Raseborg får inte välja hur Karis ska växa
– Kommunens planeringsmonopol har naggats i kanten, säger stadsstyrelsens ordförande Anders Walls.Kommunförbundet håller inte med om att landskapsplanen tolkas striktare än förr.
Planeringen av Karis västra tätort väcker frågor om kommunens planeringsmonopol. Raseborg vill en sak, regionala organisationer en annan.
Stadsstyrelsen har godkänt ett utkast som anvisar nya bostadsområden norr om Ekenäsvägen, utvidgade arbetsplats- och affärsområden i Bäljars och Läpp samt nya arbetsplatsområden i Gebbelby och i Krogarbacken på fastigheten Brandal.
Nylands förbunds landskapsstyrelse beslöt på sitt senaste möte att remittera ärendet, men beredningen var mycket negativt inställd till utkastet.
- Planprocessen omfattar fyra skeden: begynnelseskedet, utkastskedet, förslagsskedet och fastställelseskedet.
- Ikraftvarande landskapsplan i Nyland är etapplandskapsplan 2 som fastställdes av Miljöministeriet i oktober.
- Planen uppges ha utarbetats i närmare samarbete och växelverkan än tidigare med såväl medlemskommunerna som andra intressentgrupper.
- Raseborg anser ändå att stadens önskemål inte har beaktats tillräckligt.
Två aspekter
Markanvändnings- och bygglagen slår fast att landskapsplanen skall tjäna till ledning när generalplaner och detaljplaner utarbetas och ändras.
Men Anders Walls (SFP) lyfter fram två avgörande aspekter: Dels beaktas inte mindre kommuners önskemål tillräckligt då den görs upp, dels tolkas den numera som strikt bindande då den tidigare var mer riktgivande.
– Ett problem jag tror vi upplever i nästan alla kommuner är att tolkningen av landskapsplanen har gått från riktgivande till bindande. Förut godkändes det som fanns planerat i landskapsplanen plus mer som kommunerna planerade för de tomma, vita områdena i landskapsplanen. Nu är det endast det som finns inritat i landskapsplanen som gäller.
Walls skulle bättre förstå förbundets inställning om staden planerade ett bostadsområde helt avsides, men nu gäller det en utvidgning av tätortsområdet.
– Jag tror det åtminstone delvis beror på en generationsförändring i organisationerna. Nya människor med nya synsätt på planläggning bestämmer. Det gäller bland annat Närings-, trafik- och miljöcentralen men mest oroväckande är att även Nylands förbund bromsar utvecklingen. Förbundet finns till för att se till kommunernas bästa, jag önskar att det skulle jobba i enlighet med kommunernas vilja.
Lika och rättvist?
Walls säger att han har förståelse för att regionala organisationer vill behandla alla kommuner jämlikt i förhållande till landskapsplanen. Om en kommun tillåts sluka så kallade vita områden, de som saknar beteckning i landskapsplanen, kan det skapa ett ohållbart tryck från flera kommuner att göra detsamma och i växande utsträckning.
Likväl bör man enligt Walls komma ihåg att förhållandena i Väst- och Östnyland är helt andra än i huvudstadsregionen. Befolkningstillväxten är en helt annan och detsamma gäller företagsetableringar.
– I proportion till det är det inte rätt att behandla alla kommuner lika då de är i helt olika situationer, säger Walls.
Om man då ser det vita området som förbjudet, ger nuvarande landskapsplan Raseborg tillräcklig valfrihet och möjligheter att växa?
– Nog finns där ju möjligheter, men vi anser nu som vi ansåg då vi gav utlåtande att vi behöver flera möjligheter än de inritade.
Utlåtanden lämnas in
Då etapplandskapsplan 2 utarbetades år 2011 lämnade Raseborg in ett utlåtande. Man trodde att det skulle vinna gehör för till exempel planer på bostäder vid Gålisjön i Karis och planerna i Svedja.
Följande år kunde vi berätta att ett bostadsområde med cirka 150 småhustomter norr om järnvägen i Svedja i Karis hör till de viktigaste satsningarna i Raseborgs planläggningsprogram. Men då etapplandskapsplanen godkändes 2014 fanns Svedja utanför tätortområdet.
