sedan diskoteket Gnägget öppnade sina dörrar. De som upplevt krogens glansdagar är fortfarande lyriska. Musikredaktören och numera författaren Kjell Ekholm har skrivit en bok, Gnägget på Stallören, om ett fenomen som han tror vore svårt att åstadkomma i dag. När Gnägget öppnade föll många pusselbitar på plats. Framför allt fanns det en beställning på ett diskotek.
- Gnägget öppnades av krögare Björn "Nalle" Lindqvist den 4 maj 1970 och stängdes hösten 1991 av en annan aktör.
- Till Gnäggets trognaste discjockeyer hör Peter "Skruven" Lindqvist, Jonte Gahnström, Hasse Nyman, Ben Malén, Stefan Möller, Peter "Petski" Andersson och Kjell Ekholm.
- Gnägget är aktuellt i och med Kjell Ekholms bok Gnägget på Stallören, som ges ut av Västnyländska kultursamfundet.
– Det var ingen tillfällighet att Finlands första kommersiella diskotek öppnades just i Ekenäs, säger Ekholm.
Redan på stadens första ungdomsgård i början av 1960-talet ordnade man mer eller mindre regelbundet ett tio i topp-evenemang där ungdomarna fick rösta fram de bästa låtarna. Vid skivspelaren satt bland andra Hasse Nyman som skulle bli en av Gnäggets mest trogna discjockeyer.
Men diskovågen hade inte sköljt färdigt. De äldre men fortfarande minderåriga ungdomarna vill ha ett eget ställe. Med hjälp av ungdomsledaren Nils Kottelin öppnade ungdomarna mer eller mindre själva det första kommunala diskoteket i Finland: Apsi-disco. Man var först, och kanske sist, på andra fronter också – diskoteket sponsorerades av Sinebrychoff som gjorde den populära läsken Apsi men liksom i dag även bryggde öl.
Tidens puls
Men den 4 maj, bara ett halvår efter Apsi-discos invigning, var det dags för Gnägget, att se dagens ljus. Med förebilder som Club 33 i Köpenhamn och Tiffany's i London inredde krögare Björn "Nalle" Lindqvist det gamla tullmagasinet i saloonstil där gamla föremål fick en betydande roll i inredningen.
– På den tiden fanns det inte ställen som var inredda och fungerade som diskotek permanent, förklarar Ekholm.
Från och med den 1 januari 1969 kunde barer sälja mellanöl i Finland. Gnägget var ett av de första ställena som utnyttjade den möjligheten. Men det var inte bara ölet som gjorde Gnägget speciellt. Det var något med stämningen. Den stämningen tror Ekholm de tidiga discjockeyerna Jonte Gahnström och
Skruven Lindqvist lade grunden till.
– De hade verkligen fingret på tidens puls och gjorde ett stort jobb när de valde och skaffade musik att spela. De spelade personlig musik men lyckades samtidigt fylla dansgolvet.
– Vi tog in bra musik. Vi hade en budget som Nalle hade gjort upp för oss som vi köpte skivor för i Helsingfors och i Åbo. Hittade man något riktigt bra kunde man köpa det själv, säger Nyman, Gahnström och Lindqvist.
Krånglig start
När Ekenäs och Finland skulle få sitt första kommersiella diskotek var farhågorna flera. På insändarspalterna i VN skrev pseudonymer som Björnjägare om ofog på båtarna i hamnen, om övermäktig biltrafik på Stallören och om hänsynslös exploatering av idyllen. Det skulle visa sig att det också fanns andra intressen än allmänhetens som kolliderade med Lindqvists planer.
–Det var överraskande att se hur det kommunalpolitiska livet fungerade förr. I dag är den kommunala beslutsgången mer öppen.
Ekholm har också med fasa sett tillbaks på säkerhetsaspekterna av Gnägget. Lokalen var registrerad för 120 personer men vissa kvällar kunde man ta in flera hundra.
– En av de intervjuade i boken konstaterade att man var odödlig på den tiden.
I dag är det gamla tullmagasinet ett av Forststyrelsens så kallade naturum där man informerar allmänheten om den lokala naturens särprägel.
– När man kommer hit tidigt på morgonen kan man ännu känna en doft av Gnägget, säger Lotta Söderlund som är föreståndare på Ekenäs naturum.
Det är lite den doften Ekholm vill komma åt med sin bok.
– Jag vill bjud gamla Gnäggetbesökare på en nostalgitripp. Men jag vill också förklara för yngre generationer varför mamma och pappa eller rättare sagt mormor och morfar trivdes så bra där.
Boken ges ut av Västnyländska kultursamfundet.