De ger både medhåll och mothugg
Marko Reinikainen och Anders Adlercreutz profilerar sig rätt lika inför valet och inleder valduellen med idel medhåll. Tydliga skiljelinjer framträder ändå i fråga om Nato, en basinkomst och hur nästa regering ska se ut.
– Vi verkar tycka ganska lika, hur ska det bli någon duell, säger Reinikainen som hunnit slänga ett öga på Adlercreutz hemsida.
Han håller till exempel med Adlercreutz om att lagen om offentlig upphandling borde ändras så att man kan beakta kvalitet i större utsträckning och inte vara tvungen att välja det billigaste alternativet.
– Då kan man undvika till exempel mögelskolor, säger Adlercreutz.
- Marko Reinikainen
- Född: 1966.
- Från: Raseborg.
- Parti: De gröna.
- Yrke: Chef vid Tvärminne zoologiska station.
-
Valteman: Miljö (speciellt Östersjön), jämlikhet och jämställdhet, internationell solidaritet.
- Anders Adlercreutz
- Född:1970.
- Från: Kyrkslätt.
- Parti: Svenska folkpartiet.
- Yrke: Arkitekt, företagare.
- Valteman: Barn och utbildning, företagsamhet, miljö och byggande.
Värnar om Östersjön
Båda betonar miljöfrågor, bland annat Östersjöns tillstånd.
– För Östersjöns del är det viktigt att satsa på forskning som ger oss svar som berör jordbruket. Man kan inte skylla på att jordbrukarna inte skulle försöka, säger Adlercreutz.
– Anders har helt rätt gällande jordbruksdiskussionen. Det har blivit så att jordbrukarna känner sig utpekade, till och med individuellt. Det finns redan åtgärder och pengar, men systemen är inte rätt uppbyggda. EU-stöden används i stället på sätt som skadar miljön och byråkratin är alltför svår. Vi borde eftersträva en regering som vill jobba för att ändra på detta gentemot EU, säger Reinikainen.
Olika syn på Centern
Just miljöfrågor är en anledning till att Reinikainen ställer sig ytterst tveksam till en regering med både De gröna och Centern. Han ser hellre att det egna partiet får sällskap av SDP, SFP och något stödparti "som inte är Sannfinländarna".
Adlercreutz favoritregering den kommande perioden består däremot av SFP, Centern, Samlingspartiet och De gröna.
– Jag tror att Centern rättar sig i leden och det är viktigt att tänka på mer än städerna och också beakta landsbygden, säger Adlercreutz.
För och emot Nato
Kandidaterna är ense om att Finland behöver ett trovärdigt försvar och att säkerheten är av yttersta vikt, men oense om hur man når det målet.
Borde försvaret få mer resurser och borde Finland utreda och eventuellt anhålla om medlemskap i Nato?
– Resursfrågan hänger samman med om vi går med i Nato. Som alliansfria och trovärdiga måste vi sätta till mycket resurser. Då kan man genom en allians komma billigare undan. Det är det enda pragmatiska alternativet. Man borde se det mer som en mekanisk uppgift för staten att sköta och inte se Nato som ett spöke, säger Adlercreutz.
– Jag vill inte att Finland går med i Nato. Med läget vi har i dag är Ryssland så oberäkneligt att en utredning om Natomedlemskap vore oroväckande. Det konkreta samarbetet med Sverige är ett bättre exempel och resurseffektivt, säger Reinikainen.
Adlercreutz kontrar:
– Försvarssamarbete med Sverige är bra, men inte tillräckligt. Jag talar ryska och har följt med ryska medier, där florerar väldigt mycket paranoida föreställningar och vi ses som en del av väst och därmed Nato redan nu, men utan några som helst garantier.
Reinikainen tycker ändå annorlunda:
– Ukraina vände sig mot EU i frågor om ekonomi och det gick som det gick. Om vi viftar med Natoflaggan är det ännu farligare.
Adlercreutz svarar att Ryssland ser Ukraina som en del av öst, men Finland som en del av väst.
Basinkomsten för dyr?
De grönas valprogram är det enda med ett klart ställningstagande för en basinkomst. Reinikainen omfattar partiets linje, men har inte ärendet som en hjärtefråga.
– Basinkomsten har en poäng och de uträkningar som De grönas rådgivare har gjort visar att det inte skulle bli dyrare än nuvarande system, men ändå mycket bättre.
Adlercreutz konstaterar att det är en intressant tanke, men så dyr att vi måste söka andra sätt att göra systemet smidigare och avskaffa flitfällor.
– Om vi hittar en modell som fungerar ekonomiskt vore den välkommen men en sådan modell har jag inte sett till ännu. Det är klart att all behovsprövning nu skapar mycket byråkrati. En basinkomst borde vara regressiv, men då är det inte längre fråga om en basinkomst.
Lättare för företagare
Reinikainen anser att en basinkomst får folk att våga pröva på företagsamhet mer och underlättar för företag att hitta folk som är redo att jobba deltid eller tidbundet.
Adlercreutz är delvis av samma åsikt och vill att man ska kunna pröva på företagsamhet utan att direkt mista sina stöd.
För att gynna företagsamheten vill han också jobba för mer "flexibilitet på arbetsmarknaden". Han avser att det borde bli billigare att anställa folk och lättare att säga upp dem.
– I dagens läge är det för riskfyllt att anställa. Många småföretag vågar helt enkelt inte göra det då det finns behov.
Reinikainen håller med om att behovet på arbetsmarknaden har förändrats.
– Snuttjobb har blivit ett skällsord men det är en realitet att det behövs mycket visstidsanställda. Där kommer basinkomsten in. Du blir inte bestraffad för att jobba.
Utbildningen viktig
Adlercreutz vill reformera utbildningssystemet och avser främst en inställningsfråga.
– Vi borde inse att vårt skolsystem är en av våra främsta konkurrensfaktorer. Det är den vägen vi lockar hit kapital och gör oss internationellt konkurrenskraftiga. Den nya läroplanen tar bra fasta på till exempel sociala färdigheter och källkritik.
Cirkeln sluts med medhåll av Reinikainen.
– Finansieringen av högskolor sackar efter. Det satsas relativt mycket på innovationer, men det ger inte så mycket. Man måste komma ihåg att flera innovationer, som pekskärmar, har kommit till genom grundforskning.