– Den gången fick vi inte allt vi ville ha och vi står inför samma problematik nu med etapplandskap 4, säger Walls.
Raseborgs stad har gett flera ändringsförslag till planutkastet. Man föreslår bland annat att Skuruleden bevaras i landskapsplanen och att området för arbetsplatser utvidgas på vad man kallar utvecklingskorridoren för riksväg 25 och Hangö–Hyvingebanan. Utlåtandet till landskapsstyrelsen är försett med en kartbilaga där man bland annat ritat in de möjligheter som man planerar för i Karis västra tätort.
Inverkan på självstyret
I och med att en kommun med självstyrelse är mer än en förlängning av centralförvaltningen uppstår ibland friktioner mellan kommunen och staten eller kommunen och regionen, eller kommuner emellan.
Kommunförbundet har därför i samarbete med tre ministerier inlett ett projekt för att granska hur ansvar och makt i samhällspolitiken fördelas. Ett syfte är att slippa problem på regionnivå, men samtidigt utreda hur friktioner inverkar på den kommunala självstyrelsens karaktär.
I fallet Raseborg handlar friktionen enligt Walls inte om att intressen krockar utan om att staden har många detaljplaner, men relativt få general- och delgeneralplaner.
– Vi har frimärksplanerat mycket. Jag förstår att man på landskapsnivå därför har svårt att se vart utvecklingen är på väg. Man har sett sig tvungen att detaljplanera. Med mer planläggningsresurser skulle vi få mer general- och delgeneralplaner.
Omvänd ordning
Karis västra tätort och Läpp är ett bra exempel på att staden nu satsar på det sistnämnda. Det finns enligt Walls ett skriande behov.
Att detaljplanen för Läpp i Karis är så gott som klar medan den delgeneralplan som området hör till är under arbete kan kännas som bakvänd tågordning.
Walls förklarar att det beror på att detaljplaneprocessen inleddes mycket tidigare. I slutskedet har man dock varit mån om att synkronisera detaljplanen med delgeneralplanen som nu görs upp.
Ingen oro vid Kommunförbundet
Kommunförbundets ledande jurist Ulla Hurmeranta säger att de vita områdena, eller blanka fälten, i landskapsplanen i sig inte betyder att man inte får planlägga dem på kommunal nivå.
– Vita områden betyder enligt min uppfattning att där inte finns åtgärder av som har betydelse på landskapsnivå, säger Hurmeranta.
När så är fallet är förstås en tolkningsfråga. Hurmeranta känner inte till Raseborgs förhållanden tillräckligt bra för att ta ställning i detta fall, men konstaterar att tätortsbeteckningar vanligtvis finnas med i landskapsplanen och mer detaljerade planer följa denna.
Varken Hurmeranta eller Ritva Laine, direktör för Kommunförbundets enhet för regioner och samhällen, har erfarenheter av strängare tolkningar av landskapsplanen.
Blanka fälts betydelse
I Miljöministeriets publikation om landskapsplanens rättsverkningar sägs att landskapsplanen inte är i kraft på ett område med en mera detaljerad plan med rättsverkningar annat än i fråga som gäller en ändring i dessa planer, eller uppgörande av dem. Undantaget är om kommunens planer inte längre är aktuella.
I fråga om etappvisa landskapsplaner bestäms tolkningen av blanka fält utifrån innehållet i planen, enligt publikationen.
Även placering av ett stort köpcentrum i Raseborg väcker frågor om kommunens planeringsmonopol. Utredningar visar att köpkraften räcker för en stormarknad i staden och placeringsalternativ som diskuterats är Norra hamnen i Ekenäs och Läpp i Karis.
Då det gäller en detaljhandelsenhet som är av intresse för regionen eller landskapet måste den finnas i centrumområde. I annat fall har landskapsplanen, enligt Miljöministeriet, inte tjänat till ledning för kommunplanläggningen på det sätt som avses i lagen. Staden kan alltså inte tänja på byggrätten i Läpp i den utsträckning man önskar.