Färre föräldrar stannar hemma länge med barnen
Allt färre föräldrar lyfter hemvårdsstöd och de som gör det lyfter stödet under en allt kortare tid. Pressen att hänga med i arbetslivet är en orsak till trenden.
Det finns flera olika anledningar till att antalet föräldrar som lyfter hemvårdsstöd sjunkit de senaste tre åren. För det första föds färre barn, vilket enligt ledande forskare Anita Haataja vid FPA:s forskningsavdelning, har en koppling till osäkerhet på arbetsmarknaden.
– Då familjerna känner otrygghet väntar man med att skaffa barn.
Just nu ligger nativiteten på 1,71 barn per kvinna. I Nyland är siffran ännu lägre, bara 1,55. Så låg har inte siffran varit sedan början av 2000-talet. Ännu 2010 låg siffran på topp, då var den 1,87 barn per kvinna. Sedan dess har födelsetalet i landet sjunkit drastiskt.
För det andra har kommunerna skurit ner på, eller helt dragit in, bidragen till familjerna. Kommuntillägget kan för många familjer vara en avgörande faktor för hur länge föräldrarna har råd att stanna hemma med sina barn konstaterar Haataja.
Några exakta procentuella uträkningar över hur många som låtit bli att lyfta hemvårdsstöd de senaste åren finns inte att tillgå, men mängden utbetalda förmåner talar däremot sitt tydliga språk. I hela landet sjönk antalet föräldrar som lyfter hemvårdsstöd från 65 246 i mars år 2013 till 59 728 i mars detta år. Samma siffror för Västnyland var 2 271 år 2013 och 1 881 år 2015.
Osäker arbetsmarknad påverkar
Även de som har jobb, och därför vågat bilda familj, kan bli påverkade av att arbetslöshetsprocenten i Finland hela tiden stiger. Hot om uppsägningar får föräldrar att gå tillbaka till jobbet snabbare än de kanske från början tänkt sig för att hänga med i branschens utveckling och på så sätt säkerställa att man fortfarande är attraktiv på arbetsmarknaden.
– Man tänker på den egna karriären och på att tjäna en hyfsad pension, vilket alltid är klokt. Samtidigt har ju föräldrar som är vårdlediga ett anställningsskydd och kan inte bli uppsagda under ledigheten, men hot om uppsägning kan såklart bli aktuellt då de kommer tillbaka, säger Haataja.
Förvånande är att så få mammor, som får sitt andra barn innan det första hunnit fylla tre, i dagens läge stannar hemma tills det andra barnet föds. Detta trots att de skulle ha rätt att behålla sitt jobb och dessutom få samma dagpenning för det andra barnet som för det första.
– Meningen med den politiska reformen som genomfördes på 1990-talet, att dagpenningen skulle vara den samma som för första barnet, var att trygga en bättre inkomst för dem som var hemma länge, ändå väljer många mammor i dagens läge att jobba mellan varven. Det finns helt enkelt andra faktorer som tycks styra valet att bli hemma eller inte.
Haataja uppger att grovt sett hälften av alla förstföderskor får ett barn till innan det första barnet fyllt tre år, men att bara drygt hälften av dessa stannar hemma tills det andra barnet föds.
Ett eget beslut
Jeanette Frilund är för tillfället hemma med sitt andra barn, ettåringen Arvid. Hon planerar att gå tillbaka till jobbet i september då Arvid fyller ett och ett halvt år. På samma sätt gjorde hon med sin förstfödde son Edvin. Att stanna hemma tills barnen fyller tre var inget alternativ för henne.
– Det händer mycket i den bransch jag jobbar i. Om man är hemma i tre år finns det en risk för att man inte hänger med i utvecklingen. Då jag bara hade ett barn tänkte jag också på att det kanske snart kommer ett barn till och att jag då igen måste bli borta en tid från jobbet, varför det kändes bra att jobba lite mellan varven. Jag hann arbeta i ett och ett halvt år innan Arvid föddes.
Frilund poängterar att hon aldrig kände någon press från arbetsgivarhåll att hon snabbt måste tillbaka. Ekonomin var heller ingen avgörande faktor för henne att gå tillbaka på jobb.
– Då man som jag lever på hemvårdsstöd bara under en kort tid går det att justera sin ekonomi i förväg, så att man hinner spara lite pengar, säger Frilund.
Avgörande för hennes beslut var däremot känslan av att ett barn vid ett och ett halvt års ålder kan klara sig i dagvård, varför just det blir längden på hennes hemmavistelse nu liksom då. Dåligt samvete för att Arvid ska börja på dagvård som ettåring har Frilund inte.
– Jag tycker det har blivit mer acceptabelt att återvända till jobbet i ett ganska tidigt skede. Jag tycker om mitt jobb och vill gärna kombinera familj och arbete. För mig innebär arbetet en motvikt till familjelivet.
Känner hård press
Lisa, som är i samma situation som Frilund och ska börja jobba igen i höst då hennes barn blir ett och ett halvt år, vill förbli anonym på grund av den press hon känner från arbetsgivarhåll. Hon uppger att beslutet om att snabbt återvända till arbetet inte enbart kom från henne själv.
– Jag märkte redan då jag meddelade att jag var gravid att min chef blev stressad på grund av de arrangemang som måste göras då jag skulle bli hemma. Jag fick genast frågan om hur länge jag tänkte bli hemma, vilket jag ju inte då kunde svara på. Nu då jag meddelat att jag kommer tillbaka på hösten vill min arbetsgivare omedelbart skriva ett kontrakt angående min återkomst, trots att jag ännu skulle ha rätt att ändra mig på den punkten.
Att Lisa har en position med personalansvar i ett större företag får också henne själv att känna sig pressad till att snabbt återvända.
– Jag inser att det inte går att leda folk om man varit borta alltför länge, om man inte hänger med i utvecklingen inom branschen. Under min ledighet har jag därför hälsat på flera gånger på kontoret för att höra vad som är på gång på min arbetsplats.
Någon tanke på att stanna hemma tills barnet är tre år fanns inte från början, men Lisa ville heller inte gå tillbaka genast då föräldrapenningen tog slut.
– Jag ville inte att mitt barn skulle börja i dagis utan att kunna gå eller prata. Tiden då ett barn är litet är så kort, det gäller att ta vara på den. Samtidigt vet jag att om jag vill satsa på min karriär, vilket jag vill, så måste jag tillbaka snart. Det är en svår balansgång.
Att få ekonomin att gå ihop är ytterligare en faktor som påverkat Lisa i hennes beslut.
– Det är klart det underlättar att ha två inkomster i ett hushåll. Vi har ett huslån att tänka på.
Hemvårdsstöd - men bara en stund
Både Lisa och Jeanette är typexempel på föräldrar som lyfter hemvårdsstöd i Finland i dag. Enligt Anita Haataja är det i åttiofem fall av hundra mamman som lyfter stödet och precis som i fallen ovan gör man det för en ganska kort tid. Ända fram till 2000-talets början var det vanligare med längre hemvårdsstödperioder.
– Att pappor i allt högre grad tar ut sin faderskapsledighet betyder att barnet hunnit bli nästan ett år då stödet helt tar slut och då går en del barn till dagis. Det kan ha påverkat att mängden föräldrar som lyfter hemvårdsstöd sjunkit. Ännu är det dock bara omkring fem procent av papporna som ansöker om hemvårdsstödet, det är mammorna som blir hemma, säger Haataja.
Lisa heter egentligen någonting annat.