Inte en gång till i samma regering
Riksdagsvalskandidaterna Maarit Feldt-Ranta (SDP) och Raija Vahasalo (Saml) har vitt skilda åsikter om hur de ska få Finland på fötter igen.
Kampen om vilket parti som blir Finlands näst största hårdnar dag för dag. Både Samlingspartiet och Socialdemokratiska partiet ser enligt Yles prognos ut att gå rejält på back, vilket skulle betyda att bägge två tävlar om en andra plats tillsammans med Sannfinländarna.
Valets vinnare ser däremot utan tvekan ut att bli Centern. Centern har uttryckt sin vilja att i så fall gärna samarbeta med SDP i regeringen, något som Maarit Feldt-Ranta inte har något emot.
– Vi har tidigare fått mycket gott till stånd tillsammans i regeringssamarbete. Att sitta i samma regering som Samlingspartiet har däremot inte de senaste åren varit så lyckat. Det var inget kärleksäktenskap från första början, förtroende saknades helt. Vi har haft svårt att komma överens i många frågor och mycket av vår tid har gått åt till oväsentligheter.
Samlingspartiet på samma linje
Raija Vahasalo tycker det låter gammalmodigt, rentav skrämmande, med en center-vänsterkoalition. Själv skulle hon gärna bilda en blå-grön regering, bestående av Samlingspartiet, Centern, Kristdemokraterna, SFP och De gröna.
Liksom Feldt-Ranta ser hon det inte som sannolikt att Samlingspartiet sitter i samma regering som SDP en gång till, men hon vill ändå poängtera att den sittande regeringen trots allt klubbat igenom nittio procent av frågorna som legat på bordet.
– Det var bara på målrakan som det skar sig mellan partierna, vilket säkert kan påverka valutgången är jag rädd.
Feldt-Ranta tror också att bråken som utspelat sig mellan SDP och Samlingspartiet sätter sina spår hos väljarna.
– Fyrtio procent vet ännu inte hur de ska rösta och jag är rädd att många av dem nu väljer att inte rösta alls efter att några frågor föll i riksdagen. Jag hoppas väljarna inser att alla politiker inte blivit galna, utan att det handlar om några enstaka politiska konflikter mellan regeringen och kultur- och grundlagsutskotten.
Och gnabbet fortsätter
Enligt Vahasalo jublar fältet över att vårdreformen och också de planerade nedskärningarna inom andra stadiets utbildning föll.
– Lärarna kan dra en suck av lättnad då de får fortsätta jobba ostört, tills ärendet kommer upp igen i nästa regering.
– Hör jag rätt att kulturutskottets ordförande själv tycker det var bra att utbildningspropositionen föll, frågar Feldt-Ranta nu upprört.
Hon störs av det faktum att de planerade nedskärningarna inom utbildningen var en del av regeringsprogrammet, och SDP hade räknat med att det skulle hålla hela vägen. Att Vahasalo, i egenskap av utskottets ordförande, lyfter fram något positivt i misslyckandet får Feldt-Ranta att se rött och misstänka att Vahasalo inte stod helhjärtat bakom regeringsprogrammet.
– Nej jag är inte glad, jag sa att man ute på fältet är glada. Det är en viss skillnad, säger Vahasalo.
Samma målsättningar - olika vägar
När riksdagskandidaterna riktar blickarna framåt och funderar över hur Finland ska ta sig på fötter igen är det också med olika utgångspunkter. Där SDP anser att 4 miljarders nedskärningar ska räcka, har Samlingspartiet omfattat Finansministeriets förslag om 6 miljarder nedskärningar.
– Finlands läge är mycket svårt. Det skulle vara viktigt att vi åtminstone är överens om situationens allvar, säger Vahasalo.
I stället för att göra stora nedskärningar vill SDP få fart på exporten och öka mängden arbetstillfällen med 100 000.
När Feldt-Ranta redogör för hur SDP tänker om bland annat skattepolitiken konstaterar Vahasalo att partierna har något gemensamt - att sänka inkomstskatten.
– Försök inte säga att vi tänker lika, för det gör vi inte. Där Samlingspartiet vill sänka skatterna för alla, också de som tjänar mycket, vill SDP enbart sänka inkomstskatten för dem som tjänar under 40 000 euro per år. De som tjänar över 70 000 kan axla lite mer ansvar nu, säger Feldt-Ranta.
Regional önskelista
Vad de två västnylänningarna skulle jobba för i den egna regionen är till skillnad från övriga frågorna förvånansvärt lika. Kustbanan och Hangö-Hyvinge-banan finns på bägges önskelista. Vahasalo nämner ännu andra stadiets utbildning som måste tryggas i Hangö.
– Att Raija nämner banan mellan Hangö och Hyvinge tycker jag är konstigt med tanke på att hennes partikamrater Alexander Stubb och Paula Risikko satte käppar i hjulet då jag försökte få fram pengar till det, säger Feldt-Ranta.
– Varför vill du föra fram de punkter vi är oense om då vi äntligen hittat några frågor som vi för en gångs skull är överens om. Vad är idén med att hela tiden försöka mucka till gräl, undrar Vahasalo utan att ge ett entydigt svar på hur det övriga partiet ställer sig till de lokala satsningarna.