Feldt-Ranta klarar gränsen
Socialdemokraterna tappar stort men en av dem som behåller sin plats är Maarit Feldt-Ranta.
Det råder djup besvikelse på Socialdemokraternas valvaka i Helsingfors och för dem som klarar marginalen och tar plats i riksdagen råder det sorgblandad glädje.
En som under början av kvällen inte var säker på om hon får fler än en röst är Maarit Feldt-Ranta.
– Jag röstade på mig och min son som röstade för första gången gjorde det. Så två röster borde jag ha.
När rösträkningen framskred stod det klart att betydligt fler nylänningar än så står bakom henne: långt över 7 000, och med det torde hon ha en garanterad plats i sin krets där också ordförande Antti Rinne åker in som ny riksdagskandidat.
Kampanjen har för hennes del varit lite annorlunda, eftersom hon innan den var ganska länge på sjukledigt.
– Folk har kommit och berättat hur roligt de tycker att jag är i skick, och ser ut att må så bra. Det har alltså inte varit någon politik kampanj där man talar om pensioner eller barnbidrag med mig, utan mer human interest.
Att få fortsätta i politiken är en av de saker hon verkligen vill göra.
– Numera lever jag fullt oberoende av vad jag gör. Är det politik, vänner, ute i skogen – jag lever i ögonblicket.
Vad förväntar sig västnylänningarna av dig?
– Det finns flera sorters politiker i riksdagen. Sådana som är utpräglade lokalpolitiker, sådana som är utpräglat internationella eller profilerade på kultur, eller sociala frågor. Jag har alltid varit en allmän politiker och aldrig lovat något i valen, förutom att göra mitt bästa. Jag har aldrig sagt att jag ska jobba för Västnyland men det är klart att jag har rötterna där så starkt – Karisbo i fjärde generation – så behöver jag inte säga så mycket. De vet att jag är därifrån.
Men ska hon lyfta fram någon fråga som är viktig också för rikspolitikern så handlar den om transport.
– Jag har aldrig känt att mina väljare tänker att jag i riksdagen skulle bestämma att nu ska allt det goda landa i Karis men de vet att jag kämpar för Kustbanan, som är livlinan till Västnyland.
Särskilt mycket pengar har hon inte heller lagt på kampanjen. Det har mest handlat om att röra sig ute på folk. Under valkampanjerna har det ändå talat mycket om kampanjtak, bland annat då det framgår att en del kandidater använder tiotusentals euro på sina kampanjer.
– SFP:s varje byakandidat har mera pengar att röra sig med än mig. De har så mycket fyrk att det blir ett dilemma hur de ska täckas använda allt. Jag tycker definitivt att vi borde införa kampanjtak för det för det är ett dilemma ur demokratins synpunkt att andra än SFP:s kandidater måste köpa sig så mycket synlighet.