Med 27 605 steg till Tenala kyrka
Ett mål med de pilgrimsvandringar Ekenäsnejdens svenska församling ordnar är att binda samman dess kyrkor. Nyligen gick en grupp från Ekenäs kyrka till Tenala kyrka
– Det måste finnas ett samband mellan gång och tanke, för det händer något med tankarna när du går, säger Ann-Sofi Storbacka.
Med hatt på huvudet och ryggsäck på ryggen vandrar församlingspastorn och familjerådgivaren mot Tenala tillsammans med fjorton andra.
Det här är den andra pilgrimsvandringen kaplan Monica Cleve och ungdomsarbetare Markus Andersson ordnar. Vid starten, inne i Ekenäs kyrka, talar Cleve om att gå från kyrka till kyrka i den nybildade församlingen.
- Detta är den andra pilgrimsvandringen kaplan Monica Cleve ordnar.
- Den första, cirka 17 km, gick från Ekenäs kyrka till Snappertuna kyrka i oktober i fjol.
- Den andra, cirka 18 km, gick från Ekenäs kyrka till Tenala kyrka.
- På sommaren ordnas en vandring till Bromarv kyrka. Rutten är ännu inte helt klar, en del av färden sker eventuellt med båt.
- På hösten ordnas ytterligare en vandring, troligen på en helg så att förvärvsarbetande också kan delta.
Förra hösten gick en grupp från Ekenäs till Snappertuna. Den här dagen är målet Tenala kyrka. I sommar går färden till Bromarv.
Att pilgrimsvandra handlar också om att göra en inre resa. Och traditionen är gammal.
En pilgrimsfärd gjordes till en helig plats av religiösa skäl. Man ville tacka för något eller be för något. För kristna kunde målet vara Jerusalem, Rom eller Santiago de Compostela – och är det fortfarande.
Intresset för pilgrimsfärder har nämligen blommat upp igen. Vandringar ordnas i både stor och liten skala. Tre i dagens grupp har gått vägen till Santiago de Compostela i Spanien. Monica Cleve är en av dem.
– Det är ett tryggt sätt att vandra för en ensam kvinna, där finns en gemenskap på vägen.
Hon påpekar att redan den heliga Birgitta pilgrimsvandrade, till det heliga landet.
– Birgitta hade fyrk på fickan. Det tog henne flera år att komma till Jerusalem, inflikar Öjvind Björkman.
Han har läst att innan motorerna uppfanns rörde sig de flesta människor inom en radie av 15 kilometer. Björkman förstår att en del fick lust att se mer av världen.
Från Ekenäs kyrka går färden över Pojoviksbron, längs Hangövägen och in på Trollbölevägen. Sedan följer Prästkullavägen – lång, rak och med få intressanta vyer. Det är mest skog och hyggen.
Efter en god stund på hård asfalt når vandrarna Gennarbyviken, som bjuder på solglittrigt vatten.
Där hålls en kort paus. Markus Andersson står och trampar. Han vill inte få stela ben. Så han och Petra Fagerström bryter upp och bildar förtrupp.
De andra följer efter i lugnare tempo.
– Nu kommer den vackraste biten. Krokbyvägen är tjusig. Här får vi promenera högst 50 km i timmen, säger Cleve och pekar på en hastighetsskylt.
Då hon och Petra Fagerström provgick rutten rusade en skällande hund mot dem på den här sträckan. För säkerhets skull sluter gruppen leden. Men ingen jycke uppenbarar sig denna gång.
Lite tokiga i Tenala
Samtalet kommer in på Folkhälsans gå-kampanj Hälsostegen. Det visar sig att Gunnel Holmström och Rita Lindholm-Wirtanen hör till de Tenalabor som deltagit flitigt. Folkhälsan i Tenala vann tävlingen i fjol.
De minns hur en deltagare kom upp till otroliga 45 000 steg en dag. Själva kan de gott gå ihop över 20 000 steg på en dag.
– Vi blir lite tokiga i Tenala när det handlar om tävling, säger Holmström glatt.
Krokbyvägen bjuder på den sista uppförsbacken, sedan vänder gruppen in på Sockenvägen och når målet, Tenala kyrka.
I församlingshemmet väntar dukade bord och en kastrull ångande varm fisksoppa. Folk småskrattar åt sina styva ben och ömma fötter, undrar om de ska lyckas stiga upp när de väl satt sig ner.
– Det är annorlunda att gå så här, med ett mål, jämfört med att gå runt Ramsholmen, säger Brita Ahlqvist.
Tove Holmström tittar på sin stegmätare: hon har gått 27 605 steg mellan kyrkorna i Ekenäs och Tenala.
De cirka 18 kilometrarna verkar inte ha avskräckt någon. Tvärtom flödar idéerna om vart turen kan gå i framtiden